Vägen väs­terut och in­bör­des­kri­get

Me­dan USA ex­pan­de­ra­de väs­terut fanns det en frå­ga som de­la­de na­tio­nen: skul­le de nya sta­ter­na bli slav­sta­ter el­ler fria sta­ter?

Vilda västern - - INNEHÅLL -

Skul­le de nya sta­ter­na bli slav­sta­ter el­ler fria sta­ter?

Från 1800-ta­lets bör­jan ha­de Ame­ri­ka va­rit splitt­rat. Det råd­de kul­tu­rell, po­li­tisk, geo­gra­fisk och till och med re­li­giös oe­nig­het i frå­gan om sla­ve­ri­et. Men uni­o­nen ha­de be­stått ge­nom att upp­del­ning­en var så jämn. Hälf­ten av de 22 sta­ter­na som ut­gjor­de USA var fri­sta­ter och hälf­ten slav­sta­ter. Men när Mis­sou­ri an­sök­te om in­trä­de i uni­o­nen som slav­stat år 1819 ho­ta­des jäm­vik­ten.

Mis­sou­ri var en del av Lou­i­si­anakö­pet. Det ge­nom­för­des år 1803 när USA (som då om­fat­ta­de un­ge­fär om­rå­det sö­derut från de sto­ra sjö­ar­nas väst­li­gas­te strän­der) köp­te ett stort mark­om­rå­de av Frank­ri­ke. För att få en upp­fatt­ning om hur stort Lou­i­si­anakö­pet var bör det på­pe­kas att USA:s stor­lek för­dubb­la­des i och med det­ta. Re­pu­bli­kens ter­ri­to­ri­um väx­te med 2 147 000 kvadrat­kilo­me­ter (näs­tan fy­ra gång­er Stor­bri­tan­ni­ens are­al). Det nya ter­ri­to­ri­et av­grän­sa­des i ös­ter av Mis­sis­sip­pi-flo­den, av Klip­pi­ga ber­gen i väs­ter, av Ka­na­da i norr och av Mex­i­kans­ka buk­ten i sö­der. Det var jät­testort.

Det som se­na­re blev del­sta­ten Mis­sou­ri var en del av kö­pet och när det ha­de pas­se­rat be­folk­ningströs­keln an­sök­te om­rå­det om att få bli en del av USA. Som ny del­stat skul­le Mis­sou­ri ha rätt till två se­na­to­rer i se­na­ten och där­med rub­ba ba­lan­sen mel­lan fri­sta­ter och slav­sta­ter. Bit­ter­he­ten öka­de på öm­se si­dor, och Hen­ry Clay, tal­man i re­pre­sen­tant­hu­set, åstad­kom en kom­pro­miss som gick ut på att Mis­sou­ri gick in i uni­o­nen som slav­stat, men sam­ti­digt upp­togs fri­sta­ten Mai­ne i den. På så sätt be­va­ra­des jäm­vik­ten. Men i be­slu­tet sti­pu­le­ra­des det be­tänk­ligt nog ock­så att sla­ve­ri in­te skul­le tillå­tas

norr om en lin­je längs 36:e bredd­gra­den, med un­dan­tag av Mis­sou­ri, me­dan even­tu­el­la fram­ti­da del­sta­ter sö­der om skil­je­lin­jen skul­le bli slav­sta­ter. På så sätt ut­vid­ga­des sla­ve­ri­et väs­terut längs skil­je­lin­jen mel­lan nord och syd.

Mis­sou­ri-kom­pro­mis­sen mar­ke­ra­de vis­ser­li­gen en fram­kom­lig väg för del­sta­ter­na, men en rad ame­ri­kans­ka po­li­ti­ker in­såg att det såd­de ett frö till fram­ti­da kon­flik­ter. John Qu­in­cy Adams, USA:s sjät­te pre­si­dent, skrev i sin dag­bok: ”Tar för gi­vet att det nu­va­ran­de till­stån­det ba­ra är ett fö­re­bud – in­led­ning­en till en stor tra­ge­di.”

