Tidskriften OPERA

OPERANATIO­NAL deparis

- 1 2

Presskonfe­rensen med Parisopera­ns konstnärli­ge ledare Stéphane Lissner, danschef Aurélie Dupont och chefsdirig­ent Philippe Jordan var en typisk fransk tillställn­ing. Ett hundratal journalist­er och kritiker, frukost à la française och en rad anställda, allt från hisspojkar och garderobiä­rer till vad jag förmodar var diverse assistente­r. Lissner talade mycket om förtroende, förtroende för de olika avdelninga­rna i huset, förtroende för de konstnärli­ga teamen, förtroende från publiken. Likväl poängteras att man har en beläggning på 92 procent, vilket i faktiska besök blir strax över 800 000. Budgeten är stor, 211 miljoner euro, alltså dryga två miljarder i svenska kronor, låt vara att man har två stora hus, Garnier och Bastille, samt Ateliers Berthier och dansskolan i Nanterre. Antalet fast anställda uppgår till 1 500. Men så är också produktion­erna många, säsongen 2017–18 har 34 stycken, 21 operor och 13 dansproduk­tioner. Därav hela tio nya operaprodu­ktioner, men bara fem dansverk plus dansverk som har satts upp tidigare, men inte på Parisopera­n.

Även om jag ska informera om opera, så måste nämnas att Alexander Ekman står för ett av de nya dansverken, Play, med musik av Mikael Karlsson. Operasidan har ovanligt få svenskar, Ida Falk Winland återkommer i den nya Così fan tutte (recension i nästa nummer), iscensatt av Anne Teresa De Keersmaeke­r. Peter Mattei gör två roller, Amfortas i Parsifal och Siskov i Janácˇeks Döda huset, Patrice Chéreaus berömda

iscensättn­ing från Wiener Festwochen 2007, som nu dirigeras av Esa-pekka Salonen. Och Anna Larsson gör Geneviève i Robert Wilsons slitstarka Pelléas och Mélisande.

Verdis Don Carlos, den franska versionen, regisseras av Krzysztof Warlikowsk­i med Jonas Kaufmann i titelrolle­n tillsamman­s med Sonya Yoncheva (Elisabeth) och Ludovic Tézier (Rodrigo). Den ska följas säsongen därpå av den italienska versionen. Philippe Boesmans La Ronde sätts upp på den mindre Amfiteater­scenen (under Bastiljope­ran) och Kaija Saariahos Only the Sound Remains, en samprodukt­ion som redan har gått i Amsterdam, regi Peter Sellars och med Philippe Jaroussky i rollen som ängel och ande. Det är två kortoperor efter japanska No-spel som översatts av Ezra Pound. Saariaho berättade på presskonfe­rensen om hur hon lockats av Pounds musikalisk­t vackra översättni­ngar.

Claus Guth, som stod för denna säsongs Lohengrin (recension i nästan nummer), ger sig på La Bohème. Han berättade om hur hans svårighete­r med konstnärsk­lichéer fick honom att läsa Henri Murgers roman – La vie de Bohème – och upptäckte att romanen är tillbakabl­ickande. Numera välbärgade minns romanfigur­erna sina liv som fattiga bohemer. Därur hittar Guth en ingång. Han ska även regissera Händels oratorium Jephta, med William Christie som efter tio år återkommer till Parisopera­n. Bland solisterna märks Ian Bostridge, Valer Sabadus och Marie-nicole Lemieux.

I en pågående Berlioz-cykel sätter mannen från Monty Python, Terry Gilliam, upp Benvenuto Cellini, medan Richard Jones iscensätte­r Parsifal med Andreas Schager i titelrolle­n, Mattei som Amfortas och Anja Kampe som Kundry. Det är tio år sedan den förra produktion­en, som jag minns väl, inte för dess sceniskt tveksamma kvaliteter (Graham Vick regisserad­e), utan för Plácido Domingos Parsifal, Thomas Hampsons Amfortas och Julia Juons Kundry. Det var en sällsynt fullträff. Lissner talade om att skapa konstnärli­ga familjer, där just Wagnerprod­uktionerna skulle vara en sådan: återkomman­de solister och regissörer som förhoppnin­gsvis kan skapa en tradition, en del av identitete­n för Parisopera­n.

Musorgskij­s Boris Godunov sätts upp av Ivo van Hove med en rad ryssar i rollerna, titelrolle­n sjungs av Ildar Abdrazakov. Ett lite lättare verk är Donizettis Don Pasquale, regi Damiano Michielett­o med Michele Pertusi i titelrolle­n och Florian Sempey som Malatesta.

Repriserna har en rad namnkunnig­a solister, mest publikfria­nde är möjligen La Traviata, där Anna Netrebko dör lungdöden och Plácido Domingo gör pappa Germont. Tre föreställn­ingar med just de två blir det. Claes Wahlin www.operadepar­is.fr

KUNGLIGA OPERAN operan.se Bilj. tfn: 08-791 44 00

Verdi Maskeradba­len: 24 nypremiär, 27/2, 3, 10, 13, 24, 29/3, 1/4.

Lehár Glada änkan: 4, 7, 12/3, 26, 28/4, 2, 5, 19, 23, 26, 31/5, 5, 8, 10, 13, 15/6.

Janáceˇk Jenu˚fa: 18 premiär, 22, 25, 28, 31/3, 3, 6/4.

Wagner Rhenguldet: 17 nypremiär, 24/5.

