MATTHÄUS

VM - Nostalgi - - Krönika Stefan Alfelt - Foto: AP, TT

Jag och fo­to­gra­fen sneg­lar på varand­ra. Det har hun­nit gå fem mi­nu­ter se­dan vi sat­te oss mitt emot Lothar Matthäus och han har fort­fa­ran­de in­te tit­tat upp från sin mo­bil­te­le­fon. Bort­sett från en och an­nan ser­vi­tör som pla­ce­rar ut vi­ta du­kar över bor­den är vi en­sam­ma i det halvvrä­ki­ga Ber­lin­ho­tel­lets re­pre­sen­ta­tions­sal. Matthäus är klädd i svart skjor­ta, fri­sy­ren är ni­tisk vält­rim­mad och han ser ut att kun­na brot­ta ner vem som helst. Väl­må­en­de och kom­pakt på sam­ma gång. Men det bör­jar kän­nas märk­ligt att 57-åring­en fort­fa­ran­de in­te er­känt vår ex­istens. Matthäus agent upp­fat­tar stäm­ning­en och för­sö­ker bju­da till li­te. Han be­rät­tar iv­rigt om de­ras ge­men­sam­ma re­sa till Sve­ri­ge och hur de upp­skat­ta­de det svens­ka vin­ter­land­ska­pet.

– Lothar tyck­te om det väl­digt myc­ket, ­sä­ger agen­ten. Lothar själv sva­rar in­te. Men en bit in i det plan­lö­sa sam­ta­let om Sve­ri­ges för­träff­lig­het ­vi­sar tys­ken till sist tec­ken på att ­vil­ja in­le­da in­ter­vjun. Jag för­sö­ker med en lätt­sam över­gång.

Jag hör att du gil­lar Sve­ri­ge. Du bor­de åka dit of­ta­re då, el­ler hur?

Jag blir snabbt varse om att ­Lothar Matthäus, som i hård kon­kur­rens lyc­ka­des va­ra tysk fot­bolls all­ra mest kon­flikt­sö­kan­de per­son under 20 års tid, be­hål­lit sin het­ta även ef­ter den ak­ti­va kar­riä­ren. Han rik­tar in sig på mig med sin in­ten­si­va mör­ka blick och skju­ter av en sal­va.

– Ska vi sit­ta här och pra­ta om ­län­ders kul­tu­rer, va? Sit­ta och snac­ka om fint vä­der och vac­ker ­natur. Var in­te det här om fotboll?

”Jag var be­slut­sam”

Det är en till­plat­tad ut­sänd från Sport­bla­det som fy­rar av sin förs­ta ­frå­ga. Den är li­te osä­kert for­mu­le­rad och Lothar tar till­fäl­let i akt att pra­ta om allt möj­ligt under 5 mi­nu­ter och 42 ­se­kun­der. Han tit­tar in­te alls på mig, som ställ­de frå­gan, under sva­dan ut­an stir­rar i stäl­let stint på fo­to­gra­fen ­Jer­ker Ivars­son. Kanske är det en härskar­tek­nik. Kanske är jag ba­ra käns­lig. Kanske ski­ter Lothar li­te i vil­ket. Till sist för­sö­ker jag än­då blid­ka ho­nom med smic­ker.

Franz Bec­ken­bau­er kal­la­de dig för den ”per­fek­ta fot­bolls­spe­la­ren”. Du ha­de inga svag­he­ter, me­na­de han. Hur kun­de du kom­bi­ne­ra för­svars­spel, mitt­fältsslit och mål­skyt­te på sam­ma gång?

För förs­ta gång­en spric­ker Lothar upp i ett le­en­de.

För att kun­na för­kla­ra hur han blev en så mångsidig spe­la­re mås­te Lothar ta med oss till sin barn­dom, be­rät­tar han. Allt bör­ja­de i lil­la in­du­stri­or­ten Her­zo­ge­nau­rach nord­väst om Nürn­berg där så­väl Pu­ma som Adi­das grun­da­des.

– Jag var be­slut­sam att he­la ti­den ta små steg. Jag spe­la­de som num­mer nio i ung­dom­sla­gen och lär­de mig att ösa in mål. Det var där­för jag kun­de ha en så hög mål­pro­duk­tion även som se­ni­or­spe­la­re trots att jag då an­vän­des i mer de­fen­si­va po­si­tio­ner.

Stor­la­gen scou­ta­de in­te vi­schan sär­skilt nog­grant men tack va­re en kon­takt till fa­mil- jen fick han chan­sen att prov­trä­na med fa­vo­rit­klub­ben Bo­rus­sia Mön­cheng­lad­bach. Ing­en viss­te vem Lothar var, men ef­ter två trä­ning­ar ha­de den ener­gis­ke poj­ken över­ty­gat trä­na­ren Jupp Heyn­kes som gav ho­nom ett Alags­kon­trakt.

