Volvo 1800 ESC Vi­king: Upp­föl­ja­ren som ald­rig följ­de upp någon­ting

Så sent som 2016 tac­ka­de Volvo nej till bilen – än en gång.

Volvo Klassiker - - Innehåll -

VOLVO P1800 kan va­ra Volvos mest fram­gångs­ri­ka bil ge­nom tiderna. Inte i an­ta­let sål­da bi­lar, men i sta­tus och po­si­tion. Det går inte att kom­ma ifrån att det­ta är Volvos mest kän­da mo­dell nå­gon­sin. På så sätt ha­de Volvo gjort allt rätt med den här bilen. Syf­tet med bilen var att stär­ka va­ru­mär­ket och få bort fo­kus från det li­te tryg­ga, tris­ta och trå­ki­ga. Men som med al­la bi­lar blev även den­na en äld­re mo­dell så små­ning­om. Även om Volvo gjor­de sitt bäs­ta för att upp­da­te­ra och an­pas­sa den till nya ti­der. Ett av för­sö­ken var herr­gårds­vagns­mo­del­len ES som lan­se­ra­des 1972, men ef­ter 41 000 bi­lar tog det obön­hör­li­gen slut.

Mo­del­len er­sat­tes hel­ler ald­rig. Ty­värr, tyc­ker nog många.

Men för­sök gjor­des. Bland an­nat från det ita­li­ens­ka de­sign­hu­set Coggiola. De pre­sen­te­ra­de kon­cept­bi­len som du kan se på des­sa bil­der på Pa­ris In­ter­na­tio­nal Au­to­mo­bi­le Ex­hi­bi­tion hös­ten 1971. Näm­li­gen: Volvo 1800 ESC, el­ler Volvo Vi­king som den, li­te för­vir­ran­de, of­ta kal­la­des. Volvo Vi­king var näm­li­gen ock­så en last­bil som pro­du­ce­ra­des sam­ti­digt.

BORDE DEN HETAT 2000?

Bilen som fak­tiskt de­sig­na­des av Ser­gio Coggiola i egen hög per­son bjöd på nya lin­jer. Men 1800 ESC byg­ger i grund och bot­ten på den se­nas­te ge­ne­ra­tio­nen av bilen den skul­le er­sät­ta. Det var kanske inte så fram­tids­in­rik­tat. Den ha­de sam­ma platt­form vil­ket i sin tur även gav sam­ma ax­elav­stånd. P1800 ha­de ock­så mo­der­ni­se­rats och upp­gra­de­rats längs vä­gen och de sista bi­lar­na ha­de nog mer lik­he­ter med 140-se­ri­en än med Ama­zo­nen som de ur­sprung­li­gen ba­se­ra­de bilen på.

Vil­ket in­ne­bar bland an­nat skiv­brom­sar på al­la hjul och inte minst B20-mo­tor med Bosch D-jetro­nic bräns­le­in­sprut­ning. 2-li­tersmo­torn gav 130 häst­kraf­ter. Bilen ac­ce­le­re­ra­de 0–100 km/h på cir­ka 10 se­kun­der. Så man kan fak­tiskt stäl­la sig li­te frå­gan­de till 1800-be­teck­ning­en. Det ha­de va­rit mer na­tur­ligt med 2000 om det­ta syf­ta­de på mo­tor­stor­le­ken, som P1800?

Nu ska det ock­så näm­nas, i rätt­vi­sans namn, att P1800 ock­så ha­de en 2-liters mo­tor de sista åren ut­an att för den de­len ha kal­lats nå­got an­nat än 1800. Kanske var det för att tyd­lig­gö­ra en fort­sätt­ning?

KLÖVER-FÄL­GAR

Oav­sett, de­sig­nen av kon­cept­bi­len var helt ny. Bor­ta var de krök­ta for­mer­na. I bör­jan av 1970-ta­let var det van­ligt med mi­ni­ma­lis­tisk design, med tyd­li­ga lin­jer och li­te krims-krams. Det­ta gäll­de ock­så för 1800 ESC. Bå­de på ut­si­dan och in­u­ti. Kanske med un­dan­tag av sä­te­na som fick en sär­skil­jan­de ita­li­ensk design och inte kan be­skri­vas som mi­ni­ma­lis­tis­ka.

In­stru­ment­brä­dan och mitt­kon­so­len fick en stra­ma­re design. De run­da in­stru­men­ten till­han­da­hölls av

Smit­hs och är bå­de klas­sis­ka och vack­ra. De har ock­så en klas­sisk layout – även här med re­na, tyd­li­ga lin­jer. Det på­min­ner de­fi­ni­tivt om lay­ou­ten på P1800, men myc­ket stra­ma­re. Vipp­bry­ta­ren på mitt­kon­so­len är ock­så klas­sisk och kanske man kan frå­ga sig om den här tan­ken kan kom­ma från le­gen­da­ris­ka Ja­gu­ar E-ty­pe se­rie I? Den om­fat­tan­de an­vänd­ning­en av borstat stål ger en li­te ky­lig käns­la. Men det är helt klart coolt.

Även om bilen ha­de sam­ma hjul­bas som ur­sprung var den läng­re, på grund av fron­ten som bå­de var läng­re och läg­re. Fram­ru­tan fick ock­så en myc­ket flac­ka­re vin­kel. Bi­lens höjd var sam­ma, me­dan tak­lin­jen slut­ta­des bak­åt,

och följ­de med hela vä­gen till bi­lens bak­si­da.

