SVENSK SOMMAROPERA

Vadstena-akademien, Vattnäs Konsertlada, Läckö Slott, Drottningholms Slottsteater, Opera på Skäret, Kamraterna (Årsta Teater) och Smålandsoperan.

Stora salen på Vadstena slott domineras av en matta och tunna draperier där den dominerande färgen är ljusgrönt. Ingen tillfällighet. Detta är en av jugendepokens favoritfärger och härinne spelas The Importance of Being Earnest, något så ovanligt som en nyskriven operakomedi.

Oscar Wildes tidstypiska pjäs från 1895 tillhör de mest spelade i världen, snäppet efter Hamlet och Fröken Julie. De skruvade replikerna, den intelligenta texten och den lätt cyniska betraktelsen över brittisk sekelskiftessocietet lyfter den över andra samtida salongsfarser.

Nyskrivna operastycken försöker sällan dupera publiken med lätta melodislingor. Undantag finns, men de är få. Tiden får utvisa om Vadstena-akademien här pekar mot ett trendbrott. På ett halvår arbetade B Tommy Andersson fram ett musikverk som smiter tätt i hälarna på Wildes text. De stora ariorna uteblir och metoden begränsar det totala tonomfånget. I gengäld kan publiken höra i stort sett allt som uttrycks på scenen. Musiken är därför skriven direkt för ensemblen, vilket ger en ovanligt lyckad casting.

Det är lätt att glida med i William Reltons sjungna repliker. Munterheten studsar mot slottets renässansväggar, ändå fastnar skratten ofta i åhörarnas mungipor. Konventionen bjuder att opera ska innehåll stora dramatiska känslosvall. Får man skratta?

Fabeln är välkänd. I enlighet med tidens hårt åtskruvade moral har vännerna Jack och Algy uppfunnit varsin dubbelgångare som kan utnyttjas vid behov. Jack har sin vilde yngre bror Earnest och ”sökandet” efter honom ger intressanta möjligheter att åka till London och göra de lockande men förbjudna sakerna.

Jack är kär i Gwendolen. Men den draknästa Lady Bracknell kan inte tänka sig att hennes systerdotter ska gifta sig med en man som visserligen är förmögen och väluppfostrad, men föräldralös,

upphittad som spädbarn i väntrummet på Victoria Station. Dessutom vill Gwendolen absolut gifta sig med någon som heter Earnest, därav pjäsens titel.

Efter föreställningen får hovsångerskan Ingrid Tobiasson de största applåderna. Hennes imposanta lady är en klassiker i scenkonsten och manöverutrymmet är begränsat. Men hon är oerhört tonsäker och förmår i sin sång lägga in lager av tvekan, saknad och längtan som förmänskligar rollen.

De unga killarna har invanda strategier att handskas med den äldre generationen och står väl emot ladyn. Sebastian Durán – som medverkat i flera nyskrivna operor – gör en återhållen Jack. Han vill så gärna att omgivningen ska tro på honom men försöker också i sin ivriga baryton förmedla ett tvetydigt uppror.

De signalerna gör Gwendolen nyfiken. Här arbetar mezzosopranen Francine Vis med små, eleganta medel och har utmärkt scennärvaro. Den intima atmosfären i Vadstena gynnar hennes spelteknik, som också passar i tv och på film.

Även rollen som Algy är en klassiker: buspojken som dandy. Hannes Öberg lever starkt i sin roll och i hans mimik och baryton ligger komiken nära. Slutligen Richard Hamrin, som dubblerar som butler. Utan roller som hans, och aktörer som han, skulle detta inte blivit en levande komedi.