HY­RES­GÄS­TER OCKUPERAR VALENTINS LÄ­GEN­HET

I ett halv­år har Va­len­tin Pon­ces ti­di­ga­re hy­res­gäs­ter oc­ku­pe­rat hans lä­gen­het.

Vi i Väsby - - Sidan 1 - Jon­ny An­ders­son

För ett år se­dan hyr­de Va­len­tin Ponce ut sin bo­stads­rätt på Stall­ga­tan till ett par. I kon­trak­tet skrevs att pa­ret skul­le flyt­ta ut ef­ter fem må­na­der, den sista april, 2018.

I slu­tet av april fick han in­te läng­re kon­takt med si­na hy­res­gäs­ter och den 1 maj åk­te han hem i för­hopp­ning om att de läm­nat lä­gen­he­ten i för­tid.

Tvärt om tog pa­ret strid och väg­ra­de att öpp­na.

– Jag vred om dörr­nyc­keln, dom stod på and­ra si­dan och höll emot, be­rät­tar han.

Po­lis till­kal­la­des och släpp­tes in. Ef­ter att ha sam­ta­lat med hyresgästerna för­kla­ra­de po­li­ser­na att de ing­et kun­de gö­ra; att pa­ret kun­de ha rätt att bo där ef­tersom de folk­bok­fört sig på adres­sen.

Det här var förs­ta gång­en, in­te sista, som Va­len­tin in­såg hur med­ve­tet pa­ret age­rat.

– Brotts­ling­ar får rätt ge­nom att hit­ta kryp­hål. Vid de till­fäl­len jag haft med po­li­sen att gö­ra är det som om jag är brotts­ling. Att jag gör nå­got olag­ligt om jag går in i min lä­gen­het. Det är fruk­tans­värt job­bigt.

Sam­ti­digt som Va­len­tin Ponce pra­tar, ut­an­för por­ten till trapp­hu­set, kom­mer en gran­ne hem. Den­ne häl­sar, be­kla­gar det som hänt och öns­kar ho­nom lyc­ka till.

– Dom som bor här och kän­ner mig tyc­ker att det som hänt är jät­te­kons­tigt.

Ef­ter att han gjort en an­sö­kan om av­hys­ning in­led­des näs­ta steg – kro­no­fog­dens för­sök att kom­ma i kon­takt med pa­ret.

– Dom öpp­na­de in­te dör­ren. För mig är det ofatt­bart att man kan bli kvar i en lä­gen­het ge­nom att gö­ra sig omöj­li­ga. Oan­träff­ba­ra. Det mås­te bli en re­ge­rings­frå­ga, det är in­te sista gång­en nå­gon hyr ut en bo­stads­rätt, sä­ger Va­len­tin Ponce.

I ju­ni fick kro­no­fog­den be­vis för att man­nen synts till i hu­set och kun­de del­ges myn­dig­he­tens av­hys­nings­be­slut. Ponce glad­des. För ti­digt. Även kvin­nan skul­le del­ges av­hys­nings­be­slut, vil­ket dröj­de yt­ter­li­ga­re fy­ra må­na­der. Han tog hjälp av po­li­sen och en privat del­giv­nings­fir­ma och till slut, i ok­to­ber, fick kvin­nan en del­giv­ning om av­hys­ning.

Då över­kla­ga­de pa­ret. Med det har ären­det ham­nat i tings­rät­ten. Se­nast Ponce var i kon­takt med tings­rät­ten ha­de han in­te ens fått en hand­läg­ga­re.

– Jag har för­stått att det här kan ta jät­te­lång tid, i värs­ta fall fle­ra år. Och skat­te­ver­ket väg­rar att ta bort dem från adres­sen. Al­la myn­dig­hets­per­so­ner jag ta­lar med sä­ger ”ty­värr”, hän­vi­sar mig vi­da­re och tar in­te an­svar. Det känns me­nings­löst att ringa myn­dig­he­ter, de job­bar in­te för min sak i al­la fall.

Hur myc­ket har det här kostat dig?

– I dags­lä­get 80-100 000 kro­nor och det tic­kar var­je dag. Jag har möb­ler och gre­jer ma­ga­si­ne­ra­de, men det kos­tar mer än dess vär­de. Jag fun­de­rar på att säl­ja i stäl­let för att ma­ga­si­ne­ra.

Mås­te du be­ta­la hy­ran för lä­gen­he­ten?

– Ja, sva­rar Va­len­tin Ponce som bli­vit in­ne­bo­en­de hos si­na för­äld­rar.

För mig är det ofatt­bart att man kan bli kvar i en lä­gen­het ge­nom att gö­ra sig omöj­li­ga. Oan­träff­ba­ra.

FOTO: JON­NY AN­DERS­SON

TY­VÄRR. Or­det Va­len­tin of­tast hör från myn­dig­hets­per­so­ner är ”ty­värr”.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.