Herr redaktör

Den 8 augusti var jag och såg Turandot i Dalhalla. Det var en vacker kväll, senare prydd med himlavalvets alla stjärnor. Jag hade sett fram emot att få höra en hel opera på Dalhallas prisade akustiska spelplats, då jag inte varit där alltsedan dess första år. Jag satt mitt på trettonde bänk och tyckte jag hade en bra plats.

Den omtalade och prisade akustiken har tillskrivits inte bara kalkbrottets dimensioner utan också de skrovliga kalkväggarna som skulle göra att man slapp ekon och kunde få en mjuk ljudbild. Sittplatserna var speciellt utprovade för att ge bra ljud oavsett var man satt. Och en lagom lång efterklang och resonans gjorde att man skulle kunna framföra operor utan elektronisk förstärkning.

Margareta Dellefors hade imponerats av den fenomenala akustiken och sett möjligheterna att skapa en opera- och musikarena på internationell nivå. Och i dag, på Dalhallas egen officiella webbplats, kan man läsa att man erbjuder en ”grön akustik”. De flesta operaföreställningar, står det, kan framföras helt utan förstärkning via mikrofoner och högtalare.

Med nyvunnen erfarenhet frågar jag mig vilka operaföreställningar man syftar på. För raka motsatsen gällde för Rhenguldet för två år sedan och Turandot nu. Vad har hänt med den omtalade "världsunika" akustiken? Ingen av recensenterna i SVD eller DN tar i sina omnämnanden upp den centrala akustiska frågan och påtalar det manipulerade ljudet i Dalhalla.

I programhäftet till den aktuella Turandot-uppsättningen talas om "akustiken som har mycket bra klang utan störande eko", ”känd i hela världen” och "med en akustiskt utformad scen kan Dalhalla jämställas med kända scener i antikens Grekland och Italien". Jo, pyttsan! Har någon av dem som skrivit detta varit på plats i Grekland eller Italien? Eller i de akustiskt förnämliga franska Orange eller spanska Mérida?

Varför framförde man Turandot mikrofonförstärkt och via högtalare? Det var väl ändå att lura och bedra den del av publiken som kom för att uppleva den ”naturliga akustiken”? En akustik som ansågs vara så unik att experter som Birgit Nilsson, sponsorer och ett antal kommungubbar satsade prestige och pengar i Dalhallaprojektet.

Vad fick vi uppleva? En scenshow av Turandot i bästa musikalstil, som framfördes med mikrofonförstärkta röster och via högtalare.

Hej Johan! Så roligt att du tog dig hela vägen till Dalhalla för att ta del av vår Turandot! Vi är mycket stolta över att kunna presentera denna enorma uppsättning med välljudande orkester, makalös kör, solister på mycket hög nivå och ett hårt arbetande team bakom kulisserna.

Arenan Dalhalla är utsökt vacker och har en fin akustik. Det är sant att de höga, nästan vertikala bergväggarna ger en mycket bra klang utan störande eko samt att vi har publiken sittande nere i amfiteatern. Dock har operor på Dalhalla alltid framförts semiakustiskt. Det innebär att vi använder mycket av den befintliga akustiken men placerar ut få mikrofoner på strategiska punkter för att få en så akustisk ljudbild som möjligt. Vid premiären skymtade dock några fler mikrofoner än vanligt i orkestern – dessa var uppställda för att fånga ljudet till den tv-inspelning som gjordes i samband med föreställningen.

På Dalhalla Operas hemsida – www.dalhallaopera.se – har det aldrig stått något om att operaföreställningar i Dalhalla kan framföras helt utan mikrofonförstärkning, helt enkelt eftersom detta inte stämmer. Vår ljudtekniker Bengt Park (som varit med ända från starten) berättar att det, när operaverksamheten startade för 20 år sedan, helst inte fick synas att operan var förstärkt överhuvudtaget. “Jag kommer ihåg att vi fick gräva ner högtalarna och täcka över dem med tyg”, skrattar Bengt Park.

Ingen kritik gällande ljudbilden på Turandot har nått oss i produktionsteamet, tvärtom har vi fått mycket positiv feedback. Det är tråkigt att just du inte upplevde ljudet som tillfredsställande, men jag kan glädja dig med att Dalhallas grundare, pionjären Margareta Dellefors, var mycket nöjd med uppsättningen och tyckte den var ”helt enastående”. Ledningen för Dalhalla Opera kommer därför framgent stolt passera hennes byst nere i kalkbrottet, och hoppas på att kunna ge operaföreställningar i hennes anda även i framtiden. Jag hoppas på att även du framöver ska finna den långa resan till det magiska kalkbrottet värt besväret!

Noomi Hedlund Producent, Dalhalla Opera 2015. VD, Fal Parsi AB.