Trevande romantik landar i finstämt vemod
Den tyske regissören Volker Schlöndorff, som är mest känd för ”Blecktrumman” och vars senaste filmer ”Mannen som räddade Paris” och ”Dödslistan” också behandlade andra världskriget, har nu återvänt till romantiken. Stellan Skarsgård gör rollen som en obestämt skandinavisk författare som söker upp en gammal kärlek när han är på uppläsning New York.
”Tillbaka till Montauk” är baserad på Max Frischs roman ”Montauk” och har bearbetats för filmen av den ständige Nobelpriskandidaten Colm Tóibín, vars egen roman ”Brooklyn” häromåret blev ett rörande migrationsdrama på vita duken med Saoirse Ronan i huvudrollen. Precis som ”Brooklyn” utspelar sig ”Tillbaka till Montauk” bland européer på den amerikanska östkusten. Filmens författare stöter på sin franske filosofiske läromästare spelad av Niels Arestrup och hans kärleksintresse är en utflugen tysk advokat spelad Nina Hoss. Och trots den romantiska genren har inte Schlöndorff helt övergett frågan om Europas öde.
Kommer Europa att kollapsa, undrar till exempel en näsvis radiopratare, men Skarsgårds rollfigur slår ifrån sig. Att författaren i filmen döpts om från Frisch till Zorn är kanske en blinkning till Skarsgårds svenska ursprung. ”Tillbaka till Montauk” handlar hur som helst om en människa som i svensk debatt skulle kallas kulturman, men här framstår han mest som en drömmare hämtad ur någon romantisk komedi. Han ber om en andra chans men Nina Hoss rollfigur synar hans längtan och påminner honom om andra sidor av deras tidigare relation.
”Tillbaka till Montauk” är en film som visserligen trevar sig fram, men den landar till slut i ett finstämt vemod.