VM 90 VAR FÖRKNIPPAT MED MIG”

VM - Nostalgi - - Krönika Stefan Alfelt - Foto: AP

I Lot­hars värld ko­ka­des allt ner till Beckenbauers fel­be­slut.

– Franz har er­känt sitt miss­tag. Och vi var gla­da över silv­ret ef­tersom Ar­gen­ti­na fak­tiskt var tur­ne­ring­ens bäs­ta lag. Men det var fel att änd­ra på Lot­hars po­si­tion för att ­kon­trol­le­ra Ma­ra­do­na.

An­kla­gad & hå­nad i pres­sen

Det står 0–0 och är fem mi­nu­ter kvar av Vm-fi­na­len 1990. Nes­tor Sen­si­ni har tack­lat ner Ru­di Völ­ler och Tyskland fått straff. ­Gi­ven skytt: lag­kap­te­nen Lothar Matthäus. Men han ste­gar in­te fram mot straff­punk­ten. Lothar ­sö­ker kon­takt med Andre­as Breh­me, pe­kar på skor­na och ges­ti­ku­le­rar knyc­kigt med ar­mar­na i av­fär­dan­de gest: ”det går in­te”. Vi åter­kom­mer till det. Lothar är histo­ri­ens mest me­ri­te­ra­de­spe­la­re, no­te­rad för 25 (!) Vm-mat­cher över he­la fem mäs­ter­skap. Han hål­ler öpp­nings­mat­chen mot Ju­go­sla­vi­en 1990 som sin ­en­skilt all­ra bäs­ta in­sats.

– Det är min star­kas­te Vm-match. Ju­go­sla­vi­en ha­de ett un­derskat­tat, tufft lag som åk­te ut först i kvar­ten mot Ar­gen­ti­na. De var de­fi­ni­tivt ett av län­der­na som kun­de ut­ma­na­om Vm-gul­det men vi vann med 4–1 och jag gjor­de två mål. Där och då vi­sa­de Tyskland att vi kun­de vin­na VM.

Den star­ka star­ten fick positiva följ­der bortom re­sul­ta­tet. Lothar har all­tid haft ett kom­pli­ce­rat, näs­tan be­satt för­hål­lan­de till den tys­ka pres­sen. Ömsom an­kla­gad för att machi­a­vel­liskt läc­ka smas­kig­he­ter om lag­kam­ra­ter till ta­blo­i­der­na, ömsom hå­nad av jour­na­lis­ter­na för sin me­galo­ma­nis­ka per­son­lig­het. Han kun­de ald­rig hål­la käf­ten och var för­stås ett hett byte för al­la på jakt ef­ter ett pang­ci­tat.

– Men nu fick vi lugn och ro. En vinst i öpp­nings­mat­chen gjor­de att ing­en jour­na­list kun­de kla­ga på oss. För vi spe­la­re läs­te ju tid­ning­ar­na var­je dag (Matthäus plöj­de dag­li­gen sju oli­ka pub­li­ka­tio­ner) och man lä­ser hellre nå­got po­si­tivt.

Han lyf­ter fram tre av­gö­ran­de skäl till att Tyskland lyc­ka­des nå fi­na­len:

4 Hem­ma­plan på bor­ta­plan.

Tys­kar­na fick spe­la si­na fem in­le­dan­de Vm-mat­cher i Mi­la­no. En enorm för­del, ­me­nar Lothar.

– Jag, Andre­as Breh­me och Jürgen Klinsmann spe­la­de van­ligt­vis för In­ter. Nu fick vi hem­ma­plan i Ita­li­en, ef­tersom vi var så va­na vid San Si­ro. Fem mat­cher hem­ma i var­dags­rum­met! Vi be­höv­de in­te va­ra räd­da för nå­gon. San­ning­en är att In­terfan­sen hellre he­ja­de mer på Tyskland än Ita­li­en ef­tersom det ita­li­ens­ka lands­la­get var fullt av Mi­lan­spe­la­re som Co­stacur­ta och Ba­re­si. Van­ligt­vis var det 40 000 tys­kar på mat­chen, 25 000 ita­li­e­na­re som he­ja­de på oss och så 10 000 som stöt­ta­de vå­ra mot­stån­da­re.

”Helt an­nan stäm­ning 1990”

En­da be­kym­ret var åt­ton­de­len mot Hol­land. Dels ha­de de oran­ge­kläd­da som van­ligt hor­der av sup­port­rar som rest för att stöt­ta sitt lands­lag, dels spe­la­de Frank ­Rij­kaard, Ru­ud Gul­lit och Mar­co van Bas­ten i la­get.

– Al­la tre spe­la­de i Mi­lan, som be­kant. Så mot Hol­land var det helt jämnt på läk­tar­na. 25 000 tys­kar, 25 000 hol­län­da­re och så 25 000 ita­li­e­na­re som val­de lands­lag ut­i­från si­na klubb­sym­pa­ti­er. Ing­en var ne­u­tral – och vi vann!

4 Stäm­ning­en

– Det var en helt an­nan stäm­ning under 1990 jäm­fört med 1986. Re­spekt mel­lan lag-

”Det är ba­ra en en­da tysk som bli­vit ut­nämnd till värl­dens bäs­ta spe­la­re av Fi­fa se­dan 1990. Jag.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.