Från käl­lar­häng till en krog­jät­te

BOULBAR. Nu öpp­nar suc­cé­stäl­let sin fjär­de sport­bar

Vi i Vasastan - - Stockholmshelg -

Bland starköl och stål­klot: sport­kon­cep­tet har bli­vit en vinst­lott för Bou­le­bar som nu öpp­nar en ny flagg­skepps­krog – kon­cer­nens fjär­de stäl­le ba­ra i Stock­holm. Men vad är gre­jen med bou­le? Vi fick en rik­tigt nör­dig lek­tion i den frans­ka gent­le­man­naspor­ten som tar över Stock­holm.

– Tit­ta vad fett lyx­igt! Man öns­kar ju att var­je ba­na ha­de en så­dan här tak­höjd. Här kan man verk­li­gen få fe­e­ling.

Måns Da­ni­el, pro­jekt­le­da­re för det he­la, blic­kar upp­åt och för­kla­rar att ska man ”plom­ba”, allt­så att kas­ta högt så klo­tet in­te rul­lar när det lan­dar, så krävs det en sju, åt­ta me­ter i höjd. Om man ska gö­ra det på rik­tigt.

Och det vill Bou­le­bar, den lil­la bou­le­för­e­ning­en som blev svart­klubb som blev rik­tig bar som blev ett kro­gim­pe­ri­um. Stock­holms­bar num­mer fy­ra he­ter Tryc­ke­ri­et, har ti­di­ga­re va­rit just ett så­dant, och öpp­nar i sep­tem­ber på en li­ten av­kroks­ga­ta i Lil­je­hol­men: 1 300 kvadrat­me­ter, 15 bou­le­ba­nor, starköl, mat. Och allt­så väl­digt högt i tak, som sagt.

Ett gäng boul­nör­dar

– Im­pe­ri­um? Det är nog att ta i. Vi är ba­ra ett gäng bou­lenör­dar som äls­kar det vi gör. Det är kul helt en­kelt, för­kla­rar Hen­rik Kru­se, en av grun­dar­na, blyg­samt.

Men han er­kän­ner att de vux­it snabbt de se­nas­te tre, fy­ra åren.

– Al­la har all­tid sagt att bou­le är en flu­ga, men det är det in­te. Det är här för att stan­na då det är en otro­ligt bra ak­ti­vi­tet, so­ci­al och jäv­ligt bra, helt en­kelt. Men det tog tid för oss att hit­ta ett re­cept vi kan stå för. Vi har fak­tiskt la­bo­re­rat hårt i över tio år.

En­ligt Hen­rik Kru­se sit­ter suc­cén i att de är äk­ta och verk­li­gen brin­ner för bou­le.

– Ba­nor­na, mil­jön, ma­ten och dryc­ken är ett pa­ket där allt mås­te pas­sa ihop. Den nya lo­ka­len i Lil­je­hol­men är ball och vi äls­kar den sjukt myc­ket. Om vi har an­nat på gång i stan? Nej, in­te just nu. Men hit­tar en bra lo­kal då kör vi. And­ra stä­der? Tja... Vi har an­bud men ing­et på g. Vi ska mog­na li­te ett tag.

Allt star­ta­de 1991 med tre kom­pi­sar på tåg­luff. In­spi­re­ra­de av en mäs­ter­spe­la­re i grö­na byx­or i Bar­ce­lo­na, star­tar vän­ner­na bou­lé­för­e­ning­en Grön­bral­lan med skruf­fig li­ten lo­kal i Va­sas­tan. Den skilj­de sig från and­ra id­rotts­för­e­ning­ar på så sätt att det var fär­re kaf­fe­ter­mo­sar och fler öl­flas­kor på ba­nan. Det blev, tja, li­te av en svart­klubb helt en­kelt.

Lil­je­hol­men blir hu­vud­bas

Ori­gi­nal-Bou­le­bar öpp­na­de först 2004 på Sur­brunns­ga­tan i Va­sas­tan, en stäl­le som slog igen för­ra året då kro­gen vux­it ur den taj­ta käl­lar­ko­sty­men. Istäl­let kli­ver nu Lil­je­hol­men in som hu­vud­bas då det hän­der myc­ket i Sö­derort. Ma­ri­e­vik, Grön­dal, Te­le­fon­plan, Hä­gerstenså­sen; om­rå­den som väx­er med den sorts ”här­li­ga män­ni­skor” som ked­jan vill se som gäs­ter. Och med här­li­ga män­ni­skor så me­nas – nör­dar. Bou­lénör­dar. Som för­står det fina i att Tryc­ke­ri­et har en ko­pia på en ba­na som an­vän­des på VM i Gre­nob­le i Frank­ri­ke 2004.

”En­kel sport men svår att bli su­per­b­ra i”

Måns Da­ni­el, som vur­mar för högt i tak, är en nörd. Han bör­ja­de hi­va klot som femå­ring och dröm­mer nu­me­ra om att upp­fin­na en ma­skin som kan mä­ta rull­fak­torn på gru­set. Måns kom in som prao på kro­gen när han var 14 år gammal. Idag, 13 år se­na­re, är han en lutt­rad bou­le­räv som för­kla­rar suc­céchar­men så här:

– Det är en en­kel sport att kom­ma in i men svår att bli su­per­b­ra på, sä­ger Måns, och går loss med kol­le­gan och som­me­li­ern Ma­lin Legranäs om ”läg­ga­re”, ”skytt”, grus­stor­lek, och vil­ka pjuck som egent­li­gen läm­par sig bäst på ba­nan.

– Vi äls­kar verk­li­gen nör­de­ri och spe­ci­ellt den so­ci­a­la nör­den. Allt­så de som kan mas­sor och gär­na de­lar med sig av sin kun­skap. Det är skit­fett med nör­de­ri. Al­la be­hö­ver bou­le, sä­ger Ma­lin Legranäs pas­sio­ne­rat.

En ult­ra­fransk sport

Det här är en ult­ra­fransk sport på al­la sätt. Sve­ri­ge är ”in­te en tajt bou­le­na­tion”, men när mäs­ta­re från mo­der­lan­det be­sö­ker Stock­holm är det en­ligt Måns i al­la fall en sak som tar frans­män­nen med storm:

– När de ser hip­pa män­ni­skor, unga män och kvin­nor, som spe­lar blir de choc­ka­de. Hos dem ser crow­den helt an­norlun­da ut, där är det näs­tan ute­slu­tan­de äld­re män.

Trots att det är en gent­le­man­nasport är det helt okej att psy­ka varand­ra. Stå för nä­ra klo­ten när mot­stån­da­ren kas­tar, viss­la, knäc­ka med fing­rar­na, el­ler snäll­psy­ka med ett ”oj du mis­sar visst aaald­rig” – allt är tillå­tet i kär­lek och bou­le. Men ef­teråt är man vän­ner och vin­na­ren bju­der för­lo­ra­ren på ett glas pa­s­tis – fransk ape­ri­tif –för att bå­da ska kän­na sig som seg­ra­re.

– Vi har fak­tiskt he­la el­va sor­ters pa­s­tis, sä­ger Ma­lin Legranäs, som även är li­te av en nörd när det gäl­ler dryck.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.