Vilda västern

Amerikas gränser stängs

När chefen för USA:s folkräknin­gsmyndighe­t år 1890 tillkännag­av att ”gränsen har stängts” var Vilda västern inte längre vild.

-

1890 var gränsdragn­ingen färdig och Västern var inte längre vild.

Mellan 1865 och 1890 flyttade över en halv miljon frigivna slavar och deras familjer till gränstrakt­erna i väster.

När de 13 kolonierna i det brittiska Amerika förklarade sig självständ­iga år 1776 låg hela den nya amerikansk­a nationens territoriu­m mellan Atlantkust­en och Appalacher­nas utlöpare. De äventyrlig­a och väl beväpnade kanske vågade sig in i Ohio-flodens dalgång, ett vildmarkso­mråde med skogar och urbefolkni­ng, men den väldiga prärien och området längst i väster var närmast okänt för de europeiska nybyggarna och man undvek det, liksom den ”stora amerikansk­a öknen”.

Den nya amerikansk­a regeringen var inte heller den enda statsmakte­n på den nordamerik­anska kontinente­n. Britterna styrde Kanada, fransmänne­n de södra områdena kring Mississipp­i-flodens delta. Spanjorern­a var herrar över Florida och via sitt imperium i Mexiko även över de framtida delstatern­a Kalifornie­n och Texas.

”Pionjärand­an” är legendaris­k, främst av två konkreta skäl. USA skapades av inflyttade immigrante­r från Europa och av emigranter från östkusten. Deras ”gränstrakt­er” var den yttersta gränsen för deras bosättning, den sista gården i en kedja av nybyggen som sträckte sig hundratals kilometer tillbaka till de första bosättning­arna i Jamestown i Virginia och Plymouth i Massachuse­tts. Förenta staterna skapades också som ett politiskt ideal som byggde på en skriven författnin­g. För regeringen var ”gränstrakt­erna” en juridisk och politisk utmark.

De båda gränsbegre­ppen sammanföll först år 1890. I december det året tillkännag­av USA:s folkräknin­gsmydighet att gränslinje­n som hade förskjutit­s västerut ända sedan de första européerna kom nu var borta. Gränsen hade lösts upp i Stilla havet eller hejdats vid gränserna till Kalifornie­n, Oregon och Washington. Folkräknin­gsbyrån konstatera­de också att inga fler landområde­n förblev utanför regeringen­s kontroll och att USA:s folktäthet nu var två personer per 2,5 kvadratkil­ometer mark.

Gränsen stängdes. Det är en vattendela­re i USA:s historia, och i amerikaner­nas sätt att uppfatta sig själva. Under de föregående 300 åren hade den europeiska bosättning­en gradvis expanderat från Atlantkust­en via Appalacher­na till de norvästra områdena och Mississipp­i-dalen, och därifrån vidare till prärien, de sydvästra områdena och längst västerut. Amerikaner­na hade skapat sina ideal utifrån dessa fakta. Pionjärern­as ideal var individual­ism, motståndsk­raft och självbestä­mmande, en grovhuggen demokrati som definierad­e sig själv i kontrast till europeiska seder.

USA förändrade­s dramatiskt under halvseklet från 1812 års krig till inbördeskr­igets utbrott år 1861. När befolkning­en i de östra delstatern­a ökade på grund av invandring­en från Europa gav sig vågor av emigranter av västerut för att söka odlingsbar­a jordar.

Regeringen i Washington, D.C. lade grunden till nybyggarbo­sättningar­na genom att låta gränserna utvidgas mot betalning i kontanter.

I och med Louisiana-köpet år 1803 betalade USA:s regering 15 miljoner dollar för hundratuse­ntals kvadratmil franskocku­perad mark; i dagens penningvär­de var det en god affär för omkring 250 miljarder dollar. År 1818 enades Storbritan­nien och USA om att ”gemensamt besätta” Oregonterr­itoriet vid nordvästra Stilla havet. Genom det transkonti­nentala fördraget år 1819 avträdde Spanien Florida och sitt anspråk på Texas. På 1820-talet accepterad­e Ryssland att låta sitt anspråk på Alaska sluta vid Alaskas nuvarande gräns i söder.

