Mozarts Requiem
När Mozart låg på sin dödsbädd 1791 komponerade han sitt sista verk, Rekviet, som inte blev fullbordat. Han skrev musiken fram till de första takterna i Lacrimosa-satsen. Senare komponerades flera färdigställda versioner, och den mest kända och spelade i dag är Mozarts elev Franz Xaver Süssmayrs version. Trots många teorier är än i dag ingen säker på vem Rekviet skrevs till. Var det Mozarts egen dödsmässa?
I Mellika Melouani Melanis regi står livet i centrum, inte döden. Varför lever vi? Var lever vi? Och hur länge lever vi? Dessa frågor har barn valts för att väcka och försöka svara på. Vi vuxna behöver väckas ibland. Vi tar allt för givet, och tror att vi har allt i våra händer. Vi tänker väldigt mycket på våra liv och hur vi ska göra dem bättre, men alla andra då, speciellt barnen? Varför får många barn inte leva länge, och bli vuxna som vi?
Uppsättningen är som en konfrontation. Barnen ställer oss vuxna till svars. Det är barnen som drabbas, eftersom de inte har samma möjlighet att väja som vi vuxna. Det är barnen som får betala för våra misstag som vi ofta väljer att begå. Naturkatastrofer kan ju ske utan att vi kan göra något åt det. Att drabbas av svåra sjukdomar som cancer kan vi inte alltid göra något åt, eller vi kanske kan, men vi vet för lite, än så länge. Men många sjukdomar beror på de vuxnas misstag. Atombomberna över Hiroshima och Nagasaki tillsammans med alla kärnvapentester under det kalla kriget, och alla kemikalier vi har använt och vissa som vi använder fortfarande, har resulterat och resulterar fortfarande i många missbildade och cancerfödda barn.
Barnen konfronterar oss vuxna för att vi förstör vår jord, vi tror att det är vår egen och tror att vi tar hand om den på ett bra sätt. Det finns gott om organisationer i världen som kämpar för jorden, men hur mycket tänker vi ”vanliga” människor på jorden egentligen? Den treårige pojken från Syrien, Aylan Kurdi, har blivit känd över hela världen för att han drunknade och hamnade på en strand i Turkiet. Han blev en symbol för alla barn som dör under flykt från Syrien och andra länder. Men hur kan detta hända? Hur kan alla vuxna människor som har orsakat krig i Syrien och andra krigsdrabbade länder börja kriga och fortsätta kriga när de vet konsekvenserna? Hur kan det vara värt något att ha makt när det drabbar så många, speciellt småbarn, som inte har fått möjligheten att välja? Vuxna kan åtminstone välja en sida i kriget, men barn kan inte göra det, de är offer oavsett.
Mozarts Requiem på Folkoperan börjar med att barnen står på scenen, med handen på hjärtat, och vi hör alla hjärtslag. Barnen har ordet mellan satserna i Rekviet. Mot slutet lämnar barnen över till de vuxna, solisterna, som dör innan de reser sig i slutet och står med handen på hjärtat. Då hör vi alla hjärtslag igen, till föreställningens slut. Kören, Mikaeli kammarkör på premiären, och orkestern under Anders Ebys ledning tillsammans med solisterna gör fina insatser, men barnen är helt klart uppsättningens höjdpunkt, och deras prestation är storslagen. Premiär 16 oktober 2015. Dirigent: Anders Eby Regi: Mellika Melouani Melani Scenografi: Hanna Reidmar Ljus: Ellen Ruge Solister: Henriikka Gröndahl, Josefine Andersson, Carl Unander-scharin, Lars Arvidson.