Proserpin?
VAR ÄR DU
Att sätta Joseph Martin Kraus som ensam upphovsman till det som spelas på Malmöoperans barn- och experimentscen Verkstan är inte riktigt korrekt. Snarast borde det ha hetat ”fritt efter en idé av Kraus”. Maria Sundqvist har utgått från den opera med text av Johan Henric Kellgren som Kraus presenterade för Gustav III år 1781. Majestätet blev förtjust, men det riktiga uruppförandet kom att ske först på Drottningholmsteatern 1980. En första internationell uppsättning gjordes i Kraus födelsebygder, på slottsteatern i Schwetzingen 2006. I Malmö har dock verket genomgått en radikal omvandling och anpassats både till moderna feministiska modeller och till barnbruk. Jag har inget alls emot detta, konst ska användas, ifrågasättas och gärna lekas med, bara det görs med kärlek och känsla.
Operan är nerkortad till knappt hälften, och eftersom den ska visas för barn har Maria Sundqvist rimligt nog koncentrerat sig på årstidsmyten. Men Proserpins slitning mellan Ceres och Pluto finns kvar, och här representeras Proserpin av en docka som inte rövas bort av Pluto utan högst aktivt söker sig till honom och dessutom finner behag i underjordsguden. Hon väljer själv att vara halva året hos pappa (?) Pluto och halva året hos mamma Ceres. Årstidernas växling betingas alltså inte av ett kvinnorov utan av ett självständigt kvinnligt val.
Nå men Kraus då? Hur kommer han in i bilden? Nja, inte så mycket egentligen. Orkestern består av tre musiker som spelar marimba, violin och klarinett (även basklarinett). Dessutom trakterar de ibland med lätt klangbisarrt resultat det iranska stränginstrumentet kamanche och det armeniska blåsinstrumentet duduk. Det har blivit litet av en specialitet hos Verkstan att på ett lyckat vis banta ner orkesterpartitur till fyndiga arrangemang för några få instrument, ofta av avvikande karaktär som dragspel eller som här marimba. Men Lars Ljungberg går litet för långt i sitt arrangerande av Kraus musik. Tonsättarens egenart ligger i hans passionerade Gluckinspirerade sturm und drang-uttryck. Mest i symfonierna men också i ett verk som Proserpin. I Var är du Proserpin? låter Kraus musik snarast som schablonmässigt ”mozartskt” 1700-tal utan personlig färg. Bara för att man vill presentera Kraus för barn behöver man inte beröva honom hans personlighet.
Det är emellertid en trevlig föreställning, där alla scenförvandlingar görs enkelt och åskådligt utan användning av projektioner eller digitala tricks. Figurerna på scenen är klädda i ett slags sjuttonhundratalsmässiga fantasikreationer. Merkurius deltar som en koreograferad marionettskötare med hand om Proserpindockan. Det sjungs väl av bland andra Malin Christensson som Proserpins mor Ceres, och av Helena Magnusson som Cyane, här förvandlad till Proserpins storasyster.
KRAUS: VAR ÄR DU PROSERPIN?
Premiär 3 mars 2018. Regi: Maria Sundqvist Kapellmästare: Lars Ljungberg Scenografi och kostymer: Leif Persson Ljus: Johanna Svensson Koreografi: Sara Ekman Solister: Malin Christensson, Helena Magnusson, Tor Lind, Sara Ekman, Maria Sanner.