Pro­ble­met blev up­pen­bart igen år 1849, när Ka­li­for­ni­en an­sök­te om med­lem­skap i uni­o­nen. Ter­ri­to­ri­ets be­folk­ning ha­de ökat la­vinar­tat ef­ter upp­täck­ten av guld år 1848. Folk ström­ma­de dit från så­väl fri­sta­ter, så kal­la­de ”free-soi­lers”, och slav­sta­ter som an­tog be­näm­ning­en ”chivs” (en för­kort­ning för chi­val­ry, det vill sä­ga gent­le­man­na­skap).

Spän­ning­ar­na i Ka­li­for­ni­en i sam­band med frå­gan var så star­ka att trots att om­rå­det träd­de in i uni­o­nen år 1850 som fristat ut­käm­pa­de två av del­sta­tens främs­ta po­li­ti­ker, se­na­tor Da­vid Bro­de­rick och den ti­di­ga­re ord­fö­ran­den i Ka­li­for­ni­ens högs­ta dom­stol Da­vid Ter­ry, nio år se­na­re en du­ell om pro­ble­met. Ti­di­ga­re ha­de de bå­da va­rit vän­ner, men de ha­de bli­vit oen­se om sla­ve­ri­et. Ter­ry, som fö­re­språ­ka­de sla­ve­ri­et, trä­na­de för­sik­tigt­vis på förhand att skju­ta med vap­nen som de skul­le an­vän­da i du­el­len, två bel­gis­ka 58-ka­li­bers pi­sto­ler. Det ha­de där­e­mot in­te fristats­vän­nen Bro­de­rick gjort.

När det blev dags för du­el­len klic­ka­de Bro­de­ricks pi­stol pre­cis fö­re ned­räk­ning­ens slut. När Bro­de­rick hör­de slut­siff­ran tre och re­dan ha­de av­los­sat sitt va­pen, rör­de han sig in­te ut­an stod kvar. Ter­ry, som viss­te att hans mot­stån­da­re re­dan ha­de skju­tit, kunde ha mis­sat av­sikt­ligt. Det gjor­de han in­te. Han sköt Bro­de­rick rakt i brös­tet. Se­na­torn av­led ef­ter tre dygn. ”De dö­da­de mig för att jag är mot­stån­da­re till sla­ve­ri­ets ut­bred­ning och den kor­rup­ta ad­mi­nist­ra­tio­nen,” sa­de han på döds­bäd­den.

Spän­ning­ar­na mel­lan fri­sta­ter och slav­sta­ter för­dju­pa­des un­der de tio år som följ­de på Ka­li­for­ni­ens in­trä­de i USA som fristat. För att få slav­sta­ter­na att mjuk­na ena­des kon­gres­sen om att me­dan Ka­li­for­ni­en skul­le för­bli en fristat skul­le fol­ket i New Mex­i­co och Utah själ­va be­stäm­ma om de vil­le va­ra slav­sta­ter el­ler fri­sta­ter. Öve­rens­kom­mel­sen för­ut­sat­te ock­så att män­ni­skor i fri­sta­ter­na hjälp­te till att fånga in för­rym­da sla­var. Det öka­de ir­ri­ta­tio­nen mel­lan fri­sta­ter och slav­sta­ter när bå­da tog till mo­ra­lis­ka ar­gu­ment för att för­sva­ra si­na åsik­ter. Folk i fri­sta­ter­na vil­le in­te tving­as bli slavjä­ga­re och fol­ket i slav­sta­ter­na såg si­na ge­li­kar i norr som lag­bry­ta­re.

