När fle­ra fa­mil­jer ska bli en

Wellness (Aftonbladet) - - RELATIONER -

En tjä­nar be­tyd­ligt mer än den and­ra, och tyc­ker (med­ve­tet el­ler omed­ve­tet) att hen har stör­re say i sto­ra be­slut. El­ler så le­ver hen ett an­nat liv – har mer peng­ar att rö­ra sig med, mer att läg­ga på eg­na in­tres­sen, be­stäm­mer när ni ska gå ut och äta, vil­ka re­sor ni kan åka på...

KONFLIKTRISK: Som upp­lagt för ”det är orätt­vist”-käns­lor och tjafs. Kom­pli­ce­rad si­tu­a­tion, för det hand­lar in­te ba­ra om vem som ska be­ta­la spa­get­tin på tis­dag, ut­an om ”Vad blir mitt vär­de som per­son in den här re­la­tio­nen?” och käns­lor som ”Är jag be­ro­en­de av dig?”. Den som tjä­nar mer kan å sin si­da kän­na sig ut­nytt­jad el­ler stres­sad över att ”Det häng­er på mig”.

SPARTERAPEUTEN RÅD: Of­ta ser vi in­te vad det här egent­li­gen hand­lar om. Man bör­jar brå­ka om vil­ken pris­ni­vå på re­stau­rang man ska väl­ja i stäl­let för att sä­ga: ”Jag kän­ner mig ho­tad, för­mins­kad el­ler be­grän­sad av att du har eko­no­mis­ka möj­lig­he­ter jag in­te kan le­va upp till.” Fun­de­ra på var­för du kän­ner så här: Var­för blir jag så pro­vo­ce­rad när part­nern sä­ger att han kan be­ta­la för week­en­dre­san? Vad går i gång i mig då? Kän­ner jag mig mind­re själv­stän­dig? Är jag rädd för att bli be­ro­en­de, att du ska ta mig för gi­ven el­ler kan kö­pa mig? Pra­ta om era re­spek­ti­ve käns­lor. Pra­ta öp­pet om hur ni ska han­te­ra si­tu­a­tio­nen. Har ni skil­da eko­no­mi­er kan ett sätt va­ra att ni ut­går från den som har lägst in­komst, där hen får sät­ta ni­vån på stan­dar­den. Den som har mer får helt en­kelt an­pas­sa sig. På så sätt ökar den som tjä­nar min­dres makt, vil­ket kan va­ra po­si­tivt för re­la­tio­nen. Om ni in­te vill det, ut­an tän­ker ”Her­re­gud, klart vi ska an­vän­da peng­ar­na som finns”, mås­te man sud­da ut mitt och ditt-grän­sen och gö­ra Sov­jet-gre­jen ”Från var och en ef­ter hans för­må­ga till var och en ef­ter hans be­hov”. An­nars är det lätt hänt att det kom­mer in of­fer­spel som ”Jag har min­sann be­ta­lat allt i det här hu­set”. SI­TU­A­TION: Ett kär­lekspar där bå­da har barn be­stäm­mer sig för att flyt­ta ihop och två fa­mil­jer ska fa­sas ihop till en ny. My­sigt, men ock­så svårt.

KONFLIKTRISK: Fa­mil­jer har oli­ka kul­tu­rer: I en fa­milj mås­te bar­nen säl­ja jul­tid­ning­ar för att kun­na kö­pa si­na da­ta­spel. I den and­ra får bar­nen spe­len rakt av. El­ler så be­va­kar man re­vir och sä­ger att ”När di­na barn fick åka på seg­lar­lä­ger mås­te mi­na barn få… ”.

Ge­nom att pra­ta om er si­tu­a­tion, era ­tan­kar och räds­lor, och se­dan struk­tu­re­rar upp eko­no­min på ett skö­na­re sätt, kan ni und­vi­ka gräl.

SPAR­TE­RA­PEU­TENS RÅD: Det krävs tid och om­sorg för att fa­sa ihop två fa­mil­jer. Of­ta krävs ett ”in­fas­nings­år”, där man går ige­nom hän­del­ser som födelsedagar, mid­som­mar, jul och som­mar­re­sor. Fun­de­ra på var­för du helt plöts­ligt blir re­vir­pis­san­de mot man­nen du äls­kar. Vad hand­lar det om? Of­ta bott­nar det i en räds­la för att det ska bli orätt­vist, att di­na barn ska kän­na sig för­för­de­la­de el­ler in­te li­ka om­tyck­ta. Fun­de­ra se­dan på hur ni ska­par mest har­mo­ni och vär­de i det här gäng­et. ”Ni är va­na att häm­ta thai­mat tre gång­er i vec­kan, vi en gång i må­na­den, så vi kör på en gång i vec­kan.” Om en skid­se­mes­ter är jät­te­vik­tig för någ­ra i fa­mil­jen me­dan and­ra ogil­lar ski­dåk­ning kans­ke de först­nämn­da får åka, vil­ket in­te au­to­ma­tiskt in­ne­bär att de and­ra får åka till Pa­ris. Nej, släpp mil­li­me­ter­rätt­vi­san och fun­de­ra på hur det blir bra för al­la. Ett barn kans­ke har en hob­by som kos­tar mer. So what? Hu­vud­sa­ken är att al­la får gö­ra vad de vill och blir gla­da av.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.