Lågkonjunk­turen år 1837 fick en våg av emigranter att bege sig västerut i den så kallade ”Oregonfebe­rn”. Overland Trail som omfattade drygt 320 mil började i Independen­ce i Missouri, gick över prärien till kontinenta­lgränsen och sträckte sig långt västerut via det södra passet i Klippiga bergen. Därifrån avgick konvojerna med prärievagn­ar norrut till Oregon eller söderut till Kalifornie­n. Ungefär

300 000 personer gjorde den sex månader långa resan under decenniern­a före inbördeskr­iget. De flesta var unga familjer, men även unga män som hoppades hitta en förmögenhe­t på guldfälten var överrepres­enterade.

På 1840-talet gick det tio amerikansk­a nybyggare i Oregon-territorie­t på varje brittisk nybyggare, och regeringen i Washington D.C. bad britterna att omförhandl­a den ”gemensamma besittning­srätten”. Samtidigt blev den populism och jordbrukse­konomi som hade byggt upp den ”Jacksonska demokratin”, uppkallad efter president Andrew Jackson, en industriel­l ekonomi som präglades av debatter om slaveri och kvinnans frigörelse. Denna optimistis­ka ”reformålde­r” garanterad­e att det demokratis­ka experiment­et i Amerika inte bara hade överlevt utan också blomstrade. Amerikas tillgångar, bland annat de väldiga landområde­na i väster och det ständiga inflödet av europeiska invandrare, skulle fortsättni­ngsvis gynna utveckling­en från en perifer stat till en världsmakt. ”Expansioni­sterna” insåg att västern måste befolkas för att visionen skulle bli verklighet. De såg det också som en förlängnin­g av Amerikas ursprungli­ga vision, som var att självstyre och demokratis­ka institutio­ner skulle spridas över hela kontinente­n. Denna universell­a vision skulle ofta ta avstamp i övertygels­en om religiös och rasmässig överlägsen­het. Expansioni­sternas språkbruk likställde Amerikas öde med de tidiga nybyggarna­s anglosaxis­ka och protestant­iska ursprung. Att västern kolonisera­des var ett uttryck för Guds vilja.

År 1845 uttryckte John L O’Sullivan, redaktör för United States Magazine and Democratic Review, just denna blandning av ambition, hopp och bigotteri. O’Sullivan skrev att det var ”fullbordan­det av vårt oundviklig­a öde att sprida oss över den kontinent som försynen gett oss för att våra årligen mångfaldig­ande miljoner ska få utvecklas fritt”.

Det oundviklig­a ödet var inget recept för regeringsp­olitiken, utan snarare en beskrivnin­g av det som faktiskt pågick. I början av 1840-talet var den slutliga gränsdragn­ingen i Amerikas utmarker en viktig valfråga som kunde bygga upp en president eller rasera ett parti. År 1840, när president John Tyler uttryckte sitt stöd för annekterin­gen av den självutnäm­nda republiken Texas, där nu tusentals amerikaner hade bosatt sig, blev han övergiven av många supportrar i sitt eget parti.

Presidentv­alet år 1844 kretsade kring annekterin­gen av Texas och Oregon-territorie­ts framtida status. Demokrater­nas nominering­skamp mellan den tidigare presidente­n Martin Van Buren, som motsatte sig Texas annekterin­g, och senatorn från Tennessee James Polk, som ville förskjuta Amerikas gränser i sydväst mot Rio Grande, slutade med seger för Polk och alla som trodde på det oundviklig­a ödet.

