DAN­TONS TOD

DER BESUCH DER ALTEN DA­ME

Tidskriften OPERA - - Spelåret 2018/19 - Www.wi­e­ner-staatso­per.at VON EI­NEM: DER BESUCH DER ALTEN DA­ME

Ur­pre­miä­ren på Gott­fri­ed von Ei­nems ope­ra Dan­tons Tod vid Salz­burg­fest­spe­len som­ma­ren 1947 var en to­tal fram­gång. Publik och kri­tik jubla­de sam­stäm­migt. In­te ba­ra på grund av en all­män en­tu­si­asm för ver­ket som så­dant ut­an ock­så för att det­ta, det förs­ta urupp­fö­ran­det nå­gon­sin av en ope­ra vid Salz­burg­fest­spe­len, tol­ka­des som ett slags åter­upp­rät­tan­de av Ös­ter­ri­kes själv­bild som cen­tral mu­sik­na­tion ef­ter na­zie­po­ken.

Gott­fri­ed von Ei­nem, född för i år jämnt hund­ra år se­dan, var son till en ad­lig ös­ter­ri­kisk di­plo­mat och en tysk adels­dam – fast se­na­re fick han ve­ta att hans bi­o­lo­gis­ke far egent­li­gen var en un­gersk gre­ve. Han stu­de­ra­de bland an­nat för den tys­ke ton­sät­ta­ren Bo­ris Blacher och den­ne hjälp­te ho­nom att sam­man­fo­ga ett li­bret­to av Ge­org Büch­ners dra­ma om Dan­tons sista da­gar. Büch­ner ge­stal­tar i det­ta re­so­ne­mangs­dra­ma hur den glö­dan­de re­vo­lu­tio­nä­ren re­sig­ne­rar om re­vo­lu­tio­nens möj­lig­he­ter och he­ro­iskt käm­par mot den oför­son­ligt dog­ma­tis­ke Ro­be­spi­er­res makt. Dra­mat är fyllt av män­ni­skor och sce­ner, men de två li­bret­tis­ter­na kon­cen­tre­rar det skick­ligt till en hal­van­nan tim­mes ope­ra.

Dra­mat i dess oper­a­kläd­nad var lätt att upp­fat­ta som mo­dernt och re­le­vant för publi­ken strax ef­ter and­ra världs­kri­get och har knap­past för­lo­rat i be­ty­del­se un­der de sjut­tio år som gått. Von Ei­nems ton­språk fram­står fort­fa­ran­de som mo­dernt trots sin to­na­la för­ank­ring. Och likt Brit­tens el­ler Hen­zes ope­ror känns Dan­tons Tod fort­fa­ran­de in­te da­te­rad, trots att von Ei­nem likt Hen­ze och Brit­ten ut­döm­des som gam­mal­mo­dig från avant­gar­dis­tiskt Darmstadt-håll. Dan­tons Tod kom att sät­tas upp på många sce­ner åren ef­ter ur­pre­miä­ren. Wi­e­no­pe­ran upp­märk­sam­mar nu hund­ra­år­sju­bi­le­et av von Ei­nems fö­del­se med en ny ver­sion. Men han fi­ras mer än så. Bland an­nat kom­mer hans fem­ti­o­tal­so­pe­ra ef­ter Kaf­kas Pro­ces­sen att ges kon­ser­tant vid Salz­burg­fest­spe­len i som­mar. Von Ei­nems främs­ta ope­ra­suc­cé vid si­dan av Dan­tons Tod är dock Der Besuch der alten Da­me, Den gam­la da­mens be­sök, som ha­de sin ur­pre­miär på Wi­e­no­pe­ran 1971. Den kom i mot­sats till Dan­tons Tod ock­så att spe­las i Sve­ri­ge, på Stock­holmso­pe­ran 1976.

Sam­ti­digt som Staatso­per vi­sa­de Dan­tons Tod i vå­ras sat­tes Den gam­la da­mens be­sök upp på Thea­ter an der Wi­en, vil­ket in­ne­bar den uni­ka möj­lig­he­ten att se des­sa von Ei­nems främs­ta verk kväl­lar­na ef­ter varand­ra i två ope­ra­hus på pro­me­na­dav­stånd från varand­ra.

Det kan ju tyc­kas va­ra två myc­ket olikar­ta­de ope­ror, Dan­tons Tod ett stort po­li­tiskt-hi­sto­riskt dra­ma, me­dan Den gam­la da­mens be­sök sna­rast är en svart ko­me­di, byggd på en pjäs av Fri­edrich Dür­ren­matt, som just nu är ak­tu­ell i Stock­holm med Ma­rie Gö­ran­zon i paradrol­len som den gam­la da­men.

