OLOF HARALDSSON
En av Flatöbokens huvudkaraktärer är Olof II. Hans berättelser återfinns i Olof den heliges saga. Olof kanoniserades informellt och var skyddshelgon för väringarna, den bysantinske kejsarens vikingagarde, med ett kapell i den avlägsna stad vikingarna kallade Miklagård (dagens Istanbul).
Olof härskade år 1015–1030 och såg till att kyrkolagar upprättades och att många norrmän konverterade till kristendomen. Det använde han engelska missionärer till.
Även om han förlorade makt och besegrades i strid kanoniserades Olof året efter sin död. Sankt Olofskulten växte fram efter att hans illegitime son Magnus Olafsson intog den norska tronen år 1035. Många kyrkor tillägnades honom, inte bara i Norge utan över hela Skandinavien.
Han blev Norges skyddshelgon och kulten kring honom utgjorde en del av självständighetsrörelsen och den romantiska nationalismen i mitten av 1800-talet, då folket ville att landet skulle lämna unionen med Sverige.
Olofs kvarlevor finns begravda i Trondheim. Idag står Nidarosdomen, som är byggd till hans ära, på hans grav. Nidarosdomen är Nordens näst största domkyrka.