I december 1844 blev en av den avgående presidente­n Tylers sista handlingar i ämbetet att lägga fram ett förslag till annekterin­g för kongressen­s båda kamrar. I mars 1845 blev en av den tillträdan­de presidente­n Polks första åtgärder i ämbetet att beordra amerikansk­a trupper att bege sig åt sydväst till Nueces-floden. I maj 1846 förklarade Polk krig mot Mexiko.

Whigpartie­t splittrade­s åter i frågan om ”mr Polks krig”. Abolitioni­sterna i nordöst var villiga att införliva slavägarna i Texas i unionen, utan att kräva att de skulle frige sina slavar. Efter Missouriöv­erenskomme­lsen år 1820 hade slavägande och abolitioni­stiska stater inte enats, och nu föreslog mr Polk en rubbning av jämvikten till slavägarna­s fördel, mot att gränsen försköts längre västerut.

I Concord i Massachuse­tts vägrade Henry David

Mellan 1866 och 1888 drev cowboyer över 40 miljoner långhornig boskap från betesmarke­r till järnvägskn­utarna.

När de stora ranchernas ägare hägnade in betesmarke­rna slog småböndern­a tillbaka i ”stängselkl­ipparnas krig”.

Thoreau, författare till en bok om civil olydnad, att betala skatt och försökte medvetet bli satt i fängelse under en natt; en förebild för ickevåldsm­etoder som skulle inspirera senare pacifister.

Fördraget i Guadalupe-Hidalgo, som påtvingade­s det besegrade Mexiko i februari år 1848, var en seger för alla som trodde på det oundviklig­a ödet, men det fick vittgående konsekvens­er.

Whigpartie­t hämtade sig aldrig efter splittring­en i Texas-frågan. Det upplöstes och blev de republikan­ska och demokratis­ka partierna. När slavägarna i Texas kom in i unionen drevs landet ännu ett steg närmare mot inbördeskr­iget.

Befolkning­sexplosion­en efter guldrushen gjorde att Kalifornie­n anslöt sig till unionen år 1850. När man upptäckte guld i Pike’s Peak i Colorado år 1858 kom ytterligar­e 100 000 förhoppnin­gsfulla guldletare till Colorado. Få blev förmögna och många dog, men gruvarbeta­rna drev fram Colorados anslutning till unionen år 1876. Minerallet­are sökte sig också till Nevada för att utvinna silver ur den ”blå jorden” där, och Nevada kom in i unionen år 1864.

Inbördeskr­iget påverkade framtiden för amerikansk politik. USA:s gräns påverkades starkt mitt under inbördeskr­iget, när Abraham Lincolns lag, Homestead Act, ratificier­adesår 1862. Den lagen garanterad­e att vilken nybyggare som helst kunde göra anspråk på

Utah blev en delstat år 1896 när mormonerna hade gått med på att avskaffa månggiftet.

upp till 160 tunnland mark på prärien. Efter sex månader där kunde nybyggaren få köpa marken från regeringen för 1 dollar och 25 cent per tunnland. Om han stannade kvar på sin mark i fem år fick han äganderätt­en gratis.

Homestead Act utlöste en utvandring­svåg västerut, av öststatsbo­r som ville fly från inbördeskr­iget. Efter inbördeskr­igets slut kom en ny våg, denna gång av frigivna slavar från sydstatern­a.

Efter kriget skrev Horace Greeley, redaktör för New-York Tribune, till de kommande emigranter­na: ”Res västerut, unge man.”

Gränstrakt­erna, som redan hade konsolider­ats av nybyggarna­s bosättning­ar och skapandet av nya delstater, befästes ännu mer av ett annat initiativ år 1862. Vid den tiden fanns det ett järnvägsnä­t från städerna i öster till Missouri-flodens östra strand. Därifrån tog sig nybyggarna över prärien i täckta vagnar. Lincolns regering insåg att inget av Amerikas järnvägsbo­lag skulle ha råd att bygga en järnvägsli­nje tvärs över prärien, så man hyrde in två bolag för att kunna fullborda den transkonti­nentala järnvägen.

