DIE SCHWEIGSAME FRAU

Frun tar tunnelbanan för att övervara urpremiären på Dracula på Kungliga Operan. På T-centralen stöter hon ihop med teaterns förre chefsdramaturg, Stefan Johansson, som lägger ut texten om verkets tillblivelse, vilket bara ökade Fruns förväntningar. Vi går Drottninggatan fram och sneddar in på Fredsgatan. Då möts vi på Gustav Adolfs torg av ljudbangar av sällan hört slag. På operafasaden projicerades illusoriskt flygande fladdermöss och blodet rann utefter väggarna. Väl inne i den trånga entréhallen låg dimman tät.

Till slut kom föreställningen igång, men tio minuter före paus utlöstes brandlarmet. All publik måste snabbutrymmas ut på Gustav Adolfs torg, men tack och lov regnade det inte denna gråmurriga lördagskväll. I femton minuter fick vi vänta på att få komma in. Röken hade vandrat upp i operahuset till våningsplan sju och ett fönster som skulle varit stängt stod på vid gavel – det var tydligen detta som utlöste brandlarmet. Det hela kändes som en happening, ungefär som det ingått i spelet. Frun upptäckte dock att några operahabituéer som inte tål rök på scen hade gått hem efter rökutvecklingen.

Efteråt drog Frun sig till minnes att Dracula är i gott sällskap – även andra urpremiärer har blivit avbrutna, om än inte av samma anledning. Då Puccinis Tosca skulle uruppföras på Teatro Costanzi i Rom 1900, blev föreställningen till och med bombhotad via ett anonymt brev. Av den anledningen genomfördes grundliga kroppsvisiteringar av publiken, och de som inte släpptes in förde ett förskräckligt oväsen, som smittade av sig på dem som satt inne i salongen under början av första akten. Allmänt tumult uppstod, och efter att dirigenten slagit av drog man ner ridån. Nationalsången spelades och efter att lugnet hade infunnit sig, släppte man in resten av publiken och tog om första akten från början. Därefter förflöt allt utan några missöden. Som bekant har Tosca stått på repertoaren på världens operahus sedan dess. Återstår att se om Dracula röner samma öde även i det avseendet.