ÅKE HARNESK 1926–2018

† Den mångsidige tenoren Åke Harnesk har gått ur tiden strax före sin 92-årsdag. Han utbildade sig vid Calle Flygares teaterskola i Stockholm. Det blev sångstudier för Ragnar Hultén, och dans för bl.a. Graham Tainton. Harnesk var en mycket allsidig artist, främst inom operett- och musikalfacket men även som revyartist. Debut på Oscarsteatern 1958 i Leo Fall-operetten Madame Pompadour. På Oscars kom han att stanna i fyra säsonger. Genombrottet kom som Boni i Csardasfurstinnan 1963 på Stora Teatern i Göteborg, som blev Harnesks hemmascen i 20 år. Samma roll gjorde han även 1976 i Folke Abenius succéuppsättning.

Åke Harnesk blev en stor publikfavorit hos Göteborgspubliken med sina personliga och durkdrivet virtuosa stil och genom att även i komiska roller ge tolkningarna djupare undertoner. Han var en artist som kunde inta en scen och få andra medverkande att lyfta sig i spelet.

Han medverkade i talrika produktioner: som kung Menelaus i Sköna Helena mot Berith Bohm och Sven-olof Eliasson, titelrollen i Orfeus i underjorden mot Rut Jacobson, Richthofen i Tiggarstudenten (en Abenius-uppsättning, tv-sänd), som konferencieren i Cabaret, Lilleman i Stoppa världen, Finch i Hur man lyckas i affärer. Med stor framgång gjorde han även betjäntrollerna i Hoffmanns äventyr och ytterligare några operaroller blev det, som t.ex. cirkusdirektören i Brudköpet och Peppe i Donizettis enaktare Rita. Det sista Harnesk kom att göra på Stora Teatern var nedrustningsgeneralen Nelson i Lars Johan Werles och Tage Danielssons megasuccé Animalen 1979 – en uppsättning som spelades under flera år. Det blev gästspel med den här produktionen på Kungliga Operan i Stockholm, vid festspelen i Bergen och vid majfestspelen i tyska Wiesbaden.

Från 1975 medverkade Harnesk i tio revyer hos Hagge Geigert på Lisebergsteatern, där hans komiska begåvning fick blomma ut. Filmdebut i Göran Genteles Sängkammartjuven 1959. Han medverkade också i tv-serierna Mor gifter sig, Polisen som vägrade ge upp och Polisen och domarmordet.