Det var en ex­plo­sion av gläd­je. Helt otro­ligt.

VM - Nostalgi - - Krönika Stefan Alfelt - Foto: AP

– Jag var så ung, så jag kla­ra­de mig rätt bra. Men det gick så långt att vi drog igång ti­der­nas förs­ta Silenzio Stampa. Det var ba­ra Be­ar­zot och vår lag­kap­ten Di­no Zoff som pra­ta­de med me­dia. Och Zoff var ing­en man av sto­ra ord… Al­la vi and­ra gick sam­man och fo­ku­se­ra­de en­bart på det som hän­de på pla­nen.

VM 1982 var den förs­ta tur­ne­ring­en som be­stod av 24 lag. Från grupp­spe­let gick de två bäs­ta la­gen vi­da­re från de sex grup­per­na och de­la­des sen in i tre­lags­grup­per där vin­na­ren gick till se­mi­fi­nal. För Ita­li­en be­tyd­de det sva­ga förs­ta grupp­spe­let att mot­stån­det blev det tuf­fast tänk­ba­ra. Re­ge­ran­de världs­mäs­tar­na Ar­gen­ti­na och ett Bra­si­li­en, som med spe­la­re som Zi­co, Socra­tes, Ju­ni­or, Eder och Fal­cao, var så bra att le­gen­der­na re­dan ha­de bör­jat skri­vas om dem.

Men nu bör­ja­de sa­ker och ting vän­da. Ita­li­e­nar­na kom från ett grupp­spel up­pe i Vi­go i nor­ra Spa­ni­en, där väd­ret och till­va­ron när­mast gått att lik­na vid en säm­re svensk vår. Sam­ti­digt ha­de Bra­si­len (Se­vil­la) och Ar­gen­ti­na (Bar­ce­lo­na och Ali­can­te) spe­lat si­na mat­cher i be­tyd­ligt var­ma­re vä­der vil­ket ha­de bör­jat tröt­ta ut spe­lar­na.

– Vi slet in­te ut oss i vär­men som de and­ra la­gen gjor­de. När vi kom till Bar­ce­lo­na för mat­cher­na mot Ar­gen­ti­na och Bra­si­li­en var det här­ligt att änt­li­gen få kän­na vär­me, sam­ti­digt som vi fy­siskt fort­fa­ran­de måd­de väl­digt bra.

Mar­co Tar­del­li och An­to­nio Cabri­ni såg med varsitt mål till att Ita­li­en smått sen­sa­tio­nellt slog Ar­gen­ti­na (2–1) och när Bra­si­li­en sen vann mot Ar­gen­ti­na (3–1) stod det klart att Ita­li­en skul­le stäl­las mot Socra­tes och de and­ra i en ren grupp­fi­nal. En tan­ke som va­rit full­stän­digt otänk­bar ba­ra en vec­ka ti­di­ga­re när ”Gli Az­zur­ri” med stort be­svär lyc­kats spe­la 1–1 mot Ka­me­run.

Var in­te ner­vös

Det bör­ja­de fan­tas­tiskt med två mål av Pa­o­lo Ros­si under de förs­ta 25 mi­nu­ter­na. Socra­tes stack för­vis­so emel­lan med ett mål, men Ita­li­en led­de. Då ska­da­de sig mitt­bac­ken Ful­vio Col­lo­va­ti. Den lo­gis­ke er­sät­ta­ren Pi­etro Vi­er­chowod ska­da­de sig re­dan under trä­nings­läg­ret in­för VM och i stäl­let­fanns där ba­ra en tänk­bar in­hop­pa­re.

Giuseppe Bergomi, 18.

Du kun­de in­te hit­tat nå­gon lät­ta­re match att gö­ra Vm-de­but i…?

– Ha­ha, jo… 33:e mi­nu­ten, Be­ar­zot tit­ta­de ba­ra på mig, ”pojk, värm upp!”. Jag hann gö­ra två snab­ba ru­scher och kän­de mig trött ba­ra av att ta på mig skor­na. Sen var jag in­ne på pla­nen. Det fanns ing­en tid att tän­ka ef­ter.

Hann du bli ner­vös?

– Nä, jag gick på käns­la. När du är så ung kän­ner du ba­ra stöd från publi­ken, de hjälp­te mig. Jag kun­de gö­ra miss­tag, det fanns ing­en press på mig. Och miss­tag väx­er du av. 16 år se­na­re spe­la­de jag mitt sista VM, 35 år gam­mal. Och jag var mer ner­vös då än när jag var 18. Ditt an­svar väx­er med ål­dern och det gör att pres­sen ökar. 1982 gick jag ba­ra in och spe­la­de.

Hur myc­ket minns du av mat­chen?

– Vad vill du ve­ta? Jag minns allt.

På rik­tigt?

– Ja, mer el­ler mind­re. Jag kom in och skul­le mar­ke­ra Ser­gin­ho. Han var stor som ett berg, enormt stor. Han ha­de gi­gan­tis­ka ar­mar och ben. Men i det här fan­tas­tis­ka Bra­si­li­en var han kanske den minst duk­ti­ge. De skul­le egent­li­gen haft Careca på topp, men han var ska­dad.

Bra­si­li­en lyc­kas än­då kvit­te­ra, se­dan Fal­ca­os skott ställt Di­no Zoff, 40.

– Han sä­ger all­tid att skot­tet änd­ra­de rikt­ning på mitt ben, att han ha­de räd­dat det an­nars, sä­ger Bergomi och ler ett sånt där un­der­fun­digt le­en­de som är svårt att tol­ka.

Ska­pa­de fot­bolls­fe­ber i Ita­li­en

Men Pa­o­lo Ros­si och Ita­li­en skul­le få sista or­det, i en av de bäs­ta Vm-mat­cher­na som nå­gon­sin spe­lats. Med kvar­ten kvar fick Ita­li­en sin förs­ta hör­na. In­spe­let gick mot Bergomi… – Bol­len kom mot mig, jag gick upp i du­el­len och bol­len stud­sa­de ner till Tar­del­li. Han sköt, och så Ros­si som slog in re­tu­ren. Gi­an­car­lo An­togno­ni gjor­de 4–2, men det blev un­der­känt för off­si­de. Zoffs jät­te­rädd­ning på mål­lin­jen när Ju­ni­or nic­kar på slu­tet. Och så käns­lan när do­ma­ren Kle­in, från Is­ra­el, blå­ser av. Det var en ex­plo­sion av gläd­je hos oss. Helt otro­ligt. Ita­li­en var i se­mi­fi­nal. – Då bör­ja­de jag in­se att det här kun­de bli rik­tigt bra. Vi lyc­ka­des slå ut de re­ge­ran­de världs­mäs­tar­na och så Bra­si­li­en, ett lag som var otro­ligt bra. Vi fick igång vår styr­ka, den ita­li­ens­ka styr­kan. Och fy­siskt var vi i topp­form. Det är ”ba­ra” 36 år se­dan, men på den tek­nis­ka fron­ten har otro­ligt myc­ket hänt. Hem­ma i Ita­li­en råd­de ga­len fot­bolls­fe­ber, all den kri­tik och skum­ma ryk­ten som ti­di­ga­re hag­lat mot lands­la­get var nu som bortblåst. Men i en tid ut­an in­ter­net och so­ci­a­la me­di­er var det in­te helt lätt för spe­lar­na att upp­fat­ta det. – Vi viss­te ingen­ting. Men jag ring­de hem ef­ter Bra­si­li­en-mat­chen och min bror och min mam­ma be­rät­ta­de att det var en helt otro­lig stäm­ning där hem­ma. Över­ful­la torg, folk

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.