Ame­ri­kas grän­ser stängs

När che­fen för USA:s folk­räk­nings­myn­dig­het år 1890 till­kän­na­gav att ”grän­sen har stängts” var Vilda västern in­te läng­re vild.

Vilda västern - - INNEHÅLL -

1890 var gräns­drag­ning­en fär­dig och Västern var in­te läng­re vild.

Mel­lan 1865 och 1890 flyt­ta­de över en halv mil­jon fri­giv­na sla­var och de­ras fa­mil­jer till gräns­trak­ter­na i väs­ter.

När de 13 ko­lo­ni­er­na i det brit­tis­ka Ame­ri­ka för­kla­ra­de sig själv­stän­di­ga år 1776 låg he­la den nya ame­ri­kans­ka na­tio­nens ter­ri­to­ri­um mel­lan At­lant­kus­ten och Ap­pa­lacher­nas ut­lö­pa­re. De även­tyr­li­ga och väl be­väp­na­de kanske vå­ga­de sig in i Ohio-flo­dens dal­gång, ett vild­marks­om­rå­de med sko­gar och ur­be­folk­ning, men den väl­di­ga prä­ri­en och om­rå­det längst i väs­ter var när­mast okänt för de eu­ro­pe­is­ka ny­byg­gar­na och man und­vek det, lik­som den ”sto­ra ame­ri­kans­ka ök­nen”.

Den nya ame­ri­kans­ka re­ge­ring­en var in­te hel­ler den en­da stats­mak­ten på den nor­da­me­ri­kans­ka kon­ti­nen­ten. Brit­ter­na styr­de Ka­na­da, frans­män­nen de söd­ra om­rå­de­na kring Mis­sis­sip­pi-flo­dens del­ta. Span­jo­rer­na var her­rar över Flo­ri­da och via sitt im­pe­ri­um i Mex­i­ko även över de fram­ti­da del­sta­ter­na Ka­li­for­ni­en och Tex­as.

”Pion­jä­ran­dan” är le­gen­da­risk, främst av två kon­kre­ta skäl. USA ska­pa­des av in­flyt­ta­de im­mi­gran­ter från Eu­ro­pa och av emi­gran­ter från öst­kus­ten. De­ras ”gräns­trak­ter” var den yt­ters­ta grän­sen för de­ras bo­sätt­ning, den sista går­den i en ked­ja av ny­byg­gen som sträck­te sig hund­ra­tals kilo­me­ter till­ba­ka till de förs­ta bo­sätt­ning­ar­na i Ja­mestown i Vir­gi­nia och Ply­mouth i Mas­sachu­setts. Fö­ren­ta sta­ter­na ska­pa­des ock­så som ett po­li­tiskt ide­al som bygg­de på en skri­ven för­fatt­ning. För re­ge­ring­en var ”gräns­trak­ter­na” en ju­ri­disk och po­li­tisk ut­mark.

De bå­da gräns­be­grep­pen sam­man­föll först år 1890. I de­cem­ber det året till­kän­na­gav USA:s folk­räk­nings­my­dig­het att gräns­lin­jen som ha­de för­skju­tits väs­terut än­da se­dan de förs­ta eu­ro­pé­er­na kom nu var bor­ta. Grän­sen ha­de lösts upp i Stil­la ha­vet el­ler hej­dats vid grän­ser­na till Ka­li­for­ni­en, Ore­gon och Washing­ton. Folk­räk­nings­by­rån kon­sta­te­ra­de ock­så att inga fler land­om­rå­den för­blev ut­an­för re­ge­ring­ens kon­troll och att USA:s folk­tät­het nu var två per­so­ner per 2,5 kvadrat­kilo­me­ter mark.

