”Unga dör – vi mås­te stop­pa det”

Vi i Vasastan - - Tyck Om! - Rouz­beh Dja­laie, agen­da­re­dak­tör på Sve­ri­ges ra­dio och grun­da­re av lo­kal­tid­ning­ar­na Södra Si­dan och Nor­ra Si­dan

De här unga män­nen som dö­das med varand­ras hän­der i vå­ra för­or­ter, på si­na eg­na barn­doms­ga­tor. De sörjs för­stås djupt av si­na fa­mil­jer och blir sak­na­de av si­na när­mas­te men för öv­ri­ga Sve­ri­ge ver­kar de vara obe­tyd­li­ga, um­bär­li­ga, en pa­ren­tes. För de dör en ef­ter en, som drab­ba­de av epi­de­mi och Sve­ri­ge går vidare. Vi går vidare. Ut­an dem.

Jag har gjort jour­na­li­stik näs­tan ba­ra i de om­rå­den som drab­bats av skjut­ning­ar­na. Jag var med och star­ta­de tid­ning­en Södra Si­dan 2006 och se­dan Nor­ra Si­dan 2010. Nu ar­be­tar jag som Agend­a­pro­du­cent på Sve­ri­ges Ra­dio.

Många av de här kil­lar­na som nu sö­ker varand­ras död var ton­å­ring­ar då, åren som vi star­ta­de Södra Si­dan och Nor­ra Si­dan. Många av kil­lar­na som dö­dar och dö­das har jag träf­fat, sagt ba­ra hej, el­ler snac­kat dju­pa­re. Någ­ra har va­rit med i tid­ning­en och pra­tat fri­tid, cent­rum­häng och sko­la. Men de är in­te ton­å­ring­ar nu. Nå­gon har dö­dat. Någ­ra dött. Någ­ra var med i jobb­pro­jekt och fri­tids­pro­jekt som för­svann. Jobbga­ra­get i Tens­ta är ett så­dant. Minst två av de som dött var ti­di­ga­re med i det ned­lag­da pro­jek­tet.

Jag har sut­tit i många sam­tal och in­ter­vju­er med för­äld­rar som år ef­ter år var­nat för det­ta. De har sett det kom­ma. De har kun­nat pe­ka på kon­kre­ta ned­skär­ning­ar som fått kon­kre­ta kon­se- kven­ser. Ibland död­li­ga. Lo­ka­la tjäns­te­män har ock­så flag­gat. In­te al­la. Men de tjäns­te­män som höjt var­nings­flag­gan har of­ta tys­tats el­ler fått slu­ta.

Det kanske lå­ter cy­niskt men för de kil­lar som re­dan ham­nat där är det för sent. Men det på­går en ny­re­kry­te­ring till kri­mi­na­li­tet. Unga män dör och ur de enor­ma so­ci­a­la klyf­tor som vi har i vår stad kommer det nya kul­lar. De är just nu ton­å­ring­ar. Och vi mås­te stop­pa det­ta nu. Och då pra­tar jag in­te po­lis. Det mås­te bör­ja nå­gon an­nan­stans.

FOTO:PRIVAT

Pub­li­ce­rad för­ra vec­kan.

AGE­RA! Det­ta väd­jar Rouz­beh Dja­laie fol­ket till. ”De dör en ef­ter en, som drab­ba­de av epi­de­mi och Sve­ri­ge går vidare. Vi går vidare. Ut­an dem.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.