Den­na dam åter­kom­mer ef­ter många år till sin gam­la hemstad för att häm­nas på den man som en gång be­lju­git hen­ne och fått hen­ne bort­körd från sta­den till ett liv som pro­sti­tu­e­rad. Det li­vet und­kom hon ge­nom en se­rie lyc­ka­de gif­ter­mål som gjort hen­ne sten­rik. Hon lo­var nu att skän­ka den nu­me­ra ut­fat­ti­ga sta­den och dess in­vå­na­re en mil­jard – men på vill­kor att man lå­ter ta li­vet av den man som svek hen­ne.

Gi­rig­he­ten vin­ner, in­vå­nar­na i det lil­la Gül­len kan ba­ra in­te mot­stå ri­ke­do­mens fres­tel­se hur myc­ket de än för­säk­rar den skyl­di­ge Herr Ill att de na­tur­ligt­vis står vid hans si­da in­för den gam­la da­mens ohe­mu­la krav.

Den gam­la da­mens be­sök lik­nar en brechtsk pa­ra­bel om pen­ning­ens, ka­pi­ta­lets, skad­li­ga in­fly­tan­de på män­ni­skans mo­ral, men var­ken Dür­ren­matt el­ler von Ei­nem var egent­li­gen in­tres­se­ra­de av sam­hälls­kri­tik. Än­då fri­läg­ger de bå­da med när­mast cy­nisk klar­synt­het hur lätt mas­san, mob­ben, kan ma­ni­pu­le­ras av den som har pen­ning­ens makt. Även i ett så an­norlun­da dra­ma som Dan­tons Tod teck­nas fol­ket som en om­byt­lig och lätt ma­ni­pu­ler­bar mobb. I Dan­tons Tod är det dock in­te pen­ning­en ut­an ordet, det fag­ra el­ler blod­törs­ti­ga ta­let, som ma­ni­pu­le­rar.

Man kan ju spe­ku­le­ra om det är von Ei­nems ad­li­ga bak­grund som gjort att han dras till tex­ter där mas­san ställs i en oför­del­ak­tig da­ger, och åt­minsto­ne är det så att i bå­da ver­ken spe­lar kö­ren en myc­ket stor och ak­tiv roll som ne­ga­tiv på­dri­va­re av hand­ling­en. Det ac­cen­tue­ras i de ak­tu­el­la upp­sätt­ning­ar­na ge­nom ly­san­de in­sat­ser av Wi­ens stats­o­perakör re­spek­ti­ve Ar­nold Schön­berg­kö­ren. Bå­da re­gis­sö­rer­na, Jo­sef Köpp­ling­er i Dan­tons Tod och Keith War­ner i Den gam­la da­mens be­sök har satt kö­ren i cent­rum. Sär­skilt i det först­nämn­da ver­ket har ton­sät­ta­ren skri­vit myc­ket stark mu­sik för kö­ren. An­nars kan rent all­mänt sä­gas om von Ei­nems ope­ra­mu­sik att den är si­tu­a­tions­ba­se­rad, il­lust­ra­tiv och in­te så psy­ko­lo­gi­se­ran­de.

Kö­ren i all ära, men de två hu­vud­rol­ler­na, Dan­ton re­spek­ti­ve den gam­la da­men, är än mer do­mi­nan­ta. Dan­ton är ett krä­van­de par­ti med stor bredd. Den sto­re re­vo­lu­tio­nä­ren ut­tryc­ker sig ly­riskt vac­kert och till­ba­ka­hål­let i sin be­svi­kel­se och re­sig­na­tion, men när han för­sva­rar sig in­för re­vo­lu­tions­tri­bu­na­len le­ver han upp igen till sitt ryk­te som flam­man­de re­to­ri­ker. Wol­f­gang Koch täc­ker he­la det vo­ka­la fäl­tet stor­ar­tat, en sce­nisk och vo­kal bjäs­se, mot vil­ken Tho­mas Ebenste­ins is­kal­le Ro­be­spi­er­re är den per­fek­ta kon­tras­ten. Stark ock­så Her­bert Lip­pert som den med Dan­ton sam­ti­digt an­kla­ga­de och av­rät­ta­de Des­mou­lins. En­da stör­re kvin­no­rol­len är Des­mou­lins ma­ka Lu­ci­le som för­lo­rar för­stån­det av oro och fa­sa. Ol­ga Bez­s­mert­na är gri­pan­de som den­na ar­ma unga kvin­na, som ef­ter sin ma­kes av­rätt­ning ut­ro­par ”Le­ve kung­en” och där­för själv går en sä­ker död på scha­vot­ten till mö­tes.