– Vil­ken käns­la att få spe­la med klub­ben i sitt hjär­ta. Jag ha­de af­fi­scher med spe­la­re från la­get, och nu var stjär­nor­na mi­na lag­kam­ra- ter. Jag fick spe­la, trä­na och sit­ta i sam­ma spelar­buss som mi­na ido­ler.

Lothar slet hår­dast av al­la och stan­na­de all­tid kvar ef­ter trä­ning­en för att fi­la på pass­nings­spel och av­slut, men det är än­då svårt att för­stå hur ton­å­ring­en på ett år gick från Tysklands fjär­de­di­vi­sion till Bun­des­li­ga, spel i Ue­facu­pen mot Saint Eti­en­ne och ­In­ter och dess­utom hin­na bli ut­ta­gen i den tys­ka Em-trup­pen 1980.

– För att jag hit­ta­de en ny po­si­tion. Jag ­kun­de in­te rik­tigt kon­kur­re­ra med de äld­re of­fen­si­va spe­lar­na, det tyck­te in­te Heyn­kes i al­la fall, men han trod­de på mig i rol­len som in­ner­mitt­fäl­ta­re. Jag skul­le stop­pa mot­stån­dar­la­gens play­ma­ker sam­ti­digt som jag sat­te tem­pot i vårt spel. Jag var snabb, kun­de tack­la, var bra med bol­len, sprang från box till box och gjor­de dess­utom mål – ef­tersom jag va­rit en ”nia” i ung­do­men. Jag blev fak­tiskt en per­fekt spe­la­re.

”Mani­pu­le­ra­de trä­na­ren”

Det är svårt att hit­ta nå­gon mot­sva­rig­het till Lothar i den mo­der­na fot­bol­len. Trots sin re­la­tivt de­fen­si­va ut­gångs­punkt gjor­de tys­ken 15-20 mål per sä­song under sto­ra de­lar av kar­riä­ren. Han ha­de N’go­lo Kan­tés di­sci­plin, Mi­chael Bal­lacks styr­ka, Ar­tu­ro Vi­dals kraft i löp­ning­ar­na och ett mål­skyt­te som Frank Lam­pards. Och Lothar var allt­så ba­ra 19 år gam­mal under sitt förs­ta sto­ra mäs­ter­skap. Stolt som en tupp över ut­tag­ning­en, men han ha­de svårt att ta en or­di­na­rie plats de förs­ta åren. Det hand­la­de dock in­te om hans kom­pe­tens som spe­la­re, häv­dar Lothar kon­spi­ra­tivt. – Jag blev ing­en start­man di­rekt. Men det finns en en­kel förklaring till det: jag spe­la­de in­te i Bay­ern Mün­chen el­ler nå­gon av de and­ra stor­klub­bar­na som Ham­burg el­ler Köln. De äld­re spe­lar­na i Bay­ern kon­trol­le­ra­de allt. Allt hand­la­de om klubb­po­li­tik. – Min klubb be­tyd­de ingen­ting på den sto­ra sce­nen. Det fanns ing­en lob­bygrupp som tryck­te på för att jag skul­le bli or­di­na­rie. Under trä­nings­lands­kam­per kun­de jag im­po­ne­ra när jag mar­ke­ra­de Ma­ra­do­na i Ar­gen­ti­na och Zi­co i Bra­si­li­en, men det gjor­de ing­en skill­nad. Han ha­de helt en­kelt ing­en makt­bas. I stäl­let satt små­på­var som Paul Breit­ner, Karl-he­inz Rum­me­nig­ge och Horst Hru­besch och vis­ka­de upp­ma­ning­ar i för­bunds­kap­te­nens öra. – De kun­de ma­ni­pu­le­ra trä­na­ren och av­gö­ra for­ma­tio­nen och vil­ka som ­skul­le spe­la så att de­ras klubb­kam­ra­ter fick chan­sen. Så där­för fick jag in­te star­ta under VM 1982 ut­an var ba­ra en i ­trup­pen. Lothar ver­kar in­te sär­skilt upp­rörd över in­tri­ge­ran­det.

”Ma­ra­do­na var skill­na­den i al­la mat­cher. Men Franz ha­de för myc­ket re­spekt. Han var nog till och med rädd för Ma­ra­do­na” TYSKLAND FÖR­LO­RA­DE VM- FI­NA­LEN 1986 MOT AR­GEN­TI­NA. DET VAR BECKENBAUERS FEL, ME­NAR MATTHÄUS

Lothar Matthäus Vm-de­bu­te­ra­de 1982 med två inhopp, för­lo­ra­de fi­na­len mot Ma­ra­do­nas Ar­gen­ti­na 1986 och fick lyf­ta buck­lan som kap­ten 1990. Tys­ken hann med yt­ter­li­ga­re två Vm-slut­spel in­nan han la skor­na på hyl­lan.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.