IN MEMORIAM
Jeffrey Tate, Jirí Belohlávek, Rosalie, Tankred Dorst, Philip Gossett och Jonas Olofsson.
† Den brittiske dirigenten Sir Jeffrey Tate har avlidit i en hjärtattack i Bergamo, 74 år gammal. Han adlades sex veckor före sin bortgång. Tate led av en neurologisk sjukdom, vilket gjorde att hans barndom var ett tungt kapitel. Han fick lära sig att gå med hjälp av käppar – ett handikapp som han levde med livet ut. Redan i unga år var han en stor pianotalang. Innan han utbildade sig till dirigent tog han en läkarexamen (ögonkirurgi) i Cambridge 1969.
Men sedan tog musiken över och han var både repetitör och coach på Covent Garden i London. Han verkade som Georg Soltis assistent. Han var också assistent åt Herbert von Karajan vid Salzburgfestspelen. Samma uppgift hade han hos Pierre Boulez i Bayreuth (Nibelungens ring) och hos James Levine på Metropolitan i New York.
Vid 35 års ålder debuterade Tate då han ledde en Carmen-premiär på Stora Teatern i Göteborg. Med kort varsel ersatte han teaterns chefsdirigent Gunnar Staern, som blivit akut sjuk. Det var den brittiske nestorn John Pritchard som hade rekommenderat Tate. Det blev succé. I Göteborg kom Tate också att leda nyuppsättningar av både Trollflöjten och Staden Mahagonnys uppgång och fall. Det senare verket hade han dirigerat på Met, där han debuterat med Alban Bergs Lulu 1980. Tate är berömd för sina inspelningar av Haydn- och Mozartsymfonier på EMI. Liksom hans inspelningar av Mozarts pianokonserter med Mitsuko Uchida. När dessa rader skrivs lyssnar jag på Tates inspelning av Engelbert Humperdincks Hans och Greta (EMI) med Anne Sofie von Otter och Barbara Bonney. Han spelade även in Richard Strauss Arabella med Kiri Te Kanawa och Bergs Lulu med Patricia Wise. På Philips blev det för Tates del Hoffmanns äventyr med Francisco Araiza och på Claves Elektra med Gwyneth Jones.
Tate utsågs till chefsdirigent på San Carlo-operan i Neapel 2005, där han bl.a. framförde Humperdinckoperan Königskinder. Stor uppmärksamhet rönte Jeffrey Tate när han dirigerade Richard Wagners Nibelungens ring i Paris, Wien och Adelaide, Australien. Tate utsågs till chefsdirigent för Hamburger Symphoniker 2009 – ett kontrakt som löpte till 2019. Två dagar före sin bortgång ledde han Gustav Mahlers nionde symfoni i Trento.
Jeffrey Tate tilldelades ett antal stora utmärkelser av både franska och brittiska regeringar: Chevalier de la Légion d´honneur, Chevalier des Arts et des Lettres och Commander of the British Empire (CBE).
Jag minns honom från hans framträdanden i Göteborg och jag följde sedan med stort intresse hans imponerande karriär. Det är en stor musiker och personlighet som har lämnat oss.
† Den tjeckiske dirigenten Jiří Bělohlávek har avlidit efter en kort tids sjukdom, 71 år gammal. I sin hemstad Prag utbildade han sig vid stadens musikkonservatorium i cellospel och i dirigering för Sergiu Celibidache. Bělohlávek blev chefsdirigent för Tjeckiska filharmonin 1990. Han lämnade chefskapet två år senare efter diverse kontroverser med orkestern. Han återkom igen som chef 2012. Bělohlávek hade vid sin bortgång kontrakt med filharmonin fram till 2022. Han var också under sex år chefsdirigent för BBC Symphony Orchestra. Bělohlávek gjorde många inspelningar av såväl symfoni- som operarepertoaren, främst då av tjeckisk musik, inte minst Bohuslav Martinůs verk, på skivmärken som t.ex. Supraphon, Chandos, Harmonia Mundi, Warner Classics och Deutsche Grammophon.
I Glyndebourne dirigerade Jiří Bělohlávek operorna Jenůfa, Tristan och Isolde (med Nina Stemme och Katarina Karnéus, finns på dvd, Opus Arte) och Rusalka. Han gjorde sin Metropolitandebut i New York 2004 genom att dirigera Katja Kabanova med Karita Mattila i titelrollen. På Met ledde han också framföranden av Jenůfa, Eugen Onegin och Rusalka.
Jag upplevde Jiří Bělohlávek när han dirigerade Bedřich Smetanas storslagna ballad Spökbruden i Göteborgs konserthus 1995, f.ö. Sverigepremiär för detta verk. † Den tyska bildkonstnären, scenografen och kostymören Rosalie har avlidit i sin hemstad Stuttgart, 64 år gammal. Egentligen hette hon Gudrun Müller. På 1970-talet studerade hon germanistik och konsthistoria vid universitetet i Stuttgart. Mellan åren 1975 och 1982 utbildade hon sig i måleri, grafik, men även i scenografi för Jürgen Rose. Sedan 1979 var hon verksam som fri konstnär. Hon gjorde experimentella rum- och figurkoncept och var känd för sin installationskonst, men också som skulptör. Vid sidan om detta var hon även verksam som scenograf och kostymör inom opera, teater, balett och experimentell musik och film.