Grän­sen stäng­des. Det är en vat­ten­de­la­re i USA:s histo­ria, och i ame­ri­ka­ner­nas sätt att upp­fat­ta sig själ­va. Un­der de fö­re­gå­en­de 300 åren ha­de den eu­ro­pe­is­ka bo­sätt­ning­en grad­vis ex­pan­de­rat från At­lant­kus­ten via Ap­pa­lacher­na till de nor­väst­ra om­rå­de­na och Mis­sis­sip­pi-da­len, och där­i­från vi­da­re till prä­ri­en, de syd­väst­ra om­rå­de­na och längst väs­terut. Ame­ri­ka­ner­na ha­de ska­pat si­na ide­al ut­i­från des­sa fak­ta. Pion­jä­rer­nas ide­al var in­di­vi­du­a­lism, mot­stånds­kraft och själv­be­stäm­man­de, en grov­hug­gen de­mo­kra­ti som de­fi­ni­e­ra­de sig själv i kon­trast till eu­ro­pe­is­ka se­der.

USA för­änd­ra­des dra­ma­tiskt un­der halv­sek­let från 1812 års krig till in­bör­des­kri­gets ut­brott år 1861. När be­folk­ning­en i de öst­ra del­sta­ter­na öka­de på grund av in­vand­ring­en från Eu­ro­pa gav sig vå­gor av emi­gran­ter av väs­terut för att sö­ka od­lings­ba­ra jor­dar.

Re­ge­ring­en i Washing­ton, D.C. la­de grun­den till ny­byggar­bo­sätt­ning­ar­na ge­nom att lå­ta grän­ser­na ut­vid­gas mot be­tal­ning i kon­tan­ter.

I och med Lou­i­si­a­na-kö­pet år 1803 be­ta­la­de USA:s re­ge­ring 15 mil­jo­ner dol­lar för hund­ra­tu­sen­tals kvadrat­mil franskoc­ku­pe­rad mark; i da­gens pen­ning­vär­de var det en god af­fär för om­kring 250 mil­jar­der dol­lar. År 1818 ena­des Stor­bri­tan­ni­en och USA om att ”ge­men­samt be­sät­ta” Oregon­ter­ri­to­ri­et vid nord­väst­ra Stil­la ha­vet. Ge­nom det trans­kon­ti­nen­ta­la för­dra­get år 1819 av­träd­de Spa­ni­en Flo­ri­da och sitt an­språk på Tex­as. På 1820-ta­let ac­cep­te­ra­de Ryss­land att lå­ta sitt an­språk på Alas­ka slu­ta vid Alas­kas nu­va­ran­de gräns i sö­der.

Låg­kon­junk­tu­ren år 1837 fick en våg av emi­gran­ter att be­ge sig väs­terut i den så kal­la­de ”Ore­gon­fe­bern”. Over­land Trail som om­fat­ta­de drygt 320 mil bör­ja­de i In­de­pen­dence i Mis­sou­ri, gick över prä­ri­en till kon­ti­nen­tal­grän­sen och sträck­te sig långt väs­terut via det söd­ra pas­set i Klip­pi­ga ber­gen. Där­i­från av­gick kon­vo­jer­na med prä­ri­e­vag­nar norrut till Ore­gon el­ler sö­derut till Ka­li­for­ni­en. Un­ge­fär

300 000 per­so­ner gjor­de den sex må­na­der långa re­san un­der de­cen­ni­er­na fö­re in­bör­des­kri­get. De fles­ta var unga fa­mil­jer, men även unga män som hop­pa­des hit­ta en för­mö­gen­het på guld­fäl­ten var över­re­pre­sen­te­ra­de.