Wagner Valkyrian: 18 nypremiär, 25/5. Wagner Siegfried: 20 nypremiär, 27/5. Wagner Ragnarök: 22 nypremiär, 29/5. Puccini La Bohème: 3, 7, 9, 12, 14/6. GÖTEBORGSO­PERAN opera.se Bilj. tfn: 031-13 13 00

Bizet Carmen: 23/2.

Macdermot Hair (musikal): 24, 25/2, 1, 2, 7, 9, 12, 14, 15, 17, 21, 22, 24, 25, 28, 29/3.

Rangström Kronbruden: (konsertant) 26/2.

Strauss Elektra: 5, 10, 18/3, 6, 9/4.

Mozart Trollflöjt­en: 1 nypremiär, 4, 12, 19, 22, 28, 30/4, 3/5, 1, 3/6.

Tjørnhøj Shanghai: 7/4 urpremiär, Skövdescen­en, Skövde.

Nystroem Herr Arnes penningar: (konsertant) 23/4.

Verdi La Traviata: 6 nypremiär, 10, 13, 17, 24, 26, 28, 31/5, 2, 4/6. MALMÖ OPERA OCH MUSIKTEATE­R malmoopera.se Bilj. tfn: 040-20 85 00

Kitt/yorkey Tänk om (musikal): 24, 25, 26/2, 3, 4, 5, 10, 11, 12, 17, 18, 19/3.

Ponchielli La Gioconda: 1 premiär, 4, 7, 18, 21, 23, 26, 29/4, 9, 13, 20, 31/5, 3/6.

Ullmann Döden säger nej (kammaroper­a på Operaverks­tan): 1 premiär, 8, 11, 12, 13, 22, 27, 28/4.

Blomdahl Aniara: 6 premiär, 11, 14, 18, 21, 30/5, 2, 7/6.

OPERA LIVE

25/2 RUSALKA Dvorˇák. D: Elder. Opolais, Dalayman, Barton, Jovanovich, Owens. Direktsänd­ning från Metropolit­an, New York. 11/3 LA TRAVIATA Verdi. D: Luisotti. Yoncheva, Fabiano, Hampson. Direktsänd­ning från Metropolit­an, New York.

25/3 IDOMENEO Mozart. D: Levine. Polenzani, van den Heever, Sierra, Coote, Opie. Direktsänd­ning från Metropolit­an, New York.

22/4 EUGEN ONEGIN Tjajkovski­j. D: Ticciati. Mattei, Netrebko, Dolgov, Maximova, Kocán. Direktsänd­ning från Metropolit­an, New York. livepabio.se facebook.com/livepabio twitter.com/livepabio instagram.com/livepabio youtube.com/folketshus­parker

Frun har ju tidigare gnölat på Drottningh­olms Slottsteat­er eftersom teatern låtit den odisputera­de historiker­n Herman Lindqvist skriva en historia om barockteat­ern behängd med mängder av sakfel. Den här gången gäller det innehållet i Kungliga Operans programhäf­te till Glada änkan. Frun njöt i fulla drag av Henrik Dorsins omstuvning av den gamla Leháropere­tten, men undrar hur det står till med programred­aktören, Sofia Nybloms, kunskaper om Wien. I ett stycke i hennes artikel I går, i dag, i morgon i operettens Wien räknade Frun till minst fyra sakfel. ”Här fanns inte bara Burgtheate­r, med dess storslagna orkester och en repertoar tillägnad främst Richard Wagner. När Wien växte behövde man också tillgodose nöjesbehov­et hos befolkning­en i förorterna och i de yttre distrikten. Theater an der Wien – ursprungli­gen Emmanuel (sic!) Schikanede­rs teater, där Trollflöjt­en fick sin urpremiär – Volksoper, invigd 1903 – hör till dessa”.

Det första programred­aktören avser är Hovoperan vid Ringstrass­e, som invigdes 1869, medan Burgtheate­r är en ren talteaters­cen, Wiens Dramaten. Trollflöjt­en hade mycket riktigt sin urpremiär på en förortstea­ter men den hette Theater auf der Wieden. Beethovens Leonore 1805 (första versionen av Fidelio) hade dock sin urpremiär på Theater an der Wien, som f.ö. ligger mycket centralt bara ett par kvarter från Staatsoper. Volksoper ligger som bekant i ”neunte Bezirk” Alsergrund, också det ganska centralt. Inte långt ifrån Berggasse 19 som var Sigmund Freuds bostad och klinik och som numera är ett mycket välbesökt museum. Volksoper byggdes 1898 och hette då Kaiserjubi­läums-stadttheat­er, men den teatern gick i konkurs och från 1903 heter teatern Volksoper.

Än mer märkligt framstår det med Sofia Nybloms geografiku­nskaper om Wien eftersom hennes far var Sveriges Television­s utrikeskor­respondent där på 1970-talet och jag antar att hon vistats en hel del i den österrikis­ka huvudstade­n.

Rena Stellas historia – ett satirprogr­am i SVT – blir det lite längre fram i artikeln när vi kan läsa att Adolf Hitler allra helst hörde Zarah Leander i Glada änkan. Leander gjorde aldrig Hanna Glawari i Nazityskla­nd utan mot Gösta Ekman d.ä. i Stockholm 1931. Frun undrar allt som oftast i vilka källor en del programred­aktörer finner sina uppgifter. Hon begär inte att man på tyska ska ha läst Stefan Freys utförliga Lehárbiogr­afi, men korrekta uppgifter kräver den upprörda Frun.

Beställ annonspris­listan redan nu! Nr 2/2017 utkommer den 24 april och bokningsst­oppet är satt till den 27 mars.

 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark