Kärleks- förbudet
Att operagruppen Kamraterna sätter upp Richard Wagners ungdomsverk Das Liebesverbot oder die Novize von Palermo (här: Kärleksförbudet) är både originellt och ambitiöst. Gruppens regissör Dan Turdén säger sig vilja bidra till en mer breddad Wagnerdiskussion. Den finns naturligtvis redan om än sparsamt på våra breddgrader. Kärleksförbudet, som här i kraftigt reviderad form nu för första gången framförs i Skandinavien, är ingalunda något kalkonverk om nu någon skulle få för sig det, trots fiaskot vid uruppförandet i Magdeburg 1836.
Kärleksförbudet är ett högst livfullt och charmigt stycke av sin tid med influenser av samtida storheter som Auber, Donizetti, Weber och Marschner. Visst kan man också om man vill någon gång höra den Wagner som komma skulle, i synnerhet i Rienzi, Den flygande holländaren och Tannhäuser. Men det som framför allt pekar fram emot den senare Wagner är de frågor om sexuell utlevelse kontra kyskhet som ställs och som han senare skulle behandla i Tannhäuser och Parsifal.
Wagner skrev själv texten, som är baserad på Shakespeares Lika för lika (Measure for Measure), avlägsnade ramhandlingen och reducerade kraftigt antalet scener och roller. Originalets Wien är utbytt mot Italien och i centrum för intrigerna, som här framförs i en av Martin Virin förtjänstfullt försvenskad språkdräkt, står stadens egen Elmer Gantry, den kunglige ståthållaren Friedrich som med ena handen på Bibeln och den andra på gylfknappen plötsligt erbjuds ett gyllene tillfälle att utöva sexuell utpressning. Nunnan Isabella är nämligen i färd med att försöka rädda sin bror Claudio (Mikael Onelius) som dömts till döden i enlighet med en plötsligt nyinförd sexförbudslag. Det hela utspelar sig i någon slags antiestetisk anda i vad som skulle kunna vara ett mer än lovligt skräp- och ölburksbelamrat garage i staden Palermeå. Slutet är lyckligt med en sprudlande karneval och fantasifull kostymparad signerad Nina Fransson och Sara Selander. De medverkande utstrålar energi och spelglädje och i synnerhet Natalie Hernborg som den förslagna nunnan Isabella, som likt en Floria Tosca eller Leonore iklär sig rollen som kvinnlig hjälte, och Anton Ljungqvist som bigott ståthållare/kommunalpamp, håller mycket hög vokal klass. Rösterna slår lätt i taket i den akustiskt rätt begränsade lokalen och den mångsidiga pianisten Anna Christensson leder en ensemble om åtta musiker som med lust och energi framför Wagners biedermeierska "ungdomssynd" i kammarmusiktappning.
En bekant i publiken ställde sig frågan hur man ska bedöma denna typ av uppsättningar med resurser väsensskilda från de stora operahusen. Naturligtvis utgör de ett komplement. Ska klassisk musik och operakonst överleva måste man hitta nya fora för framföranden. Och varför inte på en liten scen i Årsta? Men en sångare som vill få sin stämkapacitet rätt utvärderad kan ingalunda undandra sig de stora scenerna som måttstock.
WAGNER: KÄRLEKSFÖRBUDET
Premiär 22 juni, besökt föreställning 24 juni 2015. Musikalisk ledare: Anna Christensson Regi: Dan Turdén Scenografi och kostymdesign: Nina Fransson och Sara Selander Ljusdesign: William Wenner och Lisa Benneth Solister: Natalie Hernborg, Anton Ljungqvist, Mikael Onelius, Daniel Ralphsson, Elsa Ridderstedt, Anders Nyström, Heddie Färdig, Daniel Svensson, Jens Persson, Anna-sara Åberg.