Hju­len är ock­så kän­da in­om Volvo-kret­sar. Fäl­gar­na är ” klö­ver­hjul” som man kun­de väl­ja som till­be­hör till P1800- och 140-se­ri­en.

Vipp­lam­por­na, som är hyd­rau­liskt styr­da, och gril­len ger bilen bå­de ett tufft och di­stinkt ut­se­en­de. Det­sam­ma gör de sär­präg­la­de ven­ti­ler­na bakom de bak­re sidru­tor­na och de sma­la bak­lju­sen. Även sä­ker­hets­a­spek­ten, som ju var vik­tig för Volvo, är pri­o­ri­te­rad här.

TOG EN GENVÄG

Bilen väck­te ock­så myc­ket upp­märk­sam­het när den vi­sa­des. Det ryk­ta­des om ex­ta­tis­ka sce­ner när den av­täck­tes. Många var säk­ra på att det­ta var en vär­dig ef­ter­trä­da­re till den lätt åld­ran­de P1800. Ryk­ten sa­de ock­så att med smär­re mo­di­fi­e­ring­ar skul­le en 3-liters B30-mo­tor få plats un­der den långa mo­tor­hu­ven. Be­geist­ring­en och en­tu­si­as­men var stor.

Ratt och pe­da­ler var pla­ce­ra­de på ex­akt sam­ma plats som i P1800. Delvis ha­de Coggiola, trots de snyg­ga och mo­der­na lin­jer­na, ta­git en genväg här. Men med tan­ke på att det var en kon­cept­bil kan vi för­lå­ta dem. Om den ha­de ta­gits i pro­duk­tion finns det an­led­ning att tro att den skul­le ha för­änd­rats en del.

Trots att publi­kens och pressens en­tu­si­asm var stor blev det ald­rig nå­got av 1800 ESC. Volvo tac­ka­de nej.

”Bilen väck­te ock­så myc­ket upp­märk­sam­het när den vi­sa­des. Det ryk­ta­des om ex­ta­tis­ka sce­ner när den av­täck­tes.”

Man viss­te själv­klart att P1800 bör­ja­de bli en gam­mal bil. Iro­niskt nog vi­sa­de Volvo upp den mo­dell som höll liv i den i någ­ra år till, sam­ti­digt. För på Pa­ris­ut­ställ­ning­en stod det näm­li­gen ock­så en pro­to­typ av P1800 ES – det vill sä­ga herr­gårds­vag­nen som tillverkades fram till 1973.

TAC­KA­DE NEJ TILL ATT KÖ­PA

Var­för Volvo tac­ka­de nej till Cog­gi­o­las flot­ta kon­cept som väck­te så myc­ket be­geist­ring är det ing­en som vet. För­mod­li­gen fanns det fle­ra skäl till be­slu­tet.

En är nog att 1800 ESC som vi har nämnt en­dast bjöd på li­te el­ler ingen­ting nytt un­der det vack­ra ska­let. Tek­ni­ken var så­le­des inte fram­åt­blic­kan­de.

En an­nan och vik­ti­ga­re or­sak var att bör­jan på 1970ta­let präg­la­des myc­ket av ol­jekri­sen. Det skul­le så­le­des va­ra po­li­tiskt fel­ak­tigt av po­li­tiskt kor­rek­ta Volvo att lan­se­ra en tuff sport­bil un­der så­da­na ti­der.

Man ar­be­ta­de där­för med mind­re bi­lar och det som skul­le kom­ma att bli Volvo 343, i sam­ar­be­te med DAF, som till sist för­vär­va­des. Dess­utom pla­ne­ra­de man upp­föl­ja­ren till 140-se­ri­en. Så Volvo ha­de helt en­kelt inte tid, peng­ar, ka­pa­ci­tet el­ler fo­kus nog för att fort­sät­ta pro­jek­tet. Synd, men sant.

Om bilen togs fram på be­ställ­ning av Volvo el­ler om Coggiola byggde den på eget ini­ti­a­tiv och för­sök­te få Volvo att nap­pa, är även det nå­got oklart.

Som en klen tröst finns fortfarande Cog­gi­o­las Volvo-kon­cept­bil. Den har änd­rats och re­stau­re­rats i Spa­ni­en – av al­la stäl­len. Längs vä­gen har den vi­ta fär­gen bli­vit röd. Den har ba­ra gått 17 300 kilo­me­ter un­der al­la des­sa år. Bilen väc­ker fortfarande stor en­tu­si­asm och be­und­ran vid oli­ka bilut­ställ­ning­ar.

Så sent som 2016 er­bjöds Volvos mu­se­um i Gö­te­borg att kö­pa bilen. Det var inte förs­ta gång­en. Men åte­ri­gen tac­ka­de de nej. Ty­värr. Pri­set var för­mod­li­gen i det star­kas­te la­get, så det blev inte av. Synd, för bilen ha­de verk­li­gen för­tjä­nat en plats där.

KAROSSER: Cou­pé med 2+2-sä­ten. MÅTT: Längd 445 cm, bredd 170 cm, höjd 126 cm. AX­ELAV­STÅND: 245 cm. B 20E. 130 hk. 4-stegs, med elekt­risk over­dri­ve. MO­TOR: EF­FEKT: VÄX­ELLÅ­DA:

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.