I NHL MEN AL­LAS ÖGON ÄR RIKTADE MOT MATTHEWS

World Cup-bibeln - - Front Page -

Det är i hoc­keyns mec­ka som 2016 års upp­la­ga av World Cup ska av­gö­ras, i själ­vas­te To­ron­to.

Sta­den där det byggs rin­kar på skyskra­por­nas tak, där vän­te­ti­den för ett sä­songs­kort till NHL-klub­ben Map­le Le­afs hem­ma­mat­cher är fle­ra år lång – och där Bör­je Sal­ming, 30 år ef­ter sin ak­ti­va kar­riär, fort­fa­ran­de in­te kan rö­ra sig fritt på ga­tor­na ut­an att bli stop­pad av dyr­kan­de fans.

Än­då var det länge se­dan, väl­digt länge se­dan To­ron­to-bor­na ha­de nå­gon egent­lig hoc­keyfram­gång att gläd­jas över.

Map­le Le­afs se­nas­te Stan­ley Cup-ti­tel bär­ga­des 1967, och ba­ra vid ett till­fäl­le det gång­na de­cen­ni­et har la­get ens lyc­kats ta sig till slut­spel. I stäl­let hand­lar klub­bens mo­der­na histo­ria, för att va­ra krass, mest om för­öd­mju­kan­de ne­der­lag och evigt har­van­de i NHL:s bot­ten­träsk.

Men den 30 april ti­di­ga­re i år, ef­ter än­nu en i ra­den av mi­se­rab­la sä­song­er, log hoc­key­gu­dar­na plöts­ligt mot To­ron­to igen och det ta­las re­dan om en vänd­punkt.

”Kom­mer bli en toppcenter”

Vad som är så spe­ci­ellt med det da­tu­met? Jo, det var då som Map­le Le­afs gick seg­ran­de ur NHL:s lot­te­ri om första­va­let till som­ma­rens draft – och där­med viss­te att de skul­le kun­na läg­ga be­slag på den kanske mest upp­haus­sa­de ta­lang­en som USA nå­gon­sin har fått fram: Auston Matthews.

– Han är en klas­spe­la­re med ett helt otro­ligt driv, en stor­växt kil­le som gör si­na lag­kam­ra­ter bätt­re. Han är fort­fa­ran­de väl­digt ung, men re­dan nu en för­stärk­ning för vårt lag och kom­mer att bli en toppcenter i den här li­gan, sä­ger trä­na­ren Mike Babcock.

In­nan Matthews de­bu­te­rar i Map­le Le­afs-dres­sen ska han dock be­trä­da hem­maa­re­nan Air Ca­na­da Centres is i en an­nan uni­form. Su­per­löf­tet he­la hoc­key­värl­den ta­lar om ska, som yngs­te spe­la­re i he­la tur­ne­ring­en, re­pre­sen­te­ra det nor­da­me­ri­kans­ka U23-la­get i World Cup.

Auston Matthews föd­des den 17 sep­tem­ber 1997 i San Ra­mon, strax ut­an­för San Fran- cisco i Ka­li­for­ni­en. Men ba­ra två må­na­der se­na­re flyt­ta­de fa­mil­jen till Ari­zo­naök­nen och Pho­e­nix-för­or­ten Scotts­da­le, där Matthews väx­te upp.

Hans pap­pa Bri­an var en fram­stå­en­de ba­se­boll­ta­lang som ung och far­bro­dern Wes sat­sa­de på ame­ri­kansk fot­boll och nåd­de he­la vägen till högs­ta­li­gan NFL. Där­för ha­de det kanske va­rit na­tur­ligt om unge Auston fast­nat för nå­gon av des­sa spor­ter – men så var in­te fal­let. Re­dan som tvåå­ring såg han sin förs­ta NHL-match med Pho­e­nix Coyo­tes (där dock is­ma­ski­nen i pa­u­sen tyck­tes fa­sci­ne­ra mest, ska tilläg­gas) och in­te långt se­na­re kräv­de den lil­le poj­ken att få bör­ja spe­la hoc­key.