På 1840-ta­let gick det tio ame­ri­kans­ka ny­byg­ga­re i Ore­gon-ter­ri­to­ri­et på var­je brit­tisk ny­byg­ga­re, och re­ge­ring­en i Washing­ton D.C. bad brit­ter­na att om­för­hand­la den ”ge­men­sam­ma be­sitt­nings­rät­ten”. Sam­ti­digt blev den po­pu­lism och jord­bruks­e­ko­no­mi som ha­de byggt upp den ”Jack­sons­ka de­mo­kra­tin”, upp­kal­lad ef­ter pre­si­dent Andrew Jack­son, en in­dust­ri­ell eko­no­mi som präg­la­des av de­bat­ter om sla­ve­ri och kvin­nans fri­gö­rel­se. Den­na op­ti­mis­tis­ka ”re­for­m­ål­der” ga­ran­te­ra­de att det de­mo­kra­tis­ka ex­pe­ri­men­tet i Ame­ri­ka in­te ba­ra ha­de över­levt ut­an ock­så blomst­ra­de. Ame­ri­kas till­gång­ar, bland an­nat de väl­di­ga land­om­rå­de­na i väs­ter och det stän­di­ga in­flö­det av eu­ro­pe­is­ka in­vand­ra­re, skul­le fort­sätt­nings­vis gyn­na ut­veck­ling­en från en pe­ri­fer stat till en världs­makt. ”Ex­pan­sio­nis­ter­na” in­såg att västern mås­te be­fol­kas för att vi­sio­nen skul­le bli verk­lig­het. De såg det ock­så som en för­läng­ning av Ame­ri­kas ur­sprung­li­ga vi­sion, som var att själv­sty­re och de­mo­kra­tis­ka in­sti­tu­tio­ner skul­le spri­das över he­la kon­ti­nen­ten. Den­na uni­ver­sel­la vi­sion skul­le of­ta ta av­stamp i över­ty­gel­sen om re­li­giös och ras­mäs­sig över­läg­sen­het. Ex­pan­sio­nis­ter­nas språk­bruk lik­ställ­de Ame­ri­kas öde med de ti­di­ga ny­byg­gar­nas ang­lo­sax­iska och pro­te­stan­tis­ka ur­sprung. Att västern ko­lo­ni­se­ra­des var ett ut­tryck för Guds vil­ja.

År 1845 ut­tryck­te John L O’Sul­li­van, re­dak­tör för Uni­ted Sta­tes Ma­ga­zi­ne and De­mocra­tic Re­vi­ew, just den­na bland­ning av am­bi­tion, hopp och bi­got­te­ri. O’Sul­li­van skrev att det var ”full­bor­dan­det av vårt ound­vik­li­ga öde att spri­da oss över den kon­ti­nent som för­sy­nen gett oss för att vå­ra år­li­gen mång­fal­di­gan­de mil­jo­ner ska få ut­veck­las fritt”.

Det ound­vik­li­ga ödet var ing­et re­cept för re­ge­rings­po­li­ti­ken, ut­an sna­ra­re en be­skriv­ning av det som fak­tiskt på­gick. I bör­jan av 1840-ta­let var den slut­li­ga gräns­drag­ning­en i Ame­ri­kas ut­mar­ker en vik­tig val­frå­ga som kunde byg­ga upp en pre­si­dent el­ler ra­se­ra ett par­ti. År 1840, när pre­si­dent John Ty­ler ut­tryck­te sitt stöd för an­nek­te­ring­en av den självut­nämn­da re­pu­bli­ken Tex­as, där nu tu­sen­tals ame­ri­ka­ner ha­de bo­satt sig, blev han över­gi­ven av många sup­port­rar i sitt eget par­ti.

Pre­si­dent­va­let år 1844 kret­sa­de kring an­nek­te­ring­en av Tex­as och Ore­gon-ter­ri­to­ri­ets fram­ti­da sta­tus. De­mo­kra­ter­nas no­mi­ne­rings­kamp mel­lan den ti­di­ga­re pre­si­den­ten Martin Van Bu­ren, som mot­sat­te sig Tex­as an­nek­te­ring, och se­na­torn från Ten­nes­see Ja­mes Polk, som vil­le för­skju­ta Ame­ri­kas grän­ser i syd­väst mot Rio Gran­de, slu­ta­de med se­ger för Polk och al­la som trod­de på det ound­vik­li­ga ödet.

