– The truth beyond

Så har då den så älskade Ystadkommissarien Kurt Wallander till slut även blivit operahjälte. Detta initierades av den tyske dirigenten Philipp Amelung, som för några år sedan lett ett verk av den svenske kyrkomusiktonsättaren Fredrik Sixten och tyckte att denne skulle passa som Wallander-tonsättare. Det tyckte också Sixten. Henning Mankell hade inga invändningar men fick aldrig uppleva slutresultatet. Amelung, som är musikdirektor vid universitetet i Tübingen, fick sina arbetsgivare med på tonerna, och i juli började Kurt Wallander sjunga offentligt i den gamla württembergska universitetsstaden. I augusti gavs som sig bör några föreställningar även i den wallanderska urorten Ystad.

Librettot är förfärdigat av dramatikern Klas Abrahamsson med förflutet i Wallander-branschen. Både han och Fredrik Sixten är drivna proffs. Det är en drygt tre timmar lång föreställning med relativt få longörer men med flera förtätade höjdpunkter som skickligt byggs upp både musikaliskt och dramaturgiskt. Sixtens musik kallas för ”stilpluralistisk” i de generösa programkommentarerna från universitetet i Tübingen. Det låter fint, men man kan också använda synonymen eklektisk för den här typen av musik, som fingerfärdigt hämtar inspiration från alla tänkbara håll. Den är filmmusikaliskt dramatiserande med musikalklichéer på en del ställen, men den är infallsrik och varierad och går lyssnarna till mötes utan att vara direkt insmickrande. Sixten har en tilltalande attityd som operatonsättare, påminnande litet om den operaestetik som på senare decennier utvecklats i USA, och som där gjort att många nyskrivna operor kunnat nå en bredare publik än vad som brukar ske med nyskrivna verk i den mer sofistikerade europeiska operavärlden.

W – The truth beyond med den käcka undertiteln Wallander goes opera (det sjungs på engelska i denna svensk-tyska adaption) börjar där den sista av Wallander-filmerna slutar. Kommissarien ska just gå i pension och har dessutom diagnostiserats med alzheimer. Definitivt slut med honom alltså men inte riktigt. Ett gammalt fall pockar på omprövning. Wallander hade en gång lyckats få en son fälld för mord på sin far, och nu har sonen avtjänat sitt straff. Han dyker upp på pensionsfesten och lyckas övertyga Wallander och polisdottern Linda om att han är oskyldig. Det nystas i det förflutna, och återblickarna från förr är snyggt infogade.

Till slut visar det sig att det hela handlar om transsexualitet. Den mördade var biologiskt född som kvinna men mentalt en man. Han mobbades svårt i sina tonår, blev gravid efter en våldtäkt men

lyckades hemligen transformera sig till den man han alltid känt sig som. Fel person får reda på hemligheten, vilket leder till dråp, och den oskyldige sonen tar hellre på sig straffet än avslöjar att hans far biologiskt sett var hans mor.

Det här är en bra historia, som tematiserar ett ämne som länge varit och delvis fortfarande är tabubelagt. Numera dock mycket aktuellt genom en aktiv hbtq-rörelse. I operans historia vimlar det visserligen av queera personer, men W – The truth beyond sätter problemet under debatt på ett helt annat sätt.

Det kunde dock ha blivit ett starkare verk om man plockat bort själva förutsättningen för projektet, den lätt demente kommissarien i Ystad. En populärkulturell hjälte som Wallander bär med sig en alltför tyngande ryggsäck av onödiga konnotationer. En anonym utredare utan alla dessa populära romaner och filmer i bagaget hade kunnat göra historien skarpare.

Produktionen har inte utarbetats vid något ordinarie operahus utan vid ett universitet, där den också på något vis tycks ha integrerats i undervisningen. Regissören Julia Riegel har dock betydande erfarenhet från tyska operascener, och det är ingen tvekan om att alla medverkande hängivet arbetat med uppgiften. Den vokala kvaliteten varierar en del, men den svenska sopranen Thérèse Wincent gör en stark insats liksom tenoren Gustavo Martín Sánchez och den unga danskan Lisbeth Rasmussen Juel.

Den utmärkta orkestern La Banda från Nürnberg under Philipp Amelungs ledning tränger ihop sig i det lilla orkesterdiket och spelar väl men också väl starkt i den lilla Ystadteaterns begränsade akustik.

SIXTEN: W – THE TRUTH BEYOND

Urpremiär i Tübingen, Tyskland, 18 juli. Besökt föreställning i Ystad 13 augusti 2016. Dirigent: Philipp Amelung Regi: Julia Riegel Scenografi: Martin Fuchs Kostym: Susanne Marschall och Erwin Feyersinger Solister: Thérèse Wincent, Gustavo Martín Sánchez, Lisbeth Rasmussen Juel, Matias Bocchio, Johannes Fritsche, Volker Bengl.