Styr­kan i att många be­rät­tar är enorm

Vi i Vasastan - - Sidan 1 -

Stod på Ser­gels torg i sön­dags. Ta­len var fi­na och klo­ka men jag kun­de in­te stan­na kvar. Jag var 18 år och på väg hem från klub­ben Metro­po­lis. I Tys­ka Brin­ken pre­cis in­nan man sväng­er av mot Sko­ma­kar­ga­tan och mitt för­äld­ra­hem stod en man och vak­ta­de. Nå­gon se­kund se­na­re blev jag ned­brot­tad av hans vän i min port och våld­ta­gen. Minns hans ögon. En klas­si­ker. Ha­de po­li­sen hittat dem ha­de de åkt fast di­rekt. Där och då blev jag, som nå­gon så fint ut­tryck­te det på Ser­gels torg, ”den våld­tag­na dot­tern, vän­nen, sys­tern”. Med allt vad det in­ne­bär av skam och skuld.

Minns även hur en drygt 30-årig kil­le som job­ba­de på en när­ra­dio jag och and­ra unga bru­ka­de lyss­na på bör­ja­de mej­la mig och frå­ga om jag ha­de haft sex. Var då pre­cis fyll­da 15 år. En tid se­na­re bjöd han mig på en mas­sa al­ko­hol. In­nan ring­de han min mam­ma och lu­ra­de hen­ne att jag skul­le va­ra med i nå­gon slags ung­domspa­nel med över­natt­ning. Jag låg ut­sla­gen och na­ken i hans säng när han fil­ma­de.

Någ­ra år se­na­re kon­fron­te­ra­de jag ho­nom. Han blev led­sen, sa han. Trod­de re­la­tio­nen var öm­se­si­dig.

Stod på de svart­vi­ta plat­tor­na, såg unga och gam­la, tröt­ta, pig­ga. Ett par tu­sen. Tänk om #me­too fun­nits då.

Al­la år jag in­te kun­de pra­ta med nå­gon om des­sa hän­del­ser. Käns­lan se­dan av att ”be­hö­va be­rät­ta” för nya jag lär­de kän­na, som om det vo­re det vik­ti­gas­te i mitt liv.

Jag är ba­ra en av al­la som den se­nas­te ti­den vitt­nat om över­grepp och tra­kas­se­ri­er. Men styr­kan i att vi är så många som be­rät­tar är enorm. Och jag tän­ker ald­rig mer skäm­mas över så­dant and­ra ut­satt mig för.

#me­too

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.