I de­cem­ber 1844 blev en av den av­gå­en­de pre­si­den­ten Ty­lers sista hand­ling­ar i äm­be­tet att läg­ga fram ett för­slag till an­nek­te­ring för kon­gres­sens bå­da kam­rar. I mars 1845 blev en av den till­trä­dan­de pre­si­den­ten Polks förs­ta åt­gär­der i äm­be­tet att be­ord­ra ame­ri­kans­ka trup­per att be­ge sig åt syd­väst till Nue­ces-flo­den. I maj 1846 för­kla­ra­de Polk krig mot Mex­i­ko.

Whig­par­ti­et splitt­ra­des åter i frå­gan om ”mr Polks krig”. Abo­li­tio­nis­ter­na i nord­öst var vil­li­ga att in­för­li­va sla­vä­gar­na i Tex­as i uni­o­nen, ut­an att krä­va att de skul­le fri­ge si­na sla­var. Ef­ter Mis­sou­ri­ö­ver­ens­kom­mel­sen år 1820 ha­de sla­vä­gan­de och ab­o­li­tio­nis­tis­ka sta­ter in­te enats, och nu fö­reslog mr Polk en rubb­ning av jäm­vik­ten till sla­vä­gar­nas för­del, mot att grän­sen för­sköts läng­re väs­terut.

I Con­cord i Mas­sachu­setts väg­ra­de Hen­ry Da­vid

Mel­lan 1866 och 1888 drev cow­boy­er över 40 mil­jo­ner lång­hor­nig bo­skap från be­tes­mar­ker till järn­vägs­knu­tar­na.

När de sto­ra ran­cher­nas äga­re häg­na­de in be­tes­mar­ker­na slog små­bön­der­na till­ba­ka i ”stäng­sel­klip­par­nas krig”.

Tho­reau, för­fat­ta­re till en bok om ci­vil olyd­nad, att be­ta­la skatt och för­sök­te med­ve­tet bli satt i fäng­el­se un­der en natt; en fö­re­bild för ic­ke­vålds­me­to­der som skul­le in­spi­re­ra se­na­re pa­ci­fis­ter.

För­dra­get i Gu­a­da­lu­pe-Hi­dal­go, som på­tving­a­des det be­seg­ra­de Mex­i­ko i feb­ru­a­ri år 1848, var en se­ger för al­la som trod­de på det ound­vik­li­ga ödet, men det fick vitt­gå­en­de kon­se­kven­ser.

Whig­par­ti­et häm­ta­de sig ald­rig ef­ter splitt­ring­en i Tex­as-frå­gan. Det upp­lös­tes och blev de re­pu­bli­kans­ka och de­mo­kra­tis­ka par­ti­er­na. När sla­vä­gar­na i Tex­as kom in i uni­o­nen drevs lan­det än­nu ett steg när­ma­re mot in­bör­des­kri­get.

Be­folk­nings­ex­plo­sio­nen ef­ter guld­rushen gjor­de att Ka­li­for­ni­en an­slöt sig till uni­o­nen år 1850. När man upp­täck­te guld i Pi­ke’s Pe­ak i Co­lo­ra­do år 1858 kom yt­ter­li­ga­re 100 000 för­hopp­nings­ful­la guld­le­ta­re till Co­lo­ra­do. Få blev för­mög­na och många dog, men gruv­ar­be­tar­na drev fram Co­lo­ra­dos an­slut­ning till uni­o­nen år 1876. Mi­ne­ral­le­ta­re sök­te sig ock­så till Ne­va­da för att ut­vin­na sil­ver ur den ”blå jor­den” där, och Ne­va­da kom in i uni­o­nen år 1864.

In­bör­des­kri­get på­ver­ka­de fram­ti­den för ame­ri­kansk po­li­tik. USA:s gräns på­ver­ka­des starkt mitt un­der in­bör­des­kri­get, när Abra­ham Lin­colns lag, Ho­meste­ad Act, ra­ti­fi­ci­e­ra­desår 1862. Den la­gen ga­ran­te­ra­de att vil­ken ny­byg­ga­re som helst kunde gö­ra an­språk på

Utah blev en del­stat år 1896 när mor­mo­ner­na ha­de gått med på att av­skaf­fa mång­gif­tet.

upp till 160 tunn­land mark på prä­ri­en. Ef­ter sex må­na­der där kunde ny­byg­ga­ren få kö­pa mar­ken från re­ge­ring­en för 1 dol­lar och 25 cent per tunn­land. Om han stan­na­de kvar på sin mark i fem år fick han ägan­de­rät­ten gratis.

