”Många är som en öp­pen bok”

Vi i Vasastan - - Sidan 1 - Ro­bin Hög­berg

I jakt på stock­hol­mar­nas sanna na­tur mö­ter vi de män­ni­skor som var­je dag ut­sätts för vårt lyn­ne. Den­na vec­ka: Fri­sö­ren. Oräd­da, lo­ja­la, törs­tar ef­ter kär­leks­råd – och skri­ker i dör­ren om klipp­tid. Ef­ter si­na 37 år som fri­sör har Wa­fa Lamr­ha­ri ett och an­nat att sä­ga om nollåt­tor­nas na­tur.

Hur so­ci­a­la är stock­hol­mar­na?

– De är so­ci­a­la. Stock­hol­ma­re är li­te ro­li­ga­re, lan­ti­sar är of­ta mer för­sik­ti­ga och blir rö­da i an­sik­tet när de ska sä­ga nå­got. En skill­nad är ock­så att stock­hol­ma­re står i dör­ren och ro­par ”tja, har du klipp­tid?”, även så­da­na som in­te är stammisar, me­dan många från mind­re stä­der kanske kom­mer in hit och frå­gar för­sik­tigt ”kan jag bo­ka en tid?”. Vad pra­tar ni om? – En del har barn el­ler ska ha barn och då pra­tar vi om det. Det kan ock­så va­ra att tje­jer pra­tar om kil­lar och kil­lar pra­tar om tje­jer, till ex­em­pel hur det gick med dej­ten sist. An­nars hand­lar det of­ta om vä­der, se­mes­ter och är det äld­re pra­tar vi of­ta om häl­sa.

Vil­ket är det gal­nas­te öns­ke­må­let du fått?

– För någ­ra år se­dan kom det in en tjej med tjockt, långt hår än­da till höf­ten, och vil­le att jag skul­le kö­ra ma­skin och ta bort allt. Hon ha­de va­rit hos fle­ra and­ra fri­sö­rer som in­te vå­ga­de gö­ra det.

Hur kan de värs­ta kun­der­na se ut?

– Det hän­der ibland att tje­jer fär­gat hå­ret oran­ge el­ler gult, och har haft pa­nik för att de ska på fest och ve­lat fär­ga om he­la hå­ret. Har du myc­ket stammisar? – En del är nya men det är många stammisar. Det är fle­ra som följt med från när jag job­bat på and­ra sa­long­er, till ex­em­pel en som gått hos mig i 29 år. Jag tror att stock­hol­ma­re mer än and­ra gil­lar att gå till sam­ma fri­sör.

Har du nå­got spe­ci­ellt knep för att kun­der­na ska tri­vas?

– Jag är öp­pen och so­ci­al men ock­så in­kän­nan­de. Är de gla­da så blir jag glad och är de leds­na så är jag led­sen med dem. Många är en­sam­ma och vill pra­ta av sig. En kund grät ef­tersom hon stod in­för en läkar­be­hand­ling. Då bör­ja­de jag ock­så grå­ta. Är det myc­ket skval­ler? – Det är gans­ka myc­ket skval­ler, många är som en öp­pen bok. Men al­la är skvall­ri­ga, in­te ba­ra stock­hol­ma­re.

Vad är det bäs­ta med att va­ra fri­sör?

– Det är ett so­ci­alt jobb. Man är bå­de fri­sör och li­te psy­ko­log för man mö­ter väl­digt många oli­ka män­ni­skor. Man mås­te kun­na an­pas­sa sig och kun­na ta folk, an­nars ska man in­te va­ra fri­sör.

Ti­di­ga­re de­lar i se­ri­en.

ÖPP­NA. ”Många är som en öp­pen bok” sä­ger Wa­fa Lamr­ha­ri om stock­hol­mar­na som kun­der.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.