”Fri­vil­li­ga” krigs­fång­ar

Vilda västern - - GERONIMO -

Chi­ri­ca­hua-apacher­na – män, kvin­nor och barn – ka­pi­tu­le­ra­de till USA:s ar­mé på vill­kor att de ef­ter att ha va­rit krigs­fång­ar un­der två år skul­le tillå­tas åter­vän­da till sitt eget land. Det­ta sked­de år 1886. De över­enskom­na två åren för­vand­la­des till osan­no­li­ka 27 år. Apacher­na hölls kvar mot sin vil­ja; inga an­kla­gel­ser rik­ta­des mot dem och de ha­de ing­en chans att för­sva­ra sig i en dom­stol.

I fäng­el­set be­hand­la­des apacher­na fruk­tans­värt il­la. När de förs­ta 75 fång­ar­na kom till Fort Ma­ri­on i Flo­ri­da sa­de fäng­el­se­che­fen att det ba­ra fanns plats för 75 till. Än­då skic­ka­des sam­man­lagt 502 apacher dit. Se­dan tog man någ­ra män och poj­kar till en ö, där de fick fånga och tilla­ga fisk för att liv­nä­ra de öv­ri­ga. För apacher­na var det tabu att äta fisk, än­då fick de främst fisk att äta.

När de ha­de va­rit i Fort Ma­ri­on i åtta år fat­ta­de kon­gres­sen be­slut om att flyt­ta chi­ri­ca­hua-apacher­na till Fort Sill i Okla­ho­ma, som låg i den lo­ka­la be­folk­ning­ens ter­ri­to­ri­um. De var fort­fa­ran­de fång­ar, men ge­ne­ral Nel­son Mi­les be­sök­te dem och för­kla­ra­de att det­ta nu­me­ra var de­ras per­ma­nen­ta hem.

Den ame­ri­kans­ka se­na­ten för­sök­te be­fria chi­ri­ca­hua-apacher­na från de­ras sta­tus som fång­ar och ge dem mark­om­rå­den i Fort Sill, men re­pre­sen­tant­hu­set för­hind­ra­de det­ta. Fång­ar­na mås­te vän­ta än­da till år 1913 in­nan de fick sin fri­het till­ba­ka.

Apache­höv­ding­en Ge­ro­ni­mo (t.h.) och hans kri­ga­re, år 1886.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.