Frå­ga Mia Törn­blom

Wellness (Aftonbladet) - - INNEHÅLL - Led­sen San­na

Hej Mia! Att va­ra ung och blyg är väl en sak, men jag är 29 och fort­fa­ran­de rädd och ner­vös. In­te så att fa­milj, vän­ner och kol­le­gor mär­ker det­ta, men så fort jag ham­nar i en ny si­tu­a­tion, på fest, en dejt el­ler en fö­re­läs­ning – stäl­len där jag be­hö­ver lä­ra kän­na nya män­ni­skor – blir jag in­ne­slu­ten och il­la till mods. Jag har för­sökt trä­na un­dan ner­vö­sa tan­kar, men då ten­de­rar de ba­ra att bli stör­re. Ny­li­gen skul­le jag ta en kaf­fe med en kil­le, som en kom­pis sagt att ”ni skul­le pas­sa så him­la bra ihop”. Ba­ra kaf­fe! Men hän­der­na ska­ka­de och al­la smar­ta, in­tres­san­ta tan­kar ba­ra rann ur hu­vu­det. Jag vill kun­na träf­fa en kil­le, vill vå­ga by­ta jobb och gå på ming­el och tyc­ka att det är li­ka ro­ligt som al­la and­ra gör. Vad ska jag gö­ra?

Tack för ditt för­tro­en­de och din är­lig­het. Jag blir väl­digt ny­fi­ken: hur var du när du väx­te upp? Hur skul­le din fa­milj be­skri­va dig? Vad är det läs­ki­gas­te och pin­sam­mas­te du upp­levt? Har nå­gon sär­skild hän­del­se gjort det vär­re? Jag kän­ner ditt driv, din vil­ja och din styr­ka bakom käns­lan att stå ut­an­för och tit­tar på. Det är ing­et fel att va­ra blyg, vi är al­la oli­ka. En del tar myc­ket plats, me­dan and­ra ald­rig gör det. Hur har du för­sökt trä­na bort di­na ner­vö­sa tan­kar? Om du har för­sökt med, ”Jag får in­te va­ra oro­lig, jag ska in­te va­ra oro­lig” el­ler lik­nan­de, så är det helt na­tur­ligt att det in­te har fun­ge­rat. Hjär­nan har svårt för IN­TE; ”Tänk in­te på en ci­tron, tänk in­te på en ci­tron.” Själv­klart gör vi det då. Det hand­lar i stäl­let om att gö­ra tvärtom. ”Hjälp mig att ­kän­na att mö­tet går bra”, ”att ve­ta vil­ket be­slut jag be­hö­ver fat­ta”. Och fram­för allt ”Hjälp mig att kän­na att hur det än blir, så blir det bra och att jag kla­rar av vad som än hän­der”. När vi är oro­li­ga och kän­ner räds­la lig­ger det som re­gel en am­bi­tion bakom. Vi vill all­tid lyc­kas och bli om­tyck­ta. Kon­se­kven­sen blir of­ta mer oro, mer räds­la. Du kanske in­te kan gö­ra nya sa­ker ut­an att kän­na obe­hag, ut­an att kän­na dig il­la till mods, men det är du in­te en­sam om. Men det be­ty­der in­te att du ska slu­ta öva, allt vi trä­nar på blir enkla­re. Kom ihåg att det vik­ti­ga är att du för­sö­ker släp­pa fo­kus på re­sul­ta­tet. Då känns det ga­ran­te­rat li­te lät­ta­re. Är vi okej med att gö­ra ett halv­bra in­tryck så blir in­te an­spän­ning­en li­ka stor. Jag mö­ter of­ta män­ni­skor som har ett starkt be­hov av kon­troll, per­so­ner som kan trä­na sig i att de­le­ge­ra och släp­pa en del av kon­trol­len. Men för­mod­li­gen trivs de in­te helt och hål­let ut­an upp­styr­ning, ra­mar och ord­ning. De be­hö­ver in­te tyc­ka om det, men kan lä­ra sig att han­te­ra det. Jag tror att du kan be­hö­va hjälp att re­da ut vad di­na am­bi­tio­ner hand­lar om? Tror du att al­la and­ra all­tid är tryg­ga? Det är ing­en. Att gå på da­te kan skräm­ma den all­ra tryg­gas­te, den mest so­ci­a­la kan bli dar­rig – vi vill al­la bli val­da.

Så mitt råd till dig är att gå till en te­ra­peut el­ler lik­nan­de, nå­gon du kän­ner för­tro­en­de för. Ni kan gö­ra en hand­lings­plan för att på ett tryggt och kär­leks­fullt sätt hjäl­pa dig att vå­ga va­ra ny­bör­ja­re. Kanske är det så att ett rik­tigt miss­lyc­kan­de skul­le fun­ge­ra för­lö­san­de för dig. Så har det va­rit för mig, jag har miss­lyc­kats med så myc­ket att det in­te skräm­mer mig det mins­ta och där­för vå­gar jag pro­va fler sa­ker. Min am­bi­tion att va­ra per­fekt är i dag ut­bytt mot att jag du­ger som jag är, oav­sett re­sul­ta­tet av mi­na pre­sta­tio­ner. Det gör mitt liv väl­digt myc­ket enkla­re. När jag lär­de mig att gö­ra ro­li­ga histo­ri­er av mi­na miss­tag släpp­te en hel del av de osun­da am­bi­tio­ner jag bar på. Och ett li­tet tips i nya re­la­tio­ner, släpp fo­kus på vad du ska be­rät­ta om dig själv, ställ frå­gor i stäl­let, få de du mö­ter att be­rät­ta om sig själ­va. Att va­ra en god lyss­na­re är en av de vik­ti­gas­te egen­ska­per en män­ni­ska kan ha. Kär­lek och kraft ifrån mig till dig!

MIA TÖRN­BLOM, skri­ver böc­ker, fö­re­lä­ser och ut­bil­dar till­sam­mans med sin man i le­dar­skap och med­ar­be­tar­ut­veck­ling. I Well­ness vill Mia in­spi­re­ra, mo­ti­ve­ra och de­la med sig av si­na er­fa­ren­he­ter.

Det vik­ti­ga är att du släp­per fo­kus på vil­ket in­tryck du gör.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.