HÅL­LER HOF

För stam­mi­sar­na Eb­be, "Fran­ke" och Erik finns det all­tid plats på Wa­sa­hof.

Vi i Vasastan - - Sidan 1 - Text: Elin Jonsson | Fo­to: Sacharias Källdén

Ser­vi­tö­ren på Wa­sa­hof och pe­kar på ett gäng her­rar som sit­ter längs väg­gen på ute­ser­ve­ring­en.

– Ja de där gub­bar­na har sut­tit här sen 1969, kon­sta­te­rar han.

Erik Jer­ring. Peter ”Fran­ke” Fran­ke, Lennart Holm och Eb­be La­hr­man är någ­ra av her­rar­na i gäng­et som all­tid har ett re­ser­ve­rat bord på Wa­sa­hof.

De är stam­mi­sar­nas stam­mi­sar, fem­sex her­rar, någ­ra me­ter från Vasa­par­ken, varsitt glas och ett par cigg hit och dit. Från kloc­kan fy­ra på ef­ter­mid­da­gen till li­te när som, året om, sit­ter her­rar­na vid bor­det som all­tid är re­ser­ve­rat ba­ra till dem.

En av stam­mi­sar­na är Lennart Holm – han som med fa­milj dri­vit Wa­sa­hof se­dan 1969. I dag är det hans två sö­ner som an­sva­rar för kro­gen och Lennart sit­ter med si­na vän­ner vid de­ras bord.

– När Lennart var che­fen bru­ka­de han sä­ga till oss ”nu får ni flyt­ta på er för nu kom­mer det rik­ti­ga gäs­ter”, be­rät­tar en av her­rar­na i säll­ska­pet.

Astrid Lind­gren och flyg­plansklubb

De be­rät­tar anek­do­ter om Astrid Lind­gren som bod­de på vå­ning­en ovan­för, att hon tyd­li­gen bru­ka­de kli­va ner en

När Lennart var che­fen bru­ka­de han sä­ga till oss ’nu får ni flyt­ta på er för nu kom­mer det rik­ti­ga gäs­ter’. Lennart Holm tog över Wa­sa­hof 1969.

trap­pa och be­stäl­la mat. Och att Lennart var först i Stock­holm med skal­djurspla­tå. Im­por­te­ra­de ost­ron och vi­ner re­dan på 70-ta­let. Och de ta­lar om vän­ner som gått bort.

– Själ­va em­bry­ot till det här grabbgäng­et var väl flyg­plansklub­ben. Då när vi kas­ta­de mo­dell­flyg­plan i par­ken och al­la fick tre kast var och den som kas- ta­de längst vann, sä­ger Erik Jer­ring.

Al­la rö­ker ut­om Jer­ring. Dock är al­la över­ens om att rök­för­bu­det 2005 var ett gläd­je­be­sked.

– In­nan fick man skä­ra sig fram i rö­ken, och tänk ba­ra på per­so­na­len som va tvung­en att job­ba i det där! Jag minns ock­så att det var någ­ra då­rar som sa ”då ska jag slu­ta”, som om det vo­re ett straff – det var väl pre­cis det som var me­ning­en, sä­ger Fran­ke.

Drick upp

Det bör­jar bli kallt och nu är per­so­nal­mö­tet in­ne i ba­ren slut så nu öpp­nar ser­ve­ring­en in­ne och her­rar­na går in i vär­men.

– Fran­ke, har du lust att pe­ta till mig det där tom­ma gla­set, sä­ger en ser­vi­tris sam­ti­digt som hon häl­ler upp en öl till ho­nom.

– Vi kän­ner ju al­la i per­so­na­len och de kän­ner oss. VI har väl bli­vit en del av varand­ras liv. Det som är fint är ock­så att det in­te är så hög rul­jans på per­so­na­len. Det har va­rit sam­ma per­so­nal i fle­ra år här, så det är ju en trygg­hets­käns­la, sä­ger Eb­be La­hr­man.

– Det står all­tid en re­ser­ve­rad-skylt här i fem­ton mi­nu­ter ifall vi in­te hun­nit kom­ma, sä­ger Erik Jer­ring.

EGEN HÖRNA. Peter ”Fran­ke” Fran­ke, Erik Jer­ring och Eb­be La­he­man i de­ras hörna som all­tid är re­ser­ve­rad i minst 15 mi­nu­ter ef­ter öpp­ning. (Om her­rar­na skul­le rå­ka va­ra för­se­na­de).

HOFSTALLET. Peter ”Fran­ke” Fran­ke, Erik Jer­ring och Eb­be La­he­man är näs­tan li­ka klas­sis­ka på Wa­sa­hof som re­stau­rang­en själv.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.