Höv­ding­en Sit­ting Bull

Vilda Vastern Junior - - Innehåll -

Sioux­er­nas höv­ding och and­li­ga le­da­re

käm­pa­de för att för­sva­ra ur­fol­ken.

Ef­ter två da­gars våld­sam­ma stri­der vid Litt­le Big­horn på prä­ri­en år 1876 seg­ra­de 3 000 in­di­a­ner mot 600 sol­da­ter. Den he­li­ge la­ko­ta­höv­ding­en Sit­ting Bull ha­de sett se­gern i en up­pen­ba­rel­se tre må­na­der ti­di­ga­re.

In­di­a­ner­nas le­da­re

Sla­get vid Litt­le Big­horn var sista chan­sen för ur­fol­ken att räd­da sitt land. Oli­ka in­di­an­stam­mar käm­pa­de si­da vid si­da. De­ras le­da­re var Sit­ting Bull, som in­te li­ta­de på USA. ”De vi­ta vill ha krig och vi ska ge dem det”, sa han.

Slow vill bli kri­ga­re

Sit­ting Bull föd­des i da­gens South Da­ko­ta. Han fick först nam­net Slow av sin far, höv­ding­en, för att han all­tid var så lång­sam.

Lil­le Slow var som barn var mest hos la­ko­ta­sioux­er­na. Han lär­de sig att ri­da, skju­ta med pil­bå­ge och ja­ga buff­lar. Han dröm­de om att bli en stor kri­ga­re. En spe­ja­re som möt­te Sit­ting Bull när han var poj­ke be­skrev ho­nom så här: ”Han var knub­big och orädd. Han var en skick­lig ryt­ta­re, en träff­sä­ker skytt och kun­de det mesta.”

Hans nya namn

När Slow var 14 år del­tog han i sin förs­ta strid, mot crowin­di­a­ner. Han gav sig mo­digt på en kri­ga­re och slog ner ho­nom. Ef­ter det fick han nam­net Sit­ting Bull, som be­lö­ning för sitt mod.

Höv­ding mot re­ser­vat

När Sit­ting Bull blev höv­ding vil­le han be­va­ra sitt folks kul­tur, tra­di­tio­ner och he­li­ga mar­ker. Han be­slöt sig för att ald­rig gå med på någ­ra av­tal som tving­a­de in in­di­a­ner i re­ser­vat.

När man hit­ta­de guld i Black Hills blev li­vet för in­di­a­ner­na svårt. Det var he­lig mark för många stam­mar, men nu ström­ma­de guld­grä­va­re hit. USA be­ord­ra­de al­la si­oux­er att flyt­ta till re­ser­vat. Sit­ting Bull väg­ra­de. Han sa att re­ser­va­ten var som ett fäng­el­se.

Sit­ting Bull var väl­digt lång­sam när han var li­ten. Där­för kal­la­des han Slow.

Up­pen­ba­rel­se

När sol­da­ter tå­ga­de mot dem sam­la­de Sit­ting Bull fle­ra stam­mar i sitt lä­ger. Där led­de han dem i ri­tu­a­ler och bö­ner. Un­der ri­tu­a­len fick han en up­pen­ba­rel­se: sol­da­ter som föll till mar­ken.

Up­pen­ba­rel­sen slog in vid

Litt­le Big­horn tre må­na­der se­na­re. Sla­get var in­di­a­ner­nas störs­ta se­ger un­der de långa kri­gen.

Väg­rar ge upp

USA:s re­ge­ring skic­ka­de tu­sen­tals sol­da­ter till om­rå­det för att slå ner in­di­a­ner­na.

Många höv­ding­ar gav upp, men Sit­ting Bull trot­sa­de ar­mén. År 1877 led­de han sin grupp över grän­sen in i Ka­na­da, ut­om räck­håll för trup­per­na.

Re­ge­ring­en sa att Sit­ting Bull skul­le slip­pa straff om han flyt­ta­de till ett re­ser­vat. Men han väg­ra­de.

Svårt i lan­det ut­an buff­lar

I Ka­na­da fanns inga buff­lar och där­för var det svårt för Sit­ting Bull att hit­ta mat åt sitt folk. Till sist drog han sö­derut och gav upp ef­ter fy­ra långa år i Ka­na­da.

Han och hans kam­ra­ter hölls som krigs­fång­ar i näs­tan två år. År 1883 åter­före­na­des Sit­ting Bull med sin stam.

Med Buf­fa­lo Bill

Två år se­na­re kun­de Sit­ting Bull läm­na re­ser­va­tet och an­slu­ta sig till Buf­fa­lo Bills Vilda västern-show. Han tjä­na­de 50 dol­lar i vec­kan på att ri­da runt ett varv i ma­ne­gen, och en del ex­tra på att säl­ja fo­ton och au­to­gra­fer.

Men li­vet på re­san­de fot var svårt och publi­ken bu­a­de of­ta. Tid­ning­ar­na skrev att Sit­ting Bull var ”den snäl­las­te man som nå­gon­sin sku­rit hal­sen av nå­gon”. Han stan­na­de ba­ra i fy­ra må­na­der hos Buf­fa­lo Bill.

Fler up­pen­ba­rel­ser

Han åter­vän­de till re­ser­va­tet och flyt­ta­de in i en hyd­da nä­ra plat­sen där han föd­des. Där fick han en ny up­pen­ba­rel­se. En få­gel lan­da­de bred­vid ho­nom och sa: ”Ditt eget folk, la­ko­ta, kom­mer att dö­da dig.”

På hös­ten 1890 kom Kic­king Be­ar från la­ko­ta­fol­ket och be­rät­ta­de om an­dedan­sen för Sit­ting Bull. Han me­na­de att dan­sen skul­le be­fria in­di­a­ner­na från de vi­ta.

Sit­ting Bull skjuts

Myn­dig­he­ter­na var räd­da för att den sto­re le­da­ren Sit­ting Bull skul­le an­slu­ta sig till an­dedan­sar­na. De skic­ka­de där­för 43 po­li­ser som från bör­jan till­hört la­ko­ta­fol­ket dit för att ta fast ho­nom.

Fö­re gry­ning­en den 15 december 1890 slä­pa­des Sit­ting Bull från sin hyd­da. Hans an­häng­a­re för­sök­te skyd­da ho­nom. I brå­ket träf­fa­des Sit­ting Bull i hu­vu­det. Hans up­pen­ba­rel­se ha­de bli­vit sann – igen.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.