Nina Stemme är smickrad över att ha fått The Birgit Nilsson Prize på en miljon dollar. Hon tycker det är mycket ansvarsfullt att ha tilldelats den här utmärkelsen.
THE BIRGIT NILSSON PRIZE 2018
Hon känner en enorm glädje och är smickrad över att ha fått detta förnämliga musikpris.
– Det känns mycket ansvarsfullt och fint att få axla det här för operakonsten, säger Nina Stemme. Det är också ett stort erkännande för mig personligen.
– Birgit Nilsson var en mycket stark personlighet, inte minst genom att hon ofta förekom i offentliga sammanhang, i olika tv-program och blev känd för en större allmänhet. Hon gjorde karriär just när skivindustrin slog igenom och därför blev hon mer än någon annan gynnad och hade möjligheten att sprida operakonsten genom många kompletta operainspelningar. Själv är jag ingen mediemänniska, utan jag vill att det jag gör på scenen ska få tala för sig självt.
– Birgit Nilsson är en stor föregångare för mig. Hon hade också möjligheten att samarbeta med de främsta regissörerna på den tiden, som t.ex. Wieland Wagner.
Vad Nina Stemme ska göra med prissumman är inte bestämt.
– Jag har knappt haft tid att tänka igenom saken ännu, men någon del blir privat medan resten ska ha något med musik att göra. Jag får återkomma.
Nina Stemme är glad över att ha fått medverka vid hyllningskonserterna både på Göteborgsoperan och Kungliga Operan.
– Extra roligt var det att få komma tillbaka till Göteborg, där jag fick mitt genombrott med Madame Butterfly 1995. Där träffade jag också Birgit Nilsson när operahuset invigdes året innan. Sedan delade hon även ut Tidskriften OPERAS pris till mig vid en trettondagskonsert i operahuset 1996. Ja, hon var till och med konferencier för den konserten.
– Vid hyllningskonserten i Göteborg den 17 maj var det alltime-high med en oerhört stark kvinnosida, som visade på både bredd och kvalitet. Det är främst på kvinnosidan som den svenska sångarexporten är känd. Och så har vi ju en fantastisk Wotan i John Lundgren.
Jag undrar hur långt hon har kommit i förberedelserna med färgarfrun i den kommande nyuppsättningen av Die Frau ohne Schatten. En roll som hon ska göra för första gången nästa säsong på Wiener Staatsoper.
– Jag har arbetat musikaliskt intensivt med rollen i ett halvår. Det går långsamt framåt, för det är en enorm läxa att lära in, inte minst eftersom dirigenten Christian Thielemann gör verket utan strykningar, vilket är mycket ovanligt. Det blir en toppbesättning med Stephen Gould och Camilla Nylund som kejsarparet, Wolfgang Koch gör min man, Barak, och Evelyn Herlitzius gestaltar Amman. Det blir premiär den 25 maj 2019.
Nina Stemme fick huvudrollen Alice Hauser specialskriven för sig när Hans Gefors komponerade Notorious efter Hitchcocks film som förlaga. I denna Göteborgsuppsättning, som hade urpremiär hösten 2015, var Stemme på scenen i hela 20 av operans 22 scener. Hur kändes det?
– Det gav mig nya insikter och aspekter på röstens möjligheter. Det var ett mycket tätt samarbete med Gefors, inte minst i hans egen tonsättarstudio. För att få rutin på nyskriven opera måste man få fler chanser än att bara medverka i ett uruppförande.
Förutom färgarfrun undrar jag om det finns fler nya roller på gång.
– Ja, det gör det! Men jag kan inte avslöja vad det blir ännu. Jag är nöjd med att få sjunga mina önskeroller och att kunna fördjupa mig och att få slipa på detaljerna.
Har dina Verdiroller fått stryka på foten?
– Ja, och det beror på att jag har haft otur med regissör i ett par Verdioperor. Ödets makt i Wien blev en regiflopp. Men Verdi har mycket att ge i form av de oerhört mångfacetterade lagren i verken. Det gäller att hitta djupet i tonen och musikaliskt går det betydligt fortare än hos t.ex. Wagner.
Några kommande svenska engagemang finns inte inbokade i Stemmes kalender förutom att hon ska sjunga Judith i Riddar Blåskäggs borg i januari på Konserthuset i Stockholm. Nina Stemmes man Bengt Gomér gör en scenisk uppsättning och kombinerar den med Schönbergs Erwartung.
– Efter Notorious finns inget inplanerat i Göteborg. Om det är den kommande ombyggnaden av Kungliga Operan som gör att jag inte har tillfrågats, det vet jag inte. Jag är bokad fem år framåt och mer vill jag inte ta på mig. Generellt kommer förfrågningarna för sent. Att den svenska operapubliken inte sviker oss utlandssångare är glädjande.
I vilka operahus känner du dig mest hemma?
– På Bayerische Staatsoper i München och Wiener Staatsoper. Båda operahusen har fantastisk akustik och därtill två topporkestrar. Också Staatsoper i Berlin, även om jag aldrig sjöng där före ombyggnaden. Genom att höja innertaket har man fått mer klang i salongen. När jag sjöng Turandot på Zürichoperan var rummet för litet och min röst kändes för stor. Zürichoperan är storleksmässigt jämförbar med Stockholmsoperan, som inte heller är akustisk optimal med sin torra akustik.
– Jag tycker att man ska bygga ett nytt operahus i Stockholm, för man kommer aldrig tillrätta med trångboddheten, det har för små övningsrum och ett för trångt scenutrymme osv. De två miljarder som avsatts för ombyggnaden kunde i stället ha varit grundplåten till ett nytt och toppmodernt operahus.
Påföljande morgon efter min intervju flyger Nina Stemme tillbaka till München för att fortsätta repetitionerna av Parsifal, där hon ska göra Kundry i en nyuppsättning.
Min intervjutid är tyvärr slut och journalistkollegan Bo Löfvendahl står på tur.
Och jag säger till honom: ”Fältmarskalkinnan tar emot nu!” Sören Tranberg