Flera svenska superövergångar – experterna om flyttkarusellen
Vad innebär Viktor Gyökeres och Alexander Isaks stjärnstatus för svensk fotboll? Och vilken betydelse har det att några av Sveriges främsta spelare representerar saudiägda klubbar? Fotbollskrönikören Noa Bachner menar att det finns större problem att orda om när det gäller det sistnämnda. – Varför har Europa sålt av hela sin fotboll till högstbjudande? undrar han.
Både Viktor Gyökeres och Anthony Elanga stod för imponerande fjolårssäsonger.
I Sporting Lissabon snittade Gyökeres mer än ett mål per match. Dessutom gjorde landslagsanfallaren hattrick mot Manchester City i Champions League och vann både den portugisiska ligan och cupen.
Elanga var en av stjärnorna i det Nottingham Forest som, från mer eller mindre ingenstans, utmanade om Champions League-platserna in i det sista. Den vindsnabbe Manchester United-produkten, som även tillhörde Elfsborgs ungdomslag en gång i tiden, spelade i alla Forests 38 matcher i Premier League och producerade sex mål och elva assists.
Duons framfart har inte gått obemärkt förbi.
Tidigt i sommarens transferfönster hostade Newcastle upp 670 miljoner kronor för att säkra Elangas signatur.
I slutet av juli blev även Viktor Gyökeres svenska rekordflytt till Arsenal klar.
Svenska Fotbollförbundets fotbollschef, Kim Källström, menar att det är ett fantastiskt betyg till både spelarna och svensk fotboll.
– När de tar kliv till större klubbar stärker det inte bara deras egna karriärer, utan också landslaget inför det kommande VM-kvalet och på sikt.
Utöver tidigare nämnda duo har bland annat Dejan Kulusevski, Lucas Bergvall, Yasin Ayari, Victor
Lindelöf, Isak Hien, Hugo Larsson och Emil Holm – som vunnit Europa League med Atalanta och Coppa Italia med Bologna de två senaste säsongerna – spelat stora roller i klubbar med ambitioner att utmana på högsta europeiska nivå.
– Svenska spelare har länge stått högt i kurs internationellt. De är välutbildade, fysiskt starka och taktiskt skickliga. Att våra klubbar lyckas fostra så många talanger är ett resultat av långsiktigt arbete och att vi har byggt upp goda förutsättningar inom svensk fotboll. Sen ser vägarna ut i Europa olika ut – vissa lämnar tidigt, andra stannar kvar längre i Sverige och allsvenskan innan de tar steget, säger Kim Källström.
Förbundets fotbollschef trycker framför allt på att det visar unga svenska förmågor att Sverige kan fostra spelare för den absolut högsta nivån, vilket i sin tur inspirerar dem att fortsätta satsa hemma i sina klubbar.
– Vi jobbar gemensamt inom svensk fotboll med att ta nästa steg när det handlar om spelarutbildning vilket kräver hårt jobb på flera plan och vi behöver ständigt fortsätta att utvecklas. För landslaget är det såklart oerhört värdefullt att ha spelare som har stora roller i sina klubbar i Europas största ligor. Det höjer nivån på hela gruppen.
Noa Bachner, krönikör på Expressen och författare av boken ”Den sista utposten”, som handlar om hur Sverige sticker ut i den moderna fotbollen, tycker också att det framför allt medför positiva konsekvenser för det svenska landslaget.
– Det flyttar fram Sveriges position på något sätt när de flyttar till de här lagen som utmanar om titlar och Champions League. Vårt landslag måste betraktas som starkare för spelare än på länge, säger han.
Några större konsekvenser för svensk fotboll allmänt ser däremot inte Bachner.
– I Gyökeres fall är det att det kommer ramla in massa pengar, framför allt till BP men också till IFK Aspudden-Tellus. Men jag ser ingen röd linje mellan att de byter klubb och att det händer grejer för svensk fotboll i stort.