Ho­meste­ad Act ut­lös­te en ut­vand­rings­våg väs­terut, av öst­stats­bor som vil­le fly från in­bör­des­kri­get. Ef­ter in­bör­des­kri­gets slut kom en ny våg, den­na gång av fri­giv­na sla­var från syd­sta­ter­na.

Ef­ter kri­get skrev Ho­ra­ce Gre­e­ley, re­dak­tör för New-York Tri­bu­ne, till de kom­man­de emi­gran­ter­na: ”Res väs­terut, unge man.”

Gräns­trak­ter­na, som re­dan ha­de kon­so­li­de­rats av ny­byg­gar­nas bo­sätt­ning­ar och ska­pan­det av nya del­sta­ter, be­fäs­tes än­nu mer av ett an­nat ini­ti­a­tiv år 1862. Vid den ti­den fanns det ett järn­vägs­nät från stä­der­na i ös­ter till Mis­sou­ri-flo­dens öst­ra strand. Där­i­från tog sig ny­byg­gar­na över prä­ri­en i täck­ta vag­nar. Lin­colns re­ge­ring in­såg att ing­et av Ame­ri­kas järn­vägs­bo­lag skul­le ha råd att byg­ga en järn­vägs­lin­je tvärs över prä­ri­en, så man hyr­de in två bo­lag för att kun­na full­bor­da den trans­kon­ti­nen­ta­la järn­vä­gen.

Uni­on Pa­ci­fic fick i upp­drag att dra 174 mil räls väs­terut från Mis­sou­ri-flo­den, över prä­ri­en och ge­nom Klip­pi­ga ber­gen. Cen­tral Pa­ci­fic skul­le dra 110 mil räls ös­terut från Sacra­men­to i Ka­li­for­ni­en till Si­er­ra Ne­va­da. Den 10 maj 1869 för­rät­ta­de Ka­li­for­ni­ens gu­ver­nör Le­land Stan­ford ”vig­seln mel­lan järn­vägs­lin­jer­na” i Pro­mon­to­ry i Utah och in­vig­de järn­vä­gen ge­nom at­tt slå ner en gyl­le­ne spik.

Snart drogs fler järn­vägs­lin­jer ge­nom lan­det. De på­ver­ka­de grän­ser­nas slut­li­ga form. Går­dar och or­ter väx­te fram längs järn­vägs­lin­jer­na. Gruvin­du­strin väx­te och tå­gen frak­ta­de mal­men ös­terut för be­ar­bet­ning. Re­ge­ring­ens in­fly­tan­de ut­ö­ka­des när kom­mu­ni­ka­tio­ner­na in­ten­si­fi­e­ra­des – te­le­gra­f­lin­jer snirk­la­de sig snart fram längs järn­vägs­spå­ren – och för att trup­per snabbt kunde för­flyt­tas i he­la lan­det.

Järn­vägs­bo­la­gen ha­de fått för­mån­li­ga vill­kor av re­ge­ring­en, som var in­vol­ve­rad i in­bör­des­kri­get. För var­je eng­elsk mil spår som la­des fick var­je fö­re­tag 16 000 dol­lar och yt­ter­li­ga­re 6 400 tunn­land mark av re­ge­ring­en. Un­der de föl­jan­de de­cen­ni­er­na tjä­na­de järn­vä­gens ”röv­ar­ba­ro­ner” än­nu mer ge­nom att säl­ja mark till ny­byg­ga­re, el­ler stängs­la in sto­ra are­a­ler som be­tes­mar­ker för får och nöt­bo­skap. År 1873 upp­fann Jo­seph Glid­den ett bil­ligt sätt att byg­ga stäng­sel med tagg­tråd.