I Den gam­la da­mens be­sök står en myc­ket an­norlun­da kvin­na i cent­rum, och Ka­ta­ri­na Kar­néus är rent mag­ni­fik. Hon trä­der in­för de grå små­stads­bor­na i grällt färg­grann ut­styr­sel, svårt hal­tan­de

med glän­san­de pro­te­ser bå­de för ena ar­men och ena be­net. Hon lå­ter först lätt af­fek­te­rad, men Kar­néus dif­fe­ren­ti­e­rar den gruv­li­ga än­kans (hon har sju äk­ten­skap bakom sig) ut­tryck mer och mer. Med hen­nes Nor­ma i Gö­te­borg i färskt min­ne är det rent häp­nads­väc­kan­de att se och hö­ra hen­nes mäs­ter­li­ga ge­stalt­ning av en så vä­sens­skild roll. Vil­ken flex­i­bi­li­tet i stäm­man och vil­ken spänn­vidd som scen­ar­tist!

Hen­nes mot­spe­la­re, den av hen­ne döds­döm­de svi­ka­ren, nu­me­ra or­tens spe­ce­ri­hand­la­re, görs med bril­jans av ka­na­den­sa­ren Rus­sell Braun. Han bryts sak­ta ner bå­de av den gam­la da­mens oför­son­lig­het och den gi­ri­ga mas­sans tryck och sjung­er oav­bru­tet vac­kert un­der vä­gen mot un­der­gång­en. Även en­semb­len i öv­rigt hål­ler hög ni­vå. Svär­tan i histo­ri­en hind­rar in­te att det sam­ti­digt är en myc­ket ro­lig histo­ria, vil­ket ac­cen­tue­ras av Da­vid Fi­el­dings na­i­vis­tiskt fyn­di­ga sce­no­gra­fi.

Den gam­la da­mens be­sök skrevs för Wi­e­ner Staatso­per med klang­plats för myc­ket stor or­kes­ter. Än­då lyc­kas Mi­chael Bo­der för­bluf­fan­de väl att med sin ORF Ra­dio-symp­ho­ni­e­or­ches­ter ska­pa fin ba­lans mel­lan sång­a­re och or­kes­ter i den så myc­ket mind­re Thea­ter an der Wi­en. Li­ka su­ve­rän hand har Su­san­na Mälk­ki med si­na Wi­en­fil­har­mo­ni­ker i Dan­tons Tod. Bå­da di­ri­gen­ter­na vet att fullt ut fri­läg­ga Gott­fri­ed von Ei­nems be­ty­dan­de kva­li­te­ter som ope­ra­ton­sät­ta­re.

De här två ope­ror­na krä­ver nog att just upp­le­vas på scen, som gram­mo­fo­no­pe­ror fun­ge­rar de säm­re. La­gom till von Ei­nems hund­ra­års­dag har Or­feo näm­li­gen gi­vit ut en in­spel­ning från ur­pre­miä­ren på Den gam­la da­mens be­sök 1971 (C930 182 I). Vis­ser­li­gen är Chris­ta Lud­wig i hu­vud­rol­len in­te ovän­tat helt ly­san­de, och det gäl­ler ock­så övri­ga med­ver­kan­de lik­som ljud­kva­li­te­ten, men sång­stäm­mor­nas par­lan­d­o­stil som man upp­le­ver som myc­ket ut­trycks­full i sa­long­en, blir täm­li­gen ena­han­da i hög­ta­lar­na. Dess­utom för­säm­ras till­gäng­lig­he­ten av att ing­en text bi­fo­gats.

VON EI­NEM: DAN­TONS TOD

Pre­miär 24 mars, be­sökt fö­re­ställ­ning 27 mars 2018. Di­ri­gent: Su­san­na Mälk­ki Re­gi och ljus­de­sign: Jo­sef Köpp­ling­er Sce­no­gra­fi: Al­fred May­er­ho­fer Ko­stym: Rai­ner Si­nell So­lis­ter: Wol­f­gang Koch, Tho­mas Ebenste­in, Jörg Sch­nei­der, Her­bert Lip­pert, Ol­ga Bez­s­mert­na, m.fl.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.