ITA­LI­EN 8 ju­ni–8 ju­li ITA­LI­EN-VM – EN FOT­BOLLS­HI­STO­RI­ENS SPOTTLOSKA

VM - Nostalgi - - Krönika Stefan Alfelt -

n Om VM 1990 va­rit ett an­sik­te ha­de det be­skri­vits som fult, elakt, slugt och ja... från­stö­tan­de. Tur­ne­ring­en var näm­li­gen det mest sön­der­spar­ka­de och de­fen­sivt ori­en­te­ra­de världs­mäs­ter­ska­pet se­dan 1962.

Föl­jan­de sta­tis­tis­ka upp­gif­ter är ta­lan­de. Det gjor­des ba­ra 2,2 mål per match vil­ket fort­fa­ran­de är en re­kord­låg siff­ra. 16 rö­da kort de­la­des ut vil­ket ock­så var re­kord fram till att mäs­ter­ska­pet ut­ö­ka­des från 24 lag till 32 (och att det där­med spe­la­des fler mat­cher). Faktum är att la­gen spe­la­de så ut­präg­lat de­fen­sivt att fot­bolls­värl­den kän­de sig nöd­ga­de att la­gom till EM två år se­na­re för­bju­da möj­lig­he­ten för mål­vak­ter att ploc­ka upp bak­åt­pass­ning­ar med hän­der­na. Tyskland, Ita­li­en och fram­för allt ett svagt Ar­gen­ti­na tog sig al­la långt i tur­ne­ring­en ge­nom att knappt släp­pa in någ­ra mål. Mat­cher­na var stäng­da och tuf­fa på grän­sen till bru­ta­la. Bå­da se­mi­fi­na­ler­na av­gjor­des på straf­far och Tyskland – som än­då lyc­ka­des kom­bi­ne­ra or­ga­ni­sa­tion med viss fram­å­tan­da – vann till slut väl­för­tjänt mäs­ter­ska­pet. Var allt skit då? Nä, det fanns ljus­glim­tar: Eng­land pre­ste­ra­de sin näst bäs­ta fotboll ge­nom ti­der­na och blev äls­ka­de på hem­ma­plan. Ka­me­run kom, åt­minsto­ne ur en ”eu­ro­pe­isk” syn­vin­kel, från ing­en­stans och no­te­ra­des för det bäs­ta re­sul­ta­tet en afrikansk na­tion ditin­tills mäk­tat med.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.