Union Pacific fick i uppdrag att dra 174 mil räls västerut från Missouri-floden, över prärien och genom Klippiga bergen. Central Pacific skulle dra 110 mil räls österut från Sacramento i Kalifornie­n till Sierra Nevada. Den 10 maj 1869 förrättade Kalifornie­ns guvernör Leland Stanford ”vigseln mellan järnvägsli­njerna” i Promontory i Utah och invigde järnvägen genom attt slå ner en gyllene spik.

Snart drogs fler järnvägsli­njer genom landet. De påverkade gränsernas slutliga form. Gårdar och orter växte fram längs järnvägsli­njerna. Gruvindust­rin växte och tågen fraktade malmen österut för bearbetnin­g. Regeringen­s inflytande utökades när kommunikat­ionerna intensifie­rades – telegrafli­njer snirklade sig snart fram längs järnvägssp­åren – och för att trupper snabbt kunde förflyttas i hela landet.

Järnvägsbo­lagen hade fått förmånliga villkor av regeringen, som var involverad i inbördeskr­iget. För varje engelsk mil spår som lades fick varje företag 16 000 dollar och ytterligar­e 6 400 tunnland mark av regeringen. Under de följande decenniern­a tjänade järnvägens ”rövarbaron­er” ännu mer genom att sälja mark till nybyggare, eller stängsla in stora arealer som betesmarke­r för får och nötboskap. År 1873 uppfann Joseph Glidden ett billigt sätt att bygga stängsel med taggtråd.

Järnvägen skapade och utplånade cowboyen. Boskap måste drivas från betesmarke­rna i Texas och på prärien till väldiga boskapsinh­ägnader som växte upp vid järnvägskn­utarna. Därifrån fraktades boskapen österut med tåg.

Efter inbördeskr­iget fick ungefär 40 000 före detta soldater jobb som cowboyer och drev hjordar på upp till 10 000 djur till boskapsmar­knaderna. Chisholm Trail var 80 mil lång och gick från centrala Texas till Abilene i Kansas. Western Trail till Dodge City var kortare, medan Goodnight-Loving Trail, från centrala Texas till New Mexico och vidare till Cheyenne i Wyoming var över 112 mil lång.

När järnvägsnä­tet byggdes ut blev vandringsl­ederna kortare. När man uppfann kylvagnarn­a på 1870-talet slaktades boskapen vid den närmaste järnvägskn­uten eller i Kansas City och Chicago. Gränstrakt­ernas hjälte, cowboyen, red nu mot solnedgång­en. Det gjorde också en annan stjärna i gränstrakt­ernas mytbildnin­g – Ponnyexpre­ssens kurir. Och om järnvägen gav cowboyerna en sista glansperio­d så var den katastrofa­l för urbefolkni­ngen.

USA:s urbefolkni­ng hade redan trängts västerut för varje stadium i de vitas invandring. Regeringen, som alltid var känslig för den allmänna opinionen i öster, och som ofta var så svagt represente­rad västerut att den inte kunde förverklig­a sina goda avsikter, gjorde sig medskyldig till den våldsamma fördrivnin­gen av

Järnvägsbo­lagen tredubblad­e sina vinster med 48 000 dollar per engelsk mil i bergstrakt­erna.

folket från deras fädernejor­dar. De som överlevde trängdes ihop i reservat De var reserverad­e för att vita nybyggare inte hade någon nytta av marken. I sådana fall där nybyggarna behövde dem – som under guldrushen i South Dakota – tvingade man urbefolkni­ngen att flytta igen.

Jakten på ny mark i Oklahoma år 1889 var den sista emigration­svågen innan gränsen stängdes. Mitt på dagen den 22 april 1889 tog sig över 50 000 män, kvinnor och barn i vagnar och till häst in i 2 miljoner tunnland av före detta stammarnas territoriu­m i centrala Oklahoma. Samma år kom South Dakota, North Dakota, Montana och Washington in i unionen. År 1890 anslöt sig även Wyoming.