När Ame­ri­ka drog väs­terut upp­stod frå­gan om nya del­sta­ter skul­le va­ra slav­sta­ter el­ler fri­sta­ter allt of­ta­re. Fy­ra år ef­ter Ka­li­for­ni­ens in­trä­de för­sök­te se­na­tor Step­hen Douglas från Il­li­no­is hit­ta en ny lös­ning. Ef­tersom slav­sta­ter­na in­te vil­le släp­pa in fler fri­sta­ter i uni­o­nen ha­de USA:s ex­pan­sion väs­terut stan­nat upp vid Mis­sis­sip­pi­flo­den. För att få fart på den igen fö­reslog han en ny lag, Kan­sasNebras­ka Act, som fö­re­skrev folk­om­röst­ning­ar för att av­gö­ra om de nya sta­ter­na skul­le bli slav­sta­ter el­ler fri­sta­ter. Många av Douglas de­mo­kra­tis­ka par­tivän­ner såg det som en fö­re­vänd­ning att spri­da sla­ve­ri­et och slog sig ihop med and­ra sla­ve­rimot­stån­da­re för att bil­da vad som se­na­re blev det re­pu­bli­kans­ka par­ti­et.

När de­le­ga­ter i Kan­sas möt­tes för att av­gö­ra om sta­ten skul­le va­ra fristat el­ler slav­stat ma­ni­pu­le­ra­des röst­ning­en av folk som tog sig över grän­sen från Mis­sou­ri och rös­ta­de för att Kan­sas skul­le bli en slav­stat. Bedrä­ge­ri­et var så om­fat­tan­de att var­je re­gi­stre­rad väl­ja­re rös­ta­de två gång­er. Kan­sas lag­stif­tan­de för­sam­ling ge­nom­drev där­för la­gar som var po­si­ti­va för sla­ve­ri­et. Men de Kan­sas­bor som var för fristats­lös­ning­en blev ra­san­de och be­väp­na­de sig. De ska­pa­de en pa­ral­lell lag­stif­tan­de för­sam­ling och allt våld­sam­ma­re sam­man­stöt­ning­ar mel­lan fristats­an­häng­a­re och sla­ve­ri­an­häng­a­re (som kal­la­de sig Par­ti­et för lag och ord­ning) in­träf­fa­de.

Idén om det ound­vik­li­ga ödet, att USA mås­te växa åt väs­ter, stöd­des främst av de­mo­kra­tis­ka po­li­ti­ker.

Det var en elakar­tad kon­flikt där bå­da si­dor­na be­gick över­grepp. Som hämnd för ett mord brän­de och ter­ro­ri­se­ra­de fristats­an­häng­a­re i sta­den Law­rence ny­byg­gen där man fö­re­språ­ka­de sla­ve­ri, var­ef­ter de själ­va blev för­följ­da och om­ring­a­de. Un­der be­läg­ring­en som följ­de smugg­la­de kvin­nor som var emot sla­ve­ri va­pen till de in­stäng­da fristats­an­häng­ar­na. Be­läg­ring­en av­blås­tes un­der en kall vin­ter, men när sla­ve­ri­an­häng­ar­na åter­vän­de till Law­rence på vå­ren brän­de de ner Free Sta­te Ho­tel och kas­ta­de den

Se­na­tor Char­les Sum­ner höll tal mot sla­ve­ri­et och at­tac­ke­ra­des av sla­ve­rivän­nen och po­li­ti­kern Preston Brooks. Bön­der­na i norr var in­te all­tid emot sla­ve­ri, men de vil­le in­te kon­kur­re­ra med jord­bruk som an­vän­de bil­li­ga slav­ar­be­ta­re.

fristats­vän­li­ga tid­ning­en The He­rald Of Free­doms tryck­press i flo­den. I ös­ter skrev re­pu­bli­kans­ka tid­ning­ar om hän­del­sen som ”Plund­ring­en av Law­rence”.

