SVENSK SOMMAROPERA

Tidskriften OPERA - - Innehåll - FO­TO: MAR­KUS GÅRDER

Vadste­na-aka­de­mi­en, Vatt­näs Kon­sert­la­da, Läckö Slott, Drott­ning­holms Slottste­a­ter, Ope­ra på Skä­ret, Kam­ra­ter­na (Års­ta Te­a­ter) och Små­landso­pe­ran.

Sto­ra sa­len på Vadste­na slott do­mi­ne­ras av en mat­ta och tun­na dra­pe­ri­er där den do­mi­ne­ran­de fär­gen är ljus­grönt. Ing­en till­fäl­lig­het. Det­ta är en av ju­gen­de­po­kens fa­vo­rit­fär­ger och härin­ne spe­las The Importance of Being Earnest, nå­got så ovan­ligt som en ny­skri­ven oper­a­ko­me­di.

Oscar Wil­des tids­ty­pis­ka pjäs från 1895 till­hör de mest spe­la­de i värl­den, snäp­pet ef­ter Ham­let och Frö­ken Ju­lie. De skru­va­de re­pli­ker­na, den in­tel­li­gen­ta tex­ten och den lätt cy­nis­ka be­trak­tel­sen över brit­tisk se­kel­skif­tes­so­ci­e­tet lyf­ter den över and­ra sam­ti­da sa­longs­far­ser.

Ny­skriv­na ope­rastyc­ken för­sö­ker säl­lan du­pe­ra publi­ken med lät­ta me­lo­dis­ling­or. Un­dan­tag finns, men de är få. Ti­den får ut­vi­sa om Vadste­na-aka­de­mi­en här pe­kar mot ett trend­brott. På ett halv­år ar­be­ta­de B Tom­my An­ders­son fram ett mu­sik­verk som smi­ter tätt i hä­lar­na på Wil­des text. De sto­ra ari­or­na ute­blir och me­to­den be­grän­sar det to­ta­la to­nom­fång­et. I gen­gäld kan publi­ken hö­ra i stort sett allt som ut­trycks på sce­nen. Mu­si­ken är där­för skri­ven di­rekt för en­semb­len, vil­ket ger en ovan­ligt lyc­kad casting.

Det är lätt att gli­da med i Wil­li­am Rel­tons sjung­na re­pli­ker. Mun­ter­he­ten stud­sar mot slot­tets re­näs­sans­väg­gar, än­då fast­nar skrat­ten of­ta i åhö­rar­nas mun­gi­por. Kon­ven­tio­nen bju­der att ope­ra ska in­ne­håll sto­ra dra­ma­tis­ka käns­losvall. Får man skrat­ta?

Fa­beln är väl­känd. I en­lig­het med ti­dens hårt åt­skru­va­de mo­ral har vän­ner­na Jack och Al­gy upp­fun­nit varsin dub­bel­gång­a­re som kan ut­nytt­jas vid be­hov. Jack har sin vil­de yng­re bror Earnest och ”sö­kan­det” ef­ter ho­nom ger in­tres­san­ta möj­lig­he­ter att åka till Lon­don och gö­ra de loc­kan­de men för­bjud­na sa­ker­na.

Jack är kär i Gwen­do­len. Men den drak­näs­ta La­dy Brack­nell kan in­te tän­ka sig att hen­nes sys­ter­dot­ter ska gif­ta sig med en man som vis­ser­li­gen är för­mögen och välupp­fost­rad, men för­äld­ra­lös,

upp­hit­tad som späd­barn i vänt­rum­met på Victo­ria Sta­tion. Dess­utom vill Gwen­do­len ab­so­lut gif­ta sig med nå­gon som he­ter Earnest, där­av pjä­sens ti­tel.

Ef­ter fö­re­ställ­ning­en får hov­sång­ers­kan Ingrid To­bi­as­son de störs­ta ap­plå­der­na. Hen­nes im­po­san­ta la­dy är en klas­si­ker i scen­kons­ten och ma­nö­ver­ut­rym­met är be­grän­sat. Men hon är oer­hört ton­sä­ker och förmår i sin sång läg­ga in la­ger av tve­kan, sak­nad och läng­tan som för­mänsk­li­gar rol­len.

De unga kil­lar­na har in­van­da stra­te­gi­er att hands­kas med den äld­re ge­ne­ra­tio­nen och står väl emot la­dyn. Se­basti­an Durán – som med­ver­kat i fle­ra ny­skriv­na ope­ror – gör en åter­hål­len Jack. Han vill så gär­na att om­giv­ning­en ska tro på ho­nom men för­sö­ker ock­så i sin iv­ri­ga ba­ry­ton för­med­la ett tve­ty­digt upp­ror.

De sig­na­ler­na gör Gwen­do­len nyfiken. Här ar­be­tar mez­zo­so­pra­nen Fran­ci­ne Vis med små, ele­gan­ta me­del och har ut­märkt scen­när­va­ro. Den in­ti­ma at­mo­sfä­ren i Vadste­na gyn­nar hen­nes spel­tek­nik, som ock­så pas­sar i tv och på film.

Även rol­len som Al­gy är en klas­si­ker: buspoj­ken som dan­dy. Han­nes Öberg le­ver starkt i sin roll och i hans mi­mik och ba­ry­ton lig­ger ko­mi­ken nä­ra. Slut­li­gen Ri­chard Ham­rin, som dub­ble­rar som but­ler. Ut­an rol­ler som hans, och ak­tö­rer som han, skul­le det­ta in­te bli­vit en le­van­de ko­me­di.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.