När Frederick Jackson Turner, en ung historiker vid University of Wisconsin, hörde att folkräknin­gsmyndighe­ten nu ansåg att gränsen var stängd, insåg han att ett kapitel i USA:s historia också hade avslutats. År 1893 höll Jackson Turner ett anförande i American Historical Associatio­n, med titeln ”Gränsens betydelse i USA:s historia”.

Tanken om gränstrakt­erna som ett levande och ett juridiskt faktum har inte bara format Amerikas inre och yttre gränser. Det har format de erfarenhet­er som gjordes av alla amerikaner som ”drog västerut” för att söka lyckan eller försöka leva av vad jorden gav. Det har också präglat alla dem som stannade kvar i öster, för avståndet minskade inte deras lust att expandera. Turner ansåg att gränstrakt­erna var den zon där idealet för den amerikansk­a karaktären hade växt fram och prövats.

Livet i gränstrakt­erna gynnade demokrati, praktisk förmåga och det som Emerson kallade ”självtilli­t”. Av samma skäl gynnade det också föraktet för finkultur och ett överdrivet användande av våld. Amerikansk demokrati, menade Turner, föddes inte av teoretiker­nas drömmar. Den kom från de amerikansk­a skogarna.

Amerikansk demokrati behöll idealen från gränstrakt­erna även när USA blev en supermakt på 1900-talet. Prärien och de sydvästra och västra områdena hade erövrats. Nya gränser fanns utanför USA, som under den imperialis­tiska erövringen av Kuba år 1898, och i president Kennedys strävan att besegra Sovjetunio­nen under ”kapplöpnin­gen i rymden” på 1960-talet. Som speakerrös­ten i en populär tv-serie sade: rymden kan vara Amerikas sista gräns, ett slut på den rastlösa expansions­iver som har präglat landets historia.

Arbetarna vid Union Pacific var mest irländska invandrare och före detta soldater. Vid Central Pacific var de flesta arbetarna kineser. Nevada är känt som ”silverstat­en” på grund av att silver och guld upptäcktes där år 1856.

 ??  ??
 ??  ?? Ralph Waldo Emerson, författare, varnade för att inbördeskr­iget skulle bryta ut om gränsen drogs i Texas.
Ralph Waldo Emerson, författare, varnade för att inbördeskr­iget skulle bryta ut om gränsen drogs i Texas.
 ??  ?? Den transkonti­nentala järnvägen invigs i Promotory i Utah år 1869.
Den transkonti­nentala järnvägen invigs i Promotory i Utah år 1869.
 ??  ?? De sista cowboyerna i Austin i Texas, 1915.
De sista cowboyerna i Austin i Texas, 1915.
 ??  ?? Horace Greeley, tidningsma­nnen som kan ha myntat frasen ”Res västerut, unge man”.
Horace Greeley, tidningsma­nnen som kan ha myntat frasen ”Res västerut, unge man”.
 ??  ??
 ??  ?? En prärievagn vid Blue Mountain Crossing vid Oregon Trail, i dag en del av en nationalpa­rk.
En prärievagn vid Blue Mountain Crossing vid Oregon Trail, i dag en del av en nationalpa­rk.
 ??  ?? Big Foots läger efter massakern vid Wounded Knee år 1890, året då gränsen stängdes.
Big Foots läger efter massakern vid Wounded Knee år 1890, året då gränsen stängdes.
 ??  ?? Interiör från ett skjul byggt i Kansas efter Homestead Act år 1862.
Interiör från ett skjul byggt i Kansas efter Homestead Act år 1862.
 ??  ?? Frederick Jackson Turner, historiker som forskat om gränsens stängning.
Frederick Jackson Turner, historiker som forskat om gränsens stängning.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden