Opera ochaku
SKRIBENT: JAN- INGE GUSTAFSSON, AKUSTIKON, NORCONSULT AB
En viktig parameter inom akustiken är efterklangen. Efterklang är nödvändigt för att sångröster och instrument ska klinga vackert. Att sjunga i badrum vet alla innebörden av. En violin behöver mer klang än röster och blåsinstrument, då den har en viss ”raspighet”, som jämnas ut med hjälp av efterklangen. Såväl röster som instrument behöver också hjälp av närliggande reflekterande ytor för att hela spektrumet av övertoner ska nå lyssnaren. Såväl röstorganet som instrumentet har olika karaktär i olika vinklar. En mikrofon som sätts rakt framför ett klockstycke, till exempel, ger därför inte alls full rättvisa åt instrumentet i fråga.
OLIKA UPPFATTNINGAR OM AKUSTIK Akustikens betydelse för en operaupplevelse är säkert uppenbar för de flesta, men det råder ofta delade meningar om vad som är bra akustik för just opera, vilket kanske inte är så konstigt. Dels inrymmer begreppet opera så vitt skilda genrer, dels varierar uppfattningen om vad som är viktigast för lyssningsupplevelsen. Somliga prioriterar balansen sångare/orkester, andra texttydligheten och andra den klangliga upplevelsen. I en Straussopera, där orkestern och sången är intimt integrerade, får klangupplevelsen oftast en större betydelse än i verk där orkestern är mer ackompanjerande. I en konsertsal prioriteras symfoniorkestern och där är de flesta överens om att efterklangstiden bör ligga vid dryga två sekunder för en medelstor konsertsal.
Som jämförelse kan man nämna Kungliga Operan, en salong med kort efterklangstid, cirka 1,2 sekunder. Göteborgsoperan har relativt lång efterklangstid när den är som längst (kan reduceras), cirka 1,7 sekunder. Oslooperan ytterligare något längre. Köpenhamnsoperan cirka 1,5 sekunder. De flesta lyssnare är nog överens om att det klingar vackrast med lite generösare klang. Det som kan vara ett problem är dock att orkestern alltid sitter i den klangfulla salongen medan sångarna kan hamna på en klangfattig scen, beroende på en ljuduppslukande scenografi. Därmed uppstår en klangobalans mellan orkester och sångare. I någon mån kan det vara en fördel eftersom sångarna därmed låter tydligare, men skillnaden får inte vara för stor. Det påverkar nämligen även styrkebalansen. Generellt kan man säga att scenografins utformning blir desto viktigare i ett operahus med en klangfull salong.
Efterklangstiden, som är den tid det tar för en ljudimpuls att avta 60 decibel, är det äldsta av alla rumsakustiska mätbara parametrar och det är det begrepp som folk i allmänhet brukar känna till. Det säger egentligen väldigt lite om kvaliteten på akustiken. För att bättre beskriva det finns det ett flertal parametrar och tillhörande kriterier, samt uppdelning av dessa för olika frekvenser.
LJUDSLUKARE SOM REDUCERAR KLANGEN Efterklangen är ju något som skapas av ljudreflexer från salen. Om dessa dämpas av exempelvis publik, textilier eller ljudabsorbenter av olika slag så reduceras klangen. Dessa absorberande ytors andel i en sal påverkar den möjliga efterklangen, vilket innebär att för en längre efterklang fordras relativt stor volym. En viktig parameter är ”tydligheten”. Det finns en definition av tydlighet som används framför allt för tal och en annan för musik. Hur texten uppfattas för sång hänger nära ihop med taltydligheten. Den påverkas av efterklangen, men i hög grad även av hur denna är uppbyggd. Det vill säga, om efterklangen avtar långsamt i början för att sedan avta snabbare, kan det ge en lägre tydlighet men också en fylligare klang vid en given efterklangstid. Om direktljudet blir dominerande och efterklangen har ett jämnt avklingningsförlopp kan tydligheten vara hög men ljudet kan upplevas tunt för samma efterklangstid. Tydligheten kan också öka om det finns stor andel tidiga reflexer. Hur tidigt eller sent reflexerna anländer till lyssnaren påverkar således tydligheten respektive fylligheten. Reflexernas riktning påverkar vidare den rumsliga upplevelsen, jämför mono/stereo.