En duk fylld av min­nen

Världs­kän­di­sar­nas au­to­gra­fer pry­der bor­det hem­ma hos Kerstin: ”Fle­ra hund­ra”

Vi i Väsby - - Det Händer - An­na Wettergård an­na.wet­ter­gard@di­rekt­press.se

Det bör­ja­de när jag fyll­de 50 år, 1986. Jag vil­le do­ku­men­te­ra det, men jag vet att män­ni­skor in­te tyc­ker om att skri­va i gäst­böc­ker.

På bor­det hem­ma hos Kerstin och Lars Alm­gren lig­ger en vit duk som är näs­tan helt täckt med bro­de­ra­de au­to­gra­fer i oli­ka fär­ger. En sa­lig bland­ning världs­kän­di­sar, fa­milj och vän­ner har läm­nat sin namn­teck­ning på du­ken. Och varen­da en har Kerstin Alm­gren nog­grant bro­de­rat in med fär­gad tråd.

– Det är fan­tas­tiskt att se hur sto­ra världs­stjär­nor blir som barn igen, när de ska väl­ja färg på trå­den.

Så sä­ger Lars Alm­gren, som of­ta har fun­nits vid sin frus si­da, när hon har sam­lat på au­to­gra­fer.

Han är näm­li­gen kla­ri­nett­spe­la­re och tur­ne­ra­de runt värl­den med Stock­holms fil­har­mo­nis­ka or­kes­ter. Kerstin följ­de med på många av tur­né­er­na och pas­sa­de då of­ta på att be den klas­sis­ka mu­si­kens världs­stjär­nor att skri­va på hen­nes duk. Ett sam­lan­de som har fort­satt även ef­ter att tur­ne­ran­det slu­ta­de.

– Det är nog fle­ra hund­ra au­to­gra­fer vid det här la­get, sä­ger hon, och fort­sät­ter:

– Jag frå­gar all­tid vil­ken färg vill de vill ha. Då bru­kar det ut­veck­las ett re­so­ne­mang kring det he­la. Det bru­kar bli väl­digt trev­li­ga sam­tal.

Bör­ja­de med 50-års­da­gen

Men från all­ra förs­ta bör­jan hand­la­de du­ken in­te om världs­kän­di­sar.

– Det bör­ja­de när jag fyll­de fem­tio år, 1986. Jag vil­le do­ku­men­te­ra det på nå­got sätt, men jag vet att män­ni­skor in­te tyc­ker om att skri­va i gäst­böc­ker.

– Så jag vil­le be­fria män­ni­skor från pro­ble­met att de kän­ner att de mås­te skri­va nå­got häf­tigt i en gäst­bok. Där föd­des idén med du­ken. Då be­hö­ver de ba­ra skri­va sitt namn.

I sam­band med fem­tio­års­da­gen åk­te hon till Trönö för att tit­ta på Sö­der­bloms­spe­len och ha­de då med sig den tom­ma du­ken. Där fick hon si­na förs­ta au­to­gra­fer och se­dan har det rul­lat på.

Inga pro­blem el­ler fusk

Sång­a­ren Alice Babs. Jazz­mu­si­kern Put­te Wick­man. Fa­vo­rit­för­fat­ta­ren Carl-Gö­ran Eker­wald. Skå­de­spe­la­ren Ingvar Kjell­son. Den ame­ri­kans­ke vi­o­li­nis­ten Isaac Stern och den let­tis­ka vi­o­li­nis­ten Gi­don Kre­mer. Och så vi­da­re och så vi­da­re. Bå­de fa­milj och be­kan­ta finns ock­så med på du­ken.

Så sent som för­ra lör­da­gen fick hon av si­na drö­mau­to­gra­fer: ope­ras­ång­a­ren Pe­ter Mat­tei.

– Jag sa­de till ho­nom att nu när du sjung­er så vac­kert att tå­rar­na rin­ner får du gott­gö­ra det ge­nom att skri­va på min duk.

Att få världs­stjär­nor­na att skri­va på du­ken har ald­rig va­rit någ­ra pro­blem. Kerstin och Lars Alm­gren har själ­va en stor be­kant­skaps­krets och många av kän­di­sar­na har de träf­fat i so­ci­a­la sam­man­hang.

And­ra gång­er har Kerstin helt so­ni­ka knal­lat in bakom sce­nen och pra­tat med ar­tis­ter­na ef­ter kon­ser­ter och lik­nan­de.

– Det bru­kar in­te va­ra någ­ra pro­blem. Men man mås­te ju hit­ta i kon­sert­hu­set och kun­na gen­vä­gar­na.

Det har dock ald­rig va­rit ak­tu­ellt att fus­ka och lå­ta nå­gon skri­va på en lapp, för att se­dan ko­pi­e­ra över namn­teck­ning­en till du­ken.

– Nej, det ska va­ra äk­ta. Det ska va­ra sant.

FOTO: AN­NA WETTERGÅRD

AU­TO­GRA­FER. ”Jag frå­gar all­tid vil­ken färg vill de vill ha. Då bru­kar det ut­veck­las ett re­so­ne­mang. Det bru­kar bli väl­digt trev­li­ga sam­tal”, sä­ger Kerstin Alm­gren.

FOTO: AN­NA WETTERGÅRD

AU­TO­GRA­FER. Lars Alm­gren är kla­ri­nett­spe­la­re och tur­ne­ra­de runt värl­den med Stock­holms fil­har­mo­nis­ka or­kes­ter. Kerstin följ­de med på många av tur­né­er­na och pas­sa­de då of­ta på att be den klas­sis­ka mu­si­kens världs­stjär­nor att skri­va på hen­nes duk.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.