Hon bor i sista som­mar­stu­gan

Bar­bro Lun­dqvist, 80, är en helt unik Stock­hol­ma­re. Hon äger näm­li­gen den en­da som­mar­stu­gan in­nan­för tul­lar­na. Vi åk­te dit och häl­sa­de på.

Vi i Vasastan - - Stockholm - Text: Johann Bernövall | Foto: Erik Simander

Bar­bro kan in­te min­nas att in­te va­ra i stu­gan på Sto­ra Es­sing­en om som­ma­ren. Och det är in­te så kons­tigt. Hen­nes far köp­te den näm­li­gen 1912, långt in­nan hon själv föd­des. Då som nu an­vän­des den som fri­tids­hus om som­ma­ren. 1906 då hu­set bygg­des var det ett i mäng­den av nya som­mar­hus på den tills dess i stort sett obe­bod­da ön. Nå­gon bro till Sto­ra Es­sing­en fick man in­te för­rän 1928.

Ing­en träd­gårds­ar­be­ta­re

2017 stic­ker Bar­bros stu­ga ut bland ny­re­no­ve­ra­de hus som Stock­hol­ma­re köpt för mång­mil­jon­be­lopp och bor i året runt. Själv bor hon i sin som­mar­stu­ga från maj till i bör­jan av ok­to­ber då hon flyt­tar till­ba­ka till Va­sas­tan där hon har en lä­gen­het. Just nu är hon in­ne i den flytt­pe­ri­o­den.

– Jag får ta det bit för bit och med att jag in­te har nå­gon bil. Det blir att bä­ra med sig vad jag kan var­je gång jag är här, sä­ger Bar­bro Lun­dqvist.

Det är in­te helt lätt att hit­ta till stu­gan då den är helt om­gi­ven av prun­kan­de växt­lig­het där den lig­ger in­till Sto­ra Es­sing­ens strand. Träd­går­den är dess­utom vild­vux­en. Bar­bro är in­te ty­pen som ar­be­tar ihjäl sig i träd­går­den.

– Min far var väl­digt nog­grann med att klip­pa gräs och hål­la ef­ter, men en dag kän­de jag att jag in­te or­ka­de hål­la på. Det är bac­kigt och ste­nigt i träd­går- den, sä­ger Bar­bro Lun­dqvist och vi­sar spår i träd­går­den ef­ter att hon ny­li­gen haft be­sök av en ut­ter.

Gör ingen­ting

När hon är i stu­gan gör hon en­ligt egen ut­sa­go ”ingen­ting” på grund av att hon är ”väl­digt lat”. Men en hel del vän­ner bru­kar kom­ma för­bi och um­gås och ibland lyssna på hög mu­sik. Kla­gomå­len från gran­nar­nas har dock ute­bli­vit, trots mu­si­ken och att stu­gan stic­ker ut re­jält i närmil­jön med sin spar­tans­ka stil.

– En del kanske mutt­rar, men till mig sä­ger de ing­et. Det som är bra är att många är bort­res­ta på som­ma­ren, så vi går om varand­ra li­te grann. Men de gran­nar jag kän­ner har jag en jät­te­fin re­la­tion till, sä­ger hon.

Stu­gan sak­nar bå­de vär­me och rin­nan­de vat­ten. Var­för hon valt att be­hål­la den så har ett en­kelt svar.

– Det är som­mar för mig. Barn­do­mens som­mar­lov, som i och för sig kun­de va­ra li­te en­sam­ma när kom­pi­sar­na var på lan­det.

Vad hän­der med stu­gan när du in­te finns mer?

– Det finns ing­en som är­ver, så det får jag fun­de­ra på. Helst vill jag und­vi­ka all­män­na arvs­fon­den.

STADSBO. Bar­bro läm­nar ald­rig in­ners­tan. Hon bor i Va­sas­tan och har sin som­mar­stu­ga på Sto­ra Es­sing­en.

SPARTANSKT. Stu­gan har var­ken vär­me el­ler rin­nan­de vat­ten, pre­cis som Bar­bo vill ha det.

VILDVUXET. Bar­bros pap­pa job­ba­de myc­ket i träd­går­den, själv or­kar hon in­te. ”Det är så bac­kigt och ste­nigt”.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.