Järn­vä­gen ska­pa­de och ut­plå­na­de cow­boy­en. Bo­skap mås­te dri­vas från be­tes­mar­ker­na i Tex­as och på prä­ri­en till väl­di­ga bo­skaps­in­häg­na­der som väx­te upp vid järn­vägs­knu­tar­na. Där­i­från frak­ta­des bo­ska­pen ös­terut med tåg.

Ef­ter in­bör­des­kri­get fick un­ge­fär 40 000 fö­re det­ta sol­da­ter jobb som cow­boy­er och drev hjor­dar på upp till 10 000 djur till bo­skaps­mark­na­der­na. Chisholm Trail var 80 mil lång och gick från cen­tra­la Tex­as till Abi­le­ne i Kan­sas. Wes­tern Trail till Dod­ge Ci­ty var kor­ta­re, me­dan Good­night-Lo­ving Trail, från cen­tra­la Tex­as till New Mex­i­co och vi­da­re till Chey­en­ne i Wyo­ming var över 112 mil lång.

När järn­vägs­nä­tet bygg­des ut blev vand­rings­le­der­na kor­ta­re. När man upp­fann kyl­vag­nar­na på 1870-ta­let slak­ta­des bo­ska­pen vid den när­mas­te järn­vägs­knu­ten el­ler i Kan­sas Ci­ty och Chi­ca­go. Gräns­trak­ter­nas hjäl­te, cow­boy­en, red nu mot sol­ned­gång­en. Det gjor­de ock­så en an­nan stjär­na i gräns­trak­ter­nas myt­bild­ning – Pon­ny­ex­pres­sens ku­rir. Och om järn­vä­gen gav cow­boy­er­na en sista glans­pe­ri­od så var den ka­ta­stro­fal för ur­be­folk­ning­en.

USA:s ur­be­folk­ning ha­de re­dan trängts väs­terut för var­je sta­di­um i de vi­tas in­vand­ring. Re­ge­ring­en, som all­tid var käns­lig för den all­män­na opi­ni­o­nen i ös­ter, och som of­ta var så svagt re­pre­sen­te­rad väs­terut att den in­te kunde för­verk­li­ga si­na go­da av­sik­ter, gjor­de sig med­skyl­dig till den våld­sam­ma för­driv­ning­en av

Järn­vägs­bo­la­gen tre­dubb­la­de si­na vins­ter med 48 000 dol­lar per eng­elsk mil i bergs­trak­ter­na.

fol­ket från de­ras fä­der­ne­jor­dar. De som över­lev­de träng­des ihop i re­ser­vat De var re­ser­ve­ra­de för att vi­ta ny­byg­ga­re in­te ha­de nå­gon nyt­ta av mar­ken. I så­da­na fall där ny­byg­gar­na be­höv­de dem – som un­der guld­rushen i South Da­ko­ta – tving­a­de man ur­be­folk­ning­en att flyt­ta igen.

Jak­ten på ny mark i Okla­ho­ma år 1889 var den sista emi­gra­tions­vå­gen in­nan grän­sen stäng­des. Mitt på da­gen den 22 april 1889 tog sig över 50 000 män, kvin­nor och barn i vag­nar och till häst in i 2 mil­jo­ner tunn­land av fö­re det­ta stam­mar­nas ter­ri­to­ri­um i cen­tra­la Okla­ho­ma. Sam­ma år kom South Da­ko­ta, North Da­ko­ta, Mon­ta­na och Washing­ton in i uni­o­nen. År 1890 an­slöt sig även Wyo­ming.

