”Nu bör­jar vi om – el­ler ba­ra fort­sät­ter!”

Wellness (Aftonbladet) - - INNEHÅLL - Birgitta BIRGITTA WES­TER­BERG ­RE­DAK­TÖR

Visst kan det kän­nas skönt att ta far­väl av ett gam­malt år och pla­ne­ra för 366 nya, frä­scha da­gar. ”Nu ska jag änt­li­gen ...” Det kan va­ra att du skaf­far dig nya mat­va­nor, trä­nar mer el­ler an­norlun­da, gör slut på ett sun­kigt för­hål­lan­de el­ler helt en­kelt tar bätt­re hand om dig själv och är li­te sunt ego­is­tisk. Men ett nytt år, en om- el­ler nystart kan pre­cis li­ka gär­na hand­la om att fort­sät­ta som ti­di­ga­re. Att du kän­ner att du re­dan är bra, du gör ett bra jobb, är ak­tiv, snäll mot om­giv­ning­en (när den för­tjä­nar det!) och du har la­gom hö­ga krav på dig själv. Ett hej då till det gam­la året kan va­ra att av­slu­ta ett pro­jekt som du är stolt över och gär­na kör i re­pris. När jag job­ba­de på Fit­ness Ma­ga­zi­ne, så av­slö­ja­de jag i en krö­ni­ka att jag var­ken läng­ta­de till, el­ler äls­ka­de att trä­na, i bör­jan. Bland tid­ning­ens al­la pepp om hur UN­DER­BART det är att trä­na, er­kän­de jag att det tog mig fem år att bör­ja tyc­ka om det. Fem år. 1 826 da­gar. Ex­akt hur upp­munt­ran­de är det? Men vi vet ju att li­vet är in­te svart el­ler vitt, ut­an en hel regn­bå­ge av un­dan­tag och ny­an­ser där emel­lan. När jag sprang där i sko­gen ut­an att bubb­la av lyc­ka viss­te jag att det in­te var frå­ga om att bör­ja om el­ler läg­ga av, ut­an om att FORT­SÄT­TA. Jag sprang och jag sprang, och det gav mig nå­got – det var na­tur­ligt­vis där­för jag höll på. Musk­ler, ske­lett, kon­di­tion, psy­ke, tan­kar, hu­mör, själv­käns­la – allt i mig fick nå­got gott. Det mås­te in­te all­tid va­ra ro­ligt ock­så! Och så små­ning­om äls­ka­de jag det ju, så som jag gör i dag. Se­dan dess har jag gått ige­nom sta­di­er av trä­nings­ma­ni, trä­ning som täv­ling (mot mig själv) och trä­ning som ”jag ska min­sann vi­sa dem.” Var­je pe­ri­od har haft sin tid, men det vä­sent­li­ga är att jag har fort­satt, då och då ba­ra på ett an­nat sätt än ti­di­ga­re. I dag trä­nar jag mer än nå­gon­sin. Am­bi­tio­nen är att va­ra stark, frisk, rör­lig – och att ha ro­ligt. Det har för­stås ing­et slut­mål, det är en på­gåen­de pro­cess så länge jag le­ver. Så, oav­sett om du bör­jar med nå­got un­der 2016 som du in­te har gjort hit­tills, el­ler om du fort­sät­ter med det du all­tid har gjort, så gör det som känns rätt. Oav­sett om det är tufft, still­samt, nytt, va­ri­e­rat, of­ta el­ler ba­ra ibland. Hu­vud­sa­ken är att det är nå­got du mår bra av, nå­got som du kän­ner att du vill fort­sät­ta med. El­ler bör­ja gö­ra på ett an­nat sätt.

PS. Det är skottår 2016. Un­na dig nå­got spe­ci­ellt på bonus-da­gen!

”Det mås­te in­te all­tid va­ra ro­ligt”

Okej, jag är in­te fullärd än, men i näs­ta num­mer får du ve­ta hur kul So­ma mo­ve är!

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.