Var bätt­re på ba­se­boll

Det var ock­så på isen som Matthews, vars mam­ma Ema här­stam­mar från Mex­i­ko, ­ti­digt fick det smek­namn som fa­mil­jen an­vän­der än i dag: ”Pa­pi”, pap­pa på spans­ka. Al­la kun­de di­rekt se att Matthews-grab­ben ha­de fär­dig­he­ter ut­ö­ver det van­li­ga och verk­li­gen tog för sig i rin­ken – och där­för blev li­te som en far­sa för de and­ra knat­tar­na i la­get.

Bri­an och Ema ha­de dock som rikt­lin­je för si­na tre ak­ti­va barn att de in­te ba­ra skul­le syss­la med en id­rott var­de­ra, minst två, och där­för bör­ja­de Matthews även spe­la ba­se­boll – pre­cis som Bri­an. Och visst, ”Pa­pi” var den där kil­len i plug­get som gjor­de bäst ifrån sig i all form av sport. Va­re sig han ha­de ett slag­trä el­ler en hoc­key­klub­ba i hän­der­na do­mi­ne­ra­de Matthews och fick sin om­giv­ning att ana stor­dåd.

Det var till och med så att de fles­ta ran­ka­de hans ba­se­boll­be­gåv­ning hög­re än hoc­key­ta­lang­en, och i en stat som

Ari­zo­na är det in­te många som väl­jer att spen­de­ra mer­par­ten av sin tid i en kall ishall. Pap­pa Bri­an kun­de dock ba­ra kon­sta­te­ra:

– Ba­se­boll var hans bäs­ta id­rott, men det var in­te där hans hjär­ta fanns. Det var hoc­key han vil­le spe­la.

HAN ÄR RE­DAN NU EN FÖR­STÄRK­NING FÖR VÅRT LAG OCH KOM­MER ATT BLI EN TOPPCENTER I DEN HÄR LI­GAN SÄT­TET AUSTON BETEDDE SIG BÅ­DE PÅ OCH UT­AN­FÖR ISEN – DET STACK UT

När Matthews kom upp i åren blev det mer och mer tyd­ligt. I sam­band med en tur­ne­rings­helg för sitt ­ba­se­bol­lag skip­pa­de han de tre förs­ta mat­cher­na – hoc­keyn pri­o­ri­te­ra­des ­före – men vid den fjär­de dök han till slut upp. Ef­ter att ha fått bör­ja på bän­ken hop­pa­de jät­te­löf­tet in, slog till med en su­per­träff di­rekt och av­gjor­de mat­chen. Se­dan stack han till­ba­ka till ishal­len igen.

De and­ra spe­lar­na i ba­se­bol­la­get, och in­te­minst de­ras för­äld­rar, bör­ja­de dock trött­na på att Auston Matthews sär­be­hand­la­des och tilläts kom­ma och gå li­te som han vil­le. Då, som 13-åring, skul­le han be­hö­va väl­ja bort en av id­rot­ter­na – och det var ing­et svårt be­slut att fat­ta.

Men att ut­veck­las och ta näs­ta steg som hoc­key­spe­la­re i öknen är desto tuf­fa­re. Där­för in­såg fa­mil­jen att Auston snart skul­le be­hö­va flyt­ta för att kun­na sat­sa på all­var.

116 poäng på 60 mat­cher

Som 15-åring fick han ett er­bju­dan­de från den an­sed­da ka­na­den­sis­ka ju­ni­or­li­gan WHL, men val­de i stäl­let att an­slu­ta sig till det na­tio­nel­la ut­veck­lings­la­get (USNTDP) i Michi­gan – ett pro­gram sank­tio­ne­rat av det ame­ri­kans­ka hoc­key­för­bun­det för ta­lang­er un­der 18 år.

Där full­stän­digt ös­te den unge Ari­zo­na-out­si­dern in poäng och tog de väl­me­ri­te­ra­de coacher­na med storm. Don Gra­na­to, bror till NHL­pro­fi­len To­ny Gra­na­to och med mång­å­rig er­fa­ren­het som AHL-trä­na­re och pro­fes­sio­nell scout, för­stod

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.