Genom den så kallade solidaritetsersättningen har IFK AspuddenTellus, där Gyökeres tog sina första steg i fotbollskarriären en gång i tiden, rätt till en procent av övergångssumman från Viktor Gyökeres transfer till Arsenal, som Sporting uppgett ligger på ungefär 850 miljoner kronor.
Ifjol hade föreningen lite mindre än fem miljoner kronor i totala intäkter.
Nu ska nästan dubbelt så mycket, runt åtta miljoner, klirra in på kontot.
– Pengar kommer tillbaka till gräsrötterna. Det har stort värde, det är jätteviktigt, konstaterar Kim Källström.
Noa Bachner poängterar också att solidaritetsersättningen framför allt spelar roll för klubbarna längre ner i seriesystemet.
– För mindre klubbar, som IFK Aspudden-Tellus, kan de här pengarna förvandla hela verksamheten. Nu är det en medelstor Stockholmsklubb, men även klubbar som har lag i division 1 förvandlas om de får in de här summorna. Transfersummor och utveckling av unga spelare är ju kanske det viktigaste intäktsbenet att satsa på för svenska klubbar. Det blir tydligare och tydligare hela tiden.
För tillfället spelar både Anthony Elanga och Alexander Isak i en klubb som ägs av den saudiarabiska investeringsfonden PIF. Saudiarabien kritiseras återkommande för bristande mänskliga rättigheter av bland annat människorättsorganisationen Amnesty och har anklagats för att lägga stora pengar på sport för att förknippas med positiva värden i stället för bristande demokrati och förtryck, så kallad sportswashing.
Frågan är däremot hur länge den sistnämnde av dem spelar i Newcastle.
Den senaste tiden har rykten om intresse från Liverpool blivit allt mer högljudda. Enligt uppgifter från bland annat transferjournalisten Nicolo Schira ska Isak och Liverpool vara överens om ett kontrakt. Samtidigt uppges Newcastle inte ha någon som helst vilja att bli av med sin svenska superstjärna.
– Det är fullt naturligt att Liverpool vill ha honom eftersom han tillhör en av världens främsta anfallare. Det är en position där det finns väldigt få i den yttersta elitklassen. Det finns en brist på nior som håller världsklass, upplever jag, i hela världen, säger Noa Bachner innan han tar ny sats:
– Lika väntat är det att den saudiska ägargruppen skulle se det som en stor prestigeförlust att släppa honom. Jag är inte förvånad att Liverpool försöker och jag är inte förvånad om han blir kvar.
Noa Bachner tycker att det är problematiskt att svenska spelare, liksom spelare från andra länder, representerar saudiägda klubbar för att få ut det mesta av sin karriär. Samtidigt konstaterar han att fotbollen blivit helt infiltrerad av pengar från auktoritära stater.
– Var ska man vara i fotbollen nu för att ta emot pengar som är helt rena i den aspekten? Qatar, Förenade Arabemiraten och Saudiarabien har sponsorer på plats på varenda tröja i hela den europeiska elitfotbollen. De äger tre av de största klubbarna i Europa (PSG, Manchester City och Newcastle). Hela klubblags-VM och stora delar av Fifas arrangemang och pengarna från Fifa kommer direkt från olika statsmakter.
Den andra delen av problemet, som Bachner ser det, är att Europa sålt av stora delar av sin fotboll trots de nya ägarnas tvivelaktiga motiv.
– Att Isak och Elanga spelar för Newcastle är inte frågan man ska börja med att ta i. Man får flytta fokus till EU och UEFA: Varför har Europa sålt av hela sin fotboll, förutom Sverige, Tyskland och Norge ungefär, till högstbjudande? Precis som vi har haft en diskussion i Sverige kring om det var så smart att sälja av kritisk infrastruktur till kinesiska och ryska företag, och från Mellanöstern för den delen. Var det så himla bra?