Sedan 1995 var Rosalie professor i scenografi och kostym vid Hochschule für Gestaltung Offenbach am Main. Hon var rikligt prisbelönad med t.ex. förstapriset vid Biennalen i München. Sina mest kända scenografier och kostymer gjorde hon till regissören Alfred Kirchners uppsättningar av Idomeneo i Hamburg 1990 och Nibelungens ring vid Bayreuthfestspelen 1994–98. Dessutom till Henzes Pollicino vid festspelen i Schwetzingen, Telemanns Pimpinone i Stuttgart, Strauss Salome i Strasbourg och Lissabon, Die Frau ohne Schatten på Semperoper i Dresden och Lohengrin i Tokyo.
Hennes sista scenkonstarbete blev Salome på Oper Leipzig. Uppsättningen hade premiär samma vecka som hon gick bort, se sidan 13.
† Den tyske dramatikern och skriftställaren Tankred Dorst har avlidit 91 år gammal. Hans legendariska pjäs Merlin oder Das wüste Land och hans Parzival-adaption, i regi av Robert Wilson på Thalia Theater i Hamburg, tillhör hans viktigaste verk. Vid 80 års ålder 2006 regisserade Dorst Nibelungens ring vid festspelen i Bayreuth. † Den amerikanske musikforskaren och före detta professorn vid University of Chicago Philip Gossett har avlidit efter en tids sjukdom, 75 år gammal. Han gjorde sig känd som utgivare av källkritiska partitur till otaliga operor av bl. a. Rossini, Donizetti och Verdi. Dessutom författade han en stor mängd väsentlig operalitteratur, däribland boken Divas and Scholars: Performing Italian Opera – ett verk som belönades med Årets bästa bok om musik 2006 av the American Musicological Society. Philip Gossett invaldes som utländsk ledamot av Kungliga Musikaliska Akademien 2008. Sören Tranberg † Tenoren Jonas Olofsson har gått bort efter en längre tids sjukdom i en hjärntumör, 45 år gammal. Han hade såväl en kantorsexamen som utbildning vid Musikhögskolan och Operahögskolan i Göteborg, där examensrollen blev huvudrollen Jim Mahoney i Kurt Weills Staden Mahagonnys uppgång och fall 2003. Därefter for han direkt till operan i Hamburg, vid vars operastudio han var engagerad 2003–05. Där gjorde han en mängd mindre roller som Ruiz i Trubaduren, Spoletta i Tosca och Borsa i Rigoletto. I Hamburg spelade han också Louis Ironside vid den tyska premiären på Peter Eötvös opera Angels in America – den rollen gjorde han även i Amsterdam och Los Angeles.
Vid Vadstena-akademien gjorde Jonas Olofsson Ulf i Ivar Hallströms Hertig Magnus och sjöjungfrun, vid Wermland Opera Borsa i Rigoletto och på Läckö slottsopera professor Arrhenius vid uruppförandet av Daniel Börtz’ Magnus Gabriel.
På Göteborgsoperan gjorde han bland annat rollerna Augustin Moser i Mästersångarna i Nürnberg, Spoletta i Tosca, Rustighello i Donizettis Lucrezia Borgia, Squeak i Brittens Billy Budd, Hupka vid uruppförandet av Hans Gefors Notorious och Vítek i Janáčeks Fallet Makropulos. Han var även uppsatt att göra Goro i Madame Butterfly, Malcolm i Verdis Macbeth och Monostatos i Trollflöjten, men sjukdomen lade hinder i vägen.
Jonas Olofsson var i grunden en lyrisk tenor med en mycket vacker timbre och säker höjd ända upp på höga c. Men han gjorde sig framför allt en karriär i karaktärstenorfacket tack vare sin exceptionella skådespelarbegåvning.
Olofssons specialitet var roller som var livrädda innerst inne för makten som fanns ovanför honom, och därmed sadistiskt elak mot dem som befanns sig under honom – med andra ord en ”mellanchef” som slickade uppåt och sparkade neråt. De karaktärerna mejslade han ut till förfining i Tosca, Lucrezia
Borgia, Billy Budd och Notorious. Man brukar säga att de snällaste personerna privat är de som brukar kunna göra de elakaste rollporträtten. Det stämde med råge in på Jonas Olofsson – för någon mer varmhjärtad, empatisk och humoristisk kollega går knappast att finna.
Att karriären inte fick bli längre är smärtsamt, men tacksamheten är desto större över vad han gav oss. På dvd finns han som Hupka i Notorious och på cd som Ulf i Hertig Magnus och sjöjungfrun på märket Naxos. Göran Gademan