Louise Fauvelle har varit i Verona och berättar om stadens operaverksamhet. Under vinterhalvåret håller man till i en klassisk 1700-talsteater och under sommaren på Arenan, utomhusscenen. Operachefen Cecilia Gasdia intervjuas också.
En klassisk 1700-talsteater på vinterhalvåret och en romersk amfiteater under sommaren. När norditalienska Veronas årliga festival har premiär vibrerar hela stan av turister och operasång. OPERA har varit på besök.
Som ett litet mini-rom. Så ser Verona ut med sina pittoreska kullerstensgränder, blomsterutsmyckade balkonger, romerska broar över floden Adige och en fotovänlig arkitektur i princip överallt. Staden, belägen i den norditalienska regionen Veneto, är för den stora massan kanske mest känd som skådeplatsen för Shakespeares kärlekshistoria om Romeo och Julia. För operafantaster är den mäktigaste sevärdheten dock inte Julias balkong utan amfiteatern: Arena di Verona – motsvarigheten till huvudstaden Roms Colosseum. Den är Veronas mest iögonfallande spår från romartiden och byggdes på 200-talet e. Kr. Arenan, som utgör hjärtat av den gamla stadskärnan, ligger på Piazza Brà med sin rad av restauranger och uteserveringar. Dessa är vanligtvis fullsatta under sommarhalvåret, närmare bestämt från slutet av juni till början på september. Då kommer nämligen tusentals besökare till torget och köar i den varma kvällen till Arenan för att inta opera under bar himmel. Totalt inhyser amfiteatern närmare en halv miljon besökare varje säsong.
När OPERA besöker Verona i april är det en hektisk tid för teamet på Fondazione Arena di Verona – organisationen bakom stadens opera. Under vinterhalvåret äger föreställningarna rum på Teatro Filarmonico – en 1700-talsbyggnad ritad av arkitekten Francesco Galli da Bibiena – några stenkast från Arenan. Vi börjar vår rundtur där, guidade av Tania Cefis på operans pressavdelning. I anslutning till entrén ligger Sala Maffeiano, dekorerad med en iögonfallande kristallkrona i taket, grön matta på golvet och stolar i matchande grön sammet. Denna sal överlevde mirakulöst både branden 1732, vilken totalförstörde teatern, och de allierades bombning under andra världskriget. I dag används rummet för konferenser och mindre konserter.
År 1770 satt en ung Mozart framför pianot på scenen. Och även om rummet har renoverats åtskilliga gånger sedan dess är stilen bevarad, berättar Tania Cefis.
Utanför salen fortsätter vi uppför en vit trappa och går in i den hästskoformade salongen med gyllene stuckaturer och textilier i röd sammet. När salongen och resten av operan byggdes upp igen efter bombningen 1945 valde man att återskapa Bibienas arkitektur. Arbetet pågick fram till nyinvigningen 1975. Just denna aprildag håller ett tiotal personer på scenen på med att förbereda teknik och scenografi inför Donizettioperan Anna Bolena. Operans ordinarie team utgörs av cirka 250 personer. Men från och med april varje år tas ny personal in i samband
med att arbetet inför sommarfestivalen på Arenan inleds – parallellt med vårens sista inomhusföreställningar på teatern. Under sommarhalvåret består teamet av runt 1 200 personer. Från och med slutet av maj lämnas Teatro Filarmonico och hela teamet fokuserar på arenan. Även publiken förändras under sommaren. Besökarna på Teatro Filarmonico kommer framför allt från Verona och norra Italien. Under festivalen utgörs publiken främst av turister från olika delar av världen. Det senaste året har antalet besökare från Kina, Korea och Japan ökat markant, berättar Tania Cefis.
– Under tre sommarmånader är operafestivalen stadens huvudattraktion. Det är slutsålt varje spelkväll och arenan tar drygt 13 000 åskådare. Det ger en fingervisning om hur mycket folk som är i rörelse här på sommaren. Då andas hela staden opera, säger Tania Cefis när vi har lämnat teatern och promenerar den korta sträckan till arenan.
Aida var startskottet
Startskottet för utomhusfestivalen ägde rum den 10 augusti 1913 och blev därmed världens första och största i sitt slag. På initiativ av Verona-tenoren Giovanni Zenatello och impressarion Ottone Rovato sattes Aida upp för att uppmärksamma att det var hundra år sedan Giuseppe Verdi föddes. Med undantag för två uppehåll under första och andra världskriget har festivalen ägt rum varje år sedan starten. Aida har varit ett ständigt återkommande inslag på repertoaren. Något som har kommit att bli kännetecknande för festivalen är de tusentals levande ljus som tänds när mörkret har sänkt sig. Idén föddes på den tid då det saknades elektricitet att lysa upp scenen med. Nuförtiden är det framför allt en stämningsbyggande tradition.