Sla­ve­rimot­stån­da­ren John Brown (1800–1859), som var på väg för att hjäl­pa till med för­sva­ret av Law­rence, fick be­sked om att han kom för sent. Då led­de han en grupp män till Pot­ta­wa­to­mie Cre­ek, där man mör­da­de fem ny­byg­ga­re som var sla­ve­ri­an­häng­a­re. Ef­ter den så kal­la­de mas­sa­kern i Pot­ta­wa­to­mie ut­käm­pa­de Brown med ge­ril­la­tak­tik mind­re sti­der mot sla­ve­ri­vän­li­ga mi­lis­grup­per.

Vis­sa histo­ri­ker an­ser att des­sa skär­myts­ling­ar var bör­jan till in­bör­des­kri­get. Med det ryk­te som Brown fick ef­ter si­na hand­ling­ar i Kan­sas kunde han mo­bi­li­se­ra eko­no­miskt stöd och at­tac­ke­ra Har­per’s Fer­ry i West Vir­gi­nia, där han hop­pa­des skaf­fa va­pen och star­ta ett om­fat­tan­de sla­v­upp­ror. Pla­ner­na slog fel och Brown till­fång­a­togs, döm­des för för­rä­de­ri och häng­des. Nu var kri­get när­mast ound­vik­ligt. På av­rätt­nings­da­gens mor­gon skrev Brown: ”Jag är över­ty­gad om att det­ta skuld­be­lag­da lands brott ald­rig kom­mer att kun­na re­nas med an­nat än blod.”

In­om 18 mån­der bör­ja­de det ame­ri­kans­ka in­bör­des­kri­get. Vilda västern om­vand­la­des av in­bör­des­kri­get och dess ef­ter­spel. Tre la­gar som un­der­teck­na­des år 1862 av Abra­ham Lin­coln vi­sa­de sig bli myc­ket cen­tra­la: Ho­meste­ad Act (se fak­taru­tan), Pa­ci­fic Rail­way Act som un­der­lät­ta­de byg­get av den förs­ta trans­kon­ti­nen­ta­la järn­vä­gen och Mor­rill Act, som av­sat­te fe­de­ral mark till del­sta­ter­na för att fi­nan­si­e­ra lant­bruks­sko­lor som ut­bil­da­de he­la ge­ne­ra­tio­ner av ran­chä­ga­re och jord­bru­ka­re. När des­sa la­gar ge­nom­drevs var grun­den lagt för att er­öv­ra västern. För ur­be­folk­ning­en in­ne­bar det för­lust av si­na för­fä­ders mar­ker, men många fri­giv­na sla­var slog sig ner i stä­der som Ni­co­de­mus i Kan­sas. In­bör­des­kri­get fö­re­na­de nor­den med sö­dern och län­ka­de sam­man västern med res­ten av USA.

Du­el­len mel­lan Da­vid Bro­de­rick och Da­vid Ter­ry, där Bro­de­ricks pi­stol klic­ka­de och Ter­ry än­då sköt ho­nom.

Af­fisch där Kan­sas ut­ro­pas till fristat, trots att väl­jar­na ha­de rös­tat för sla­ve­ri­et.

”Den strå­lan­de ma­ri­na se­gern på Mis­sis­sip­pi-flo­den”, 24 april 1862. Slaget vid Chic­ka­mau­ga 1863.

Ovan: Sla­ve­rimot­stån­da­ren John Brown på en bild från 1859, kort fö­re över­fal­let på Har­per’s Fer­ry.

Till hö­ger: Hen­ry Clay, man­nen som för­hand­la­de fram Mis­sou­ri­kom­pro­mis­sen.

Kon­gress­man­nen Preston Brooks at­tac­ke­rar se­na­tor Char­les Sum­ner.

Om­rå­det där Mis­sou­ri-kom­pro­mis­sen gäll­de. Mörk­grö­na om­rå­den skul­le va­ra fria från sla­ve­ri, gu­la och ljus­blå om­rå­den skul­le va­ra slav­sta­ter.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.