Det är fort­fa­ran­de som ett öp­pet sår

VM - Nostalgi - - Krönika Stefan Alfelt -

fi­ran­det kom när vi åk­te hem. Vi flög hem till­sam­mans med Ita­li­ens pre­si­dent och fi­ra­des sen i Rom.

Nå­gon dag se­na­re kom han hem till sin lil­la by ut­an­för Mi­la­no. Och in­såg att hans hem var oc­ku­pe­rat.

– Det var helt osan­no­likt. Det bod­de ba­ra 1 000 per­so­ner i byn, men på tor­get ut­an­för vårt hus ha­de 5 000-6 000 per­so­ner sam­lats för att hyl­la mig. Jag fick smy­ga in i ett av grann­hu­sen, klätt­ra upp på ta­ket och sen klätt­ra vi­da­re hus ef­ter hus in­nan jag kun­de hop­pa ner från ta­ket till vår bal­kong. Ne­dan­för var allt bloc­ke­rat. Det var ett otro­ligt fi­ran­de.

Ni slog ut det kanske mest äls­ka­de lands­la­get ge­nom ti­der­na, Bra­si­li­en-82. Det mås­te ha bli­vit en del ne­ga­ti­va re­ak­tio­ner ock­så?

– Du har rätt, Bra­si­li­en ha­de ett otro­ligt lands­lag. I n c r e d i b i l e . De ha­de spe­la­re som Fal­cao, Ce­re­zo, Eder, Ju­ni­or, Socra­tes, det var ett lag… Du vet, jag åk­te till Bra­si­li­en 2014 för att kom­men­te­ra VM, och då pra­ta­de de fort­fa­ran­de om sitt ”Bra­si­li­en-82”. De kan in­te för­stå hur vi gjor­de för att vin­na den Vm-tur­ne­ring­en. Det la­get var ett av de star­kas­te lands­la­gen som de nå­gon­sin haft. Men det är fotboll. Pre­cis som Sve­ri­ge slog ut Ita­li­en i Vm-playof­fet i hös­tas. Det är fotboll, allt kan hän­da.

Hur går man vi­da­re i kar­riä­ren ef­ter att ha vun­nit Vm-guld som 18-åring?

– Ja… Jag för­stod in­te vad jag ha­de gjort för­rän många år se­na­re. Då var jag för ung för att in­se vad som ha­de hänt. Som 18-åring ha­de jag gjort det störs­ta man kan gö­ra som fot­bolls­spe­la­re. Och det är sant, de kom­man­de Ma­ra­do­nas Ar­gen­ti­na. Och den gick i Ne­a­pel.

Ita­li­ens nye na­tio­nal­hjäl­te, Sal­va­to­re Schil­la­ci, gjor­de sitt fem­te mål i tur­ne­ring­en in­nan Claudio Ca­nig­gia med drygt 20 mi­nu­ter kvar lyc­ka­des kvit­te­ra. Det var det förs­ta må­let som Ita­li­en släppte in på he­la tur­ne­ring­en. Ef­ter en mållös för­läng­ning mis­sa­de sen Roberto Do­na­do­ni Ita­li­ens fjär­de straff, Di­e­go Ma­ra­do­na gav Ar­gen­ti­na led­ning­en och när su­per­mål­vak­ten Ser­gio Goycochea räd­da­de även Al­do Se­re­nas straff var Ita­li­en ut­sla­get.

Det var in­te nå­gon väl­spe­lad se­mi­fi­nal, med ett Ar­gen­ti­na som bac­ka­de hem mat­chen ige­nom och hop­pa­des att Ma­ra­do­na skul­le hit­ta på nå­got. Och den är fram­för allt ihåg­kom­men för att Ne­a­pel­publi­ken ha­de svårt att be­stäm­ma sig för om de skul­le hål­la på Ma­ra­do­na el­ler Ita­li­en. Den ita­li­ens­ka för­lus­ten ska­pa­de ett öp­pet sår mel­lan Ne­a­pel och res­ten av Ita­li­en som det pra­tas om än i dag.

”Tog många år att kom­ma över”

– Jag vill in­te gå så långt som att sä­ga att na­po­li­ta­nar­na höll på Ar­gen­ti­na, men det var en an­norlun­da stäm­ning jäm­fört med Rom. Sam­ti­digt ska man kom­ma ihåg att vid den här ti­den var Na­po­lis sto­ra mot­stån­da­re i li­gan In­ter och Mi­lan, Mi­lanoklub­ben som större de­len av lands­la­get kom från. Och i Ar­gen­ti­na spe­la­de de­ras Ma­ra­do­na. Jag tror att de höll på Ita­li­en, men om Ma­ra­do­na vann så gick det li­ka bra. Läng­re än så vill jag in­te gå. Mat­chen… vi gjor­de ett miss­tag som de gjor­de mål på, och Ar­gen­ti­na var väl­digt bra på att få ti­den att gå. Och så ha­de de den där mål­vak­ten som tog allt. Det var en sån enorm be­svi­kel­se, det tog mig många år att kom­ma över den. Det var vårt VM, på hem­ma­plan. Vi spe­la­de en fan­tas­tisk fotboll, me­dan allt häng­de på Ma­ra­do­na hos Ar­gen­ti­na. Den rik­ti­ga fi­na­len, en­ligt mig, ha­de va­rit Ita­li­en–väst­tyskland.

Om se­mi­fi­na­len ha­de spe­lats i Rom…?

– Det är omöj­ligt att sä­ga med sä­ker­het, men jag är över­ty­gad om att vi ha­de vun­nit då. Där var det den här stäm­ning­en som det ska va­ra om du spe­lar VM på hem­ma­plan. Det var än­då en fan­tas­tisk tid, och jag har mas­sor av un­der­ba­ra min­nen från tur­ne­ring­en. Men i slutän­dan, när du in­te når må­let, när du in­te blir världs­mäs­ta­re, då finns det för­stås en stor be­svi­kel­se. Och den sit­ter ty­värr kvar ock­så så här många år se­na­re.

Foto: IMAGO/IBL

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.