– Man brukar säga att varje tänt ljus reflekterar en stjärna på himlen. När alla ljus är tända är det som att himlen speglar sig i publikhavet, framhåller Tania Cefis.
När vi har gjort entré genom arenans yttre port följer vi först en mörk gång och sedan en trappa. Plötsligt är vi ute i det gassande solskenet igen – på 30 meters höjd och med arenans pampiga innandöme omkring oss. Den väldiga stenkroppen är tom på folk, bortsett från en skolklass och några arbetare som målar golvet rött framför orkesterdiket. Biljettpriserna ligger på mellan 16 och 226 euro beroende på plats. De dyraste är stolsraderna precis framför scenen. Men det mest autentiska och populära är att sitta på den romerska stentrappan. Akustiken är så bra att inga förstärkare behövs.
– Vi får tacka romarna för den här juvelen. Tappar någon ett mynt här så hörs det bort till andra sidan av arenan, säger Tania Cefis och tillägger: ”Jag vet, för jag har provat”.
Carmen inleder i sommar
Sommarens festival öppnar den 22 juni med en ny, okonventionell uppsättning av Georges Bizets Carmen – regisserad av argentinaren Hugo de Ana, som har samarbetat med Arena di Verona under många år. Därefter följer sedvanligt en Aida-uppsättning och i år även Rossinioperan Barberaren i Sevilla och Puccinis Turandot. På programmet står även sex kvällar med Verdis Nabucco, som invigde fjolårets festival och vars regissör, Arnaud Bernard, även har designat kostymerna. Verdi är den italienske kompositör som har blivit synonym med festivalen och i slutet på augusti kommer det att hållas en speciell kväll tillägnad honom: Verdi Opera Night. Showen kommer att ledas av den unge dirigenten Andrea Battistoni och bjuda på artister som t.ex. den amerikanska sopranen Lisette Oropesa och tenoren Rame Lahaj från Kosovo – ackompanjerade av Arenans danskompani, kör och orkester.
Sommarens program sattes för ett år sedan av den dåvarande operachefen och konstnärliga ledaren. Den nuvarande heter Cecilia Gasdia. Denna sopran är född i Verona och har en lång internationell sångarkarriär bakom sig. När OPERA är på besök i staden är hon bortrest, men hon svarar i efterhand på våra frågor i ett mejl. Hon berättar att framförhållningen för sommarfestivalen är lång. I skrivande stund arbetar hon redan med Arenans program för säsongen 2022 – deras hundrade festival. – Att vara ute i god tid är en förutsättning för att få ihop de bästa artisterna, skriver hon.
Varje år presenteras en eller två nyuppsättningar på Arenan och i regel hör de till de mest kända och populära italienska operaverken – för att locka den stora massan. På Teatro Filarmonico finns det utrymme för en lite bredare repertoar och nya produktioner av och med yngre artister. När det gäller den främsta utmaningen för operaverksamheten nämner Cecilia Gasdia, som de flesta operachefer, ekonomin. Men hon ser hoppfullt på framtiden och lyfter fram Arenans originalitet som deras trumfkort.
– Man kan prata om antal, titlar och budget, men man kan inte sätta en siffra på känslor. Att beröras av musik av Verdi, Puccini, Bizet och Rossini i en utomhusteater byggd för två tusen år sedan – hur mäter man det? Fondazione Arena di Verona Chef och konstnärlig ledare: Cecilia Gasdia
Arena di Verona Adress: Piazza Brà, Verona Byggår: 200-talet e.kr. Festivalpremiär: 10 augusti 1913 med Aida av Giuseppe Verdi Antal platser: drygt 13 000
Teatro Filarmonico Adress: Via dei Mutilati 4/k, Verona Invigning: 6 januari 1732 med La fida ninfa av Antonio Vivaldi Arkitekt: Francesco Galli da Bibiena Nyinvigning: 1975 med Falstaff av Antonio Salieri Antal platser: 1200
Repertoar sommaren 2018, den 96:e operafestivalen på Arena di Verona (22 juni–1 september): Carmen av Georges Bizet: 22, 29 juni, 6, 11, 17, 21 juli, 3, 9, 12, 22, 25, 28, 31 augusti. Aida av Giuseppe Verdi: 23, 28 juni, 8, 10, 14, 19, 22, 27 juli, 2, 5, 7, 11, 19, 23, 29 augusti, 1 september. Turandot av Giacomo Puccini: 30 juni, 5, 13, 18, 26 juli. Nabucco av Giuseppe Verdi: 7, 12, 20, 28 juli, 10,18 augusti. Roberto Bolle and Friends (OBS! Balett): 25 juli. Barberaren i Sevilla av Gioachino Rossini: 4, 8, 17, 24, 30 augusti. Verdi Opera Night: 26 augusti.
www.arena.it