GUSTAV VASA
Helsingfors Barockorkester har satt upp en veritabel operararitet. Leopold Koželuchs Gustav Vasa är en bortglömd, välskriven opera med starka känslor som hyllar fosterlandets befriare. Sedan 1960-talet har man i snäva kretsar vetat om att operan existerar. Cembalisten och dirigenten Aapo Häkkinen hittade partituret i Pragkonservatoriets arkiv och har försatt det i spelbart skick.
Den tjeckiske tonsättaren Koželuch (1747–1818) var på sin tid minst lika firad och enligt vissa samtida experter rent av förmer än de ikoniserade Mozart och Haydn. Hur låter Koželuch i dagens öron?
Första intrycket är imponerande men statiskt. Musikens mörka glöd klingar charmigare än Antonio Salieri, mera som Glucks sublima stil. Ibland hör man någonting mellan Mozarts Trollflöjten och Beethovens Fidelio. Recitativen med orkester är fulla av karaktär, ariorna snygga och de många ensemblerna flytande melodiska. Hur gedigen helheten än är, så ger den knappast ändå anledning till att skriva om hela musikhistorien. Men en plats strax efter de stora unnar man gärna Koželuch.
Hur är det möjligt att en man av hans kaliber har glömts bort? Skötte hans eget musikförlag illa om kvarlåtenskapen? Fem av hans sex operor har gått förlorade och Gustav Vasa har åtminstone inte spelats sedan tonsättarens död 1818. Mest skrev han kammarmusik för piano, men även 22 pianokonserter och en mängd symfonier. Kolla hans härliga oratorium Mosiè in Egitto eller hans tjusiga g-mollsymfoni på webben; den framförs ibland tillsammans med Mozarts symfoni samma tonart.
De heroiska händelserna i början av Gustav Vasas liv ådrog sig överraskande stort intresse som politisk propaganda runt om i Europa. På Gustav III:S tid skrevs ett flertal teaterpjäser på tyska, engelska och franska om Gustav Vasa och de spelades även i Stockholm. För sitt nya operahus beställde Gustav III som bekant en opera av Johann Gottlieb Naumann och Johan Henric Kellgren. Och kungen gav naturligtvis detaljerade riktlinjer.
Naumanns Gustaf Wasa hade sin framgångsrika premiär 1786. Nu kunde man anta att texten till Koželuchs återupptäckta opera inspirerats av Kellgren eller någon av pjäserna om Gustav Vasa. Enligt en annan teori byggde Koželuch på ett litet senare franskt libretto av Antoine-françois Le Bailly avsett för François Gossec som aldrig fullbordade sin opera. På titelbladet till Koželuchs partitur står det "fritt bearbetat efter ett franskt original av Hans majestät Gustav III".
Partituret ger oss märkligt nog inga upplysningar om vems den tyska texten är. Händelserna efter Stockholms blodbad och Sveriges Swexit ur Kalmarunionen är desamma som hos Kellgren men skiljer sig på detaljplanet. Gustav Vasa återerövrar Stockholm från Kristian II. Denne hotar avrätta Gustavs mor, vilket ger storyn en intressant vinkling. Maktpolitiken kör över de personliga känslorna. Koželuchs opera var förmodligen skriven i början av 1800-talet, men man vet inte när och var den spelats. Eller ens om den spelats
överhuvudtaget! Ämnet kan ha ansetts vara alltför eldfängt med tanke på Napoleons roll i Wien. I så fall kan det med andra ord rent av vara fråga om ett uruppförande i Helsingfors, en stad som grundades av Gustav Vasa!
Operan fick ett fantasifullt semikonsertant high-tech framförande i Helsingfors Musikhus i regi av Ville Sandqvist efter ett koncept av Erik Söderblom. Solisterna stod i ståtlig kostymering på en liten plattform vid sidan av orkestern. En kamera projicerade solisterna live på tre stora dukar, där de fick en lämplig historisk bakgrund. Det fungerade faktiskt som smort.
Med sina periodinstrument gjorde barockorkestern full rätt åt musiken under Aapo Häkkinens kongeniala ledning. Detta är orkesterns allra största produktion och en imponerande prestation.
Titelrollen sjöngs med sparsamt uttryck av den grekiske belcantotenoren Mario Zeffiri. Hans danske motståndare Kristian Tyrann, våldsamt tolkad av Cornelius Uhle, hade en vansinnesscen att sjunga, innan han tog till flykten. Med lite videotrolleri rusade han ner i Musikhusets garage, dödade några vakter, tog en bil och körde iväg! Lite humor behövdes minsann, så inte de patriotiska känslorna helt svämmar över. De kvinnliga solisterna var utmärkta, i synnerhet intensivt sjungande Helena Juntunen som Gustavs mor. Martina Janková, schweiziska med tjeckiska rötter, spelade väl rollen som Christina, Sten Stures änka. Gustavs syster Margareta, gjordes elegant av Monica Groop och Søren Norby diskret av Niall Chorell.
Fosterländska hyllningsoperor kan bli lite påfrestande och därför må det vara regin tillåtet att mitt i det respektfulla allvaret några gånger dra på smilbanden. Då Sveriges skyddshelgon (Tuuli Lindeberg) sjöng sin sköna hyllning till fosterlandet, fick vi se visioner av det moderna Sverige i vardande. Kända svenska ikoner passerade revy mot en klarblå himmel: Ikea, mammas köttbullar, Zlatan, ...
KOŽELUCH: GUSTAV VASA
Premiär 3 mars 2018 Dirigent: Aapo Häkkinen Regi: Ville Sandqvist Koncept: Erik Söderblom Kostym: Reija Laine Video: Emil och Artur Sallinen Solister: Mario Zeffiri, Cornelius Uhle, Helena Juntunen, Martina Janková, Monica Groop, Niall Chorell, Tuuli Lindeberg.