När Fre­de­rick Jack­son Tur­ner, en ung histo­ri­ker vid University of Wiscon­sin, hör­de att folk­räk­nings­myn­dig­he­ten nu an­såg att grän­sen var stängd, in­såg han att ett ka­pi­tel i USA:s histo­ria ock­så ha­de av­slu­tats. År 1893 höll Jack­son Tur­ner ett an­fö­ran­de i Ame­ri­can Histo­ri­cal As­so­ci­a­tion, med ti­teln ”Grän­sens be­ty­del­se i USA:s histo­ria”.

Tan­ken om gräns­trak­ter­na som ett le­van­de och ett ju­ri­diskt fak­tum har in­te ba­ra for­mat Ame­ri­kas in­re och ytt­re grän­ser. Det har for­mat de er­fa­ren­he­ter som gjor­des av al­la ame­ri­ka­ner som ”drog väs­terut” för att sö­ka lyc­kan el­ler för­sö­ka le­va av vad jor­den gav. Det har ock­så präg­lat al­la dem som stan­na­de kvar i ös­ter, för av­stån­det mins­ka­de in­te de­ras lust att ex­pan­de­ra. Tur­ner an­såg att gräns­trak­ter­na var den zon där ide­a­let för den ame­ri­kans­ka ka­rak­tä­ren ha­de växt fram och prö­vats.

Li­vet i gräns­trak­ter­na gyn­na­de de­mo­kra­ti, prak­tisk för­må­ga och det som Emer­son kal­la­de ”själv­til­lit”. Av sam­ma skäl gyn­na­de det ock­så för­ak­tet för fin­kul­tur och ett över­dri­vet an­vän­dan­de av våld. Ame­ri­kansk de­mo­kra­ti, me­na­de Tur­ner, föd­des in­te av te­o­re­ti­ker­nas dröm­mar. Den kom från de ame­ri­kans­ka sko­gar­na.

Ame­ri­kansk de­mo­kra­ti be­höll ide­a­len från gräns­trak­ter­na även när USA blev en su­per­makt på 1900-ta­let. Prä­ri­en och de syd­väst­ra och väst­ra om­rå­de­na ha­de er­öv­rats. Nya grän­ser fanns ut­an­för USA, som un­der den im­pe­ri­a­lis­tis­ka er­öv­ring­en av Ku­ba år 1898, och i pre­si­dent Ken­ne­dys strä­van att be­seg­ra Sov­je­tu­ni­o­nen un­der ”kapp­löp­ning­en i rymden” på 1960-ta­let. Som spea­ker­rös­ten i en po­pu­lär tv-serie sa­de: rymden kan va­ra Ame­ri­kas sista gräns, ett slut på den rast­lö­sa ex­pan­sions­i­ver som har präg­lat lan­dets histo­ria.

Ar­be­tar­na vid Uni­on Pa­ci­fic var mest ir­länds­ka in­vand­ra­re och fö­re det­ta sol­da­ter. Vid Cen­tral Pa­ci­fic var de fles­ta ar­be­tar­na ki­ne­ser. Ne­va­da är känt som ”sil­versta­ten” på grund av att sil­ver och guld upp­täck­tes där år 1856.

Ralph Wal­do Emer­son, för­fat­ta­re, var­na­de för att in­bör­des­kri­get skul­le bry­ta ut om grän­sen drogs i Tex­as.

Den trans­kon­ti­nen­ta­la järn­vä­gen in­vigs i Pro­mo­to­ry i Utah år 1869.

De sista cow­boy­er­na i Aus­tin i Tex­as, 1915.

Ho­ra­ce Gre­e­ley, tid­nings­man­nen som kan ha myn­tat fra­sen ”Res väs­terut, unge man”.

En prä­ri­e­vagn vid Blue Mountain Cros­sing vid Ore­gon Trail, i dag en del av en na­tio­nal­park.

Big Foots lä­ger ef­ter mas­sa­kern vid Woun­ded Knee år 1890, året då grän­sen stäng­des.

In­te­ri­ör från ett skjul byggt i Kan­sas ef­ter Ho­meste­ad Act år 1862.

Fre­de­rick Jack­son Tur­ner, histo­ri­ker som fors­kat om grän­sens stäng­ning.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.