Boulevard Solitude

Boulevard Solitude är Hans Werner Henzes första opera, skriven av en tjugofemårig tonsättare 1951 och uruppförd året därpå i Hannover. Den väckte omedelbart uppseende, eftersom detta så uppenbart var ett verk av en rikt begåvad tonsättare, men den skapade också förfäran inom tongivande konservativa kretsar. Henze beskylldes för att ”ha förrått den tyska kulturen” – oklart hur.

Handlingen i Boulevard Solitude är välbekant, historien om den lättfärdiga Manons undergång och fall, tidigare operabehandlad av Massenet och Puccini. Några anspelningar på deras verk finns dock inte, det är en Manon för 1950-talet som Henze och hans librettist Grete Weill skapat. Huvudperson är inte Manon utan Des Grieux (här kallad vid förnamn, Armand), som är en tidstypisk outsider, präglad av tomhet, ensamhet och existentiell förtvivlan. Sartre, Camus och Boris Vian spökar i bakgrunden, och tankarna går också till Marcel Carnés filmiska trettiotalsklassiker Dimmornas kaj. Det finns ett klart filmiskt drag även över själva den sceniska berättelsen. Titeln är förstås inspirerad av Billy Wilders då mycket aktuella Sunset Boulevard. I musiken hörs spår av både jazz, Hindemith och andra källor som skapar stark tidsatmosfär. Grundstämningen är lyriskt elegisk, och grundtempot ett slags ”andante funesto”, samtidigt som det också finns inslag av en Alban Bergsk expressionism. Scenerna fogas samman av mellanspel som i Wozzeck.

Alban Berg är också annars lätt att associera till, eftersom denna Manon är en utpräglad Lulufigur. Hon drar till sig män på det fatala vis men är själv ett slags amoralisk oskuld, som driver både sig själv och männen i olycka. Hennes bror Lescaut är en riktigt ful fisk, en vidrig sutenör, som lever på sin systers prostitution och kallt låter henne få sona ett mord han själv begått.

Köpenhamnsoperans första premiär för säsongen utgjorde en något senkommen Skandinavienpremiär på detta Henzes så starka

HENZE: BOULEVARD SOLITUDE

Premiär 1 oktober, besökt föreställning 10 oktober 2015. Dirigent: Jérémie Rhorer Regi: Lotte de Beer Scenografi, kostym och ljus: Clement & Sanôu Solister: Sine Bundgaard, Gert Henning-jensen, Benjamin Bevan, Martin Hatlo, Kor-jan Dusseljee, Jens Søndergaard, Helle Kristiansen, Jens Bay.