”VI TROD­DE ATT DET VAR KÖRT” Kurre Ham­rin minns Sve­ri­ges störs­ta Vm-fram­gång – en knall ing­en såg kom­ma

VM - Nostalgi - - Krönika Stefan Alfelt -

FLORENS. En an­nan tid, en an­nan sport.

Sve­ri­ges störs­ta Vm-fram­gång ge­nom ti­der­na sked­de när proffs och ama­tö­rer pre­cis fått bör­ja spe­la till­sam­mans, när la­get bod­de på en skola och mat­cher­na pre­cis bör­jat tv-sän­das.

Sport­bla­det åk­te till Florens för att åter­upp­le­va allt.

– Det var ju ing­en av oss som trod­de att det skul­le gå så bra. När vi såg de and­ra la­gen, som Bra­si­li­en, Väst­tyskland och Sov­je­tu­ni­o­nen, så trod­de vi att det var kört, sä­ger Kurt Ham­rin, 83.

Egent­li­gen var ju chan­sen för­bi. Guld­la­get från OS 1948 splitt­ra­des när de ita­li­ens­ka stor­klub­bar­na kom med si­na fe­ta bud. I dag lå­ter Svens­ka fot­boll­för­bun­dets be­slut att in­te til�lå­ta proffsspe­la­re spe­la i det svens­ka lands­la­get li­ka dumt som att tvinga som­ma­rens Vm­lands­lag att spe­la bar­fo­ta, men på den ti­den sågs proffsverk­sam­het som nå­got fult.

Ett sön­der­sla­get och för­sva­gat svenskt lands­lag lyc­ka­des än­då ta brons i VM 1950, men när den nya ge­ne­ra­tio­nen, med spe­la­re som Kurt Ham­rin, Or­var Bergmark och Bengt ”Jul­le” Gustavs­son slog ige­nom la­gom till kval­spe­let 1953, så fanns det ing­en plats för då­ti­dens su­per­stjär­nor Gunnar Nor­dahl, Nils Li­ed­holm och Gunnar Gren. Då slu­ta­de det med kval­för­lust mot Bel­gi­en, och där bor­de chan­sen till Vm-fram­gång­ar va­rit över.

När Sve­ri­ge 1958 änt­li­gen fick chan­sen att ar­ran­ge­ra VM var det ef­ter två ti­di­ga­re miss­lyc­ka­de för­sök. Men så dags ha­de Gunnar Nor­dahl re­dan slu­tat spe­la se­dan ett par år och Gunnar Gren var 37 och Nils Li­ed­holm 35. Trup­pen i övrigt var tur­ne­ring­ens över­läg­set älds­ta med en snitt­ål­der på 30 år.

Men proffsspe­lar­na fick i al­la fall chan­sen att spe­la VM. – Det är klart att det var stort att få spe­la VM. Jag var ba­ra med i kval­mat­chen till VM 1954, men på de fy­ra åren ha­de tur­ne­ring­en ut­an tve­kan vux­it. 1953 var jag helt ny i lands­la­get, jag var li­te mer ru­ti­ne­rad 1958, sä­ger Kurt Ham­rin. 23 år gam­mal var han då mitt i kar­riä­ren, som ef­ter två år i Ju­ven­tus och Pa­do­va när­mast skul­le ta ho­nom till Fi­o­ren­ti­na, och se­na­re ock­så Mi­lan och Na­po­li. Ef­ter kar­riä­ren blev han kvar i Ita­li­en, för hans och Ma­ri­an­nes fem barn var Ita­li­en hem­ma, och Sve­ri­ge nå­got man åk­te till på som­ma­ren. 1966 köp­te de en gi­gan­tisk lä­gen­het (190 kvadrat­me­ter) i ut­kan­ten av Florens, runt hör­net från den ita­li­ens­ka fot­bol­lens trä­ningscen­ter Co­ver­ci­a­no. I takt med att bar­nen flyt­ta­de ut gjor­de de lä­gen­he­ten mind­re. I dag bor de, till­sam­mans med näst yngs­te so­nen, på 130 kvadrat­me­ter. I det sto­ra var­dags­rum­met har de ett bord som de köpt från den svens­ke dec­kar­för­fat­ta­ren Sti­eg Tren­ter och al­la böc­ker­na har de i ett gam­malt bikt­bås som de byggt om till bok­hyl­la. I sov­rum­met sit­ter tre tav­lor med in­ra­ma­de me­dal­jer och pla­ket­ter. Från segrarna i den ita­li­ens­ka li­gan, Eu­ro­pacu­pen, Cup­vin­nar­cu­pen. Och så me­dal­jen han och de öv­ri­ga svens­kar­na fick av Bra­si­li­en ett gäng år ef­ter VM. Lik­som den svenska­kung­a­me­dal­jen. Men nå­gon Vm-sil­ver­me­dalj finns där in­te.

– Det var ing­en pris­ut­del­ning på den ti­den, vi fick ing­en me­dalj. Men jag har fått en av Bra­si­li­ens fot­bolls­för­bund, och en från det svens­ka för­bun­det.

Sen­sa­tio­nellt sil­ver

I som­mar har det gått 60 år se­dan Sve­ri­ges sen­sa­tio­nel­la Vm-sil­ver. En ef­ter en av sil­ver­hjäl­tar­na har gått bort och i dag är det ba­ra Ham­rin, Ag­ne Simonsson och Re­i­no Bör­jes­son som fort­fa­ran­de är i li­vet. Ham­rin har hun­nit fyl­la 83 och är för­vå­nans­värt pigg.

Han ha­de kun­nat va­ra än­nu mer alert, men i ok­to­ber 2016 drab­ba­des han av en stro­ke. Ett och ett halvt år av re­ha­bi­li­te­ring har gjort ho­nom pigg och kry, men han sä­ger att han har det li­te job­bigt med hör­seln på väns­te­rö­rat, och ba­lan­sen på väns­ter­be­net är in­te i topp­form hel­ler.

– Jag minns in­te vad det he­ter på svens­ka, men det är en sjuk­dom som man kan få om man äter för myc­ket kött. Men det är svårt att und­vi­ka att gö­ra det när man bor i Florens. Jag får för­sö­ka bör­ja äta mer pas­ta i stäl­let, sä­ger han med ett le­en­de.

Foto: TT

Kurre Ham­rin: Vi viss­te ju knappt var Mex­i­ko låg på kar­tan. Men ”Nac­ka” spe­la­de fram till bå­da må­len för Simonsson, och Li­ed­holm fick slå om sin straff ef­tersom det var någ­ra svens­kar som sprung­it in i straff­om­rå­det för ti­digt. Men han gjor­de mål and­ra gång­en ock­så. ”Nac­ka” var en otro­lig fot­bolls­spe­la­re, han gjor­de ju sa­ker och ting på pla­nen som man näs­tan in­te trod­de var sant.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.