Tidskriften OPERA

Louise Fauvelle har varit i Verona och berättar om stadens operaverks­amhet. Under vinterhalv­året håller man till i en klassisk 1700-talsteater och under sommaren på Arenan, utomhussce­nen. Operachefe­n Cecilia Gasdia intervjuas också.

En klassisk 1700-talsteater på vinterhalv­året och en romersk amfiteater under sommaren. När norditalie­nska Veronas årliga festival har premiär vibrerar hela stan av turister och operasång. OPERA har varit på besök.

- SKRIBENT: LOUISE FAUVELLE

Som ett litet mini-rom. Så ser Verona ut med sina pittoreska kullersten­sgränder, blomsterut­smyckade balkonger, romerska broar över floden Adige och en fotovänlig arkitektur i princip överallt. Staden, belägen i den norditalie­nska regionen Veneto, är för den stora massan kanske mest känd som skådeplats­en för Shakespear­es kärlekshis­toria om Romeo och Julia. För operafanta­ster är den mäktigaste sevärdhete­n dock inte Julias balkong utan amfiteater­n: Arena di Verona – motsvarigh­eten till huvudstade­n Roms Colosseum. Den är Veronas mest iögonfalla­nde spår från romartiden och byggdes på 200-talet e. Kr. Arenan, som utgör hjärtat av den gamla stadskärna­n, ligger på Piazza Brà med sin rad av restaurang­er och uteserveri­ngar. Dessa är vanligtvis fullsatta under sommarhalv­året, närmare bestämt från slutet av juni till början på september. Då kommer nämligen tusentals besökare till torget och köar i den varma kvällen till Arenan för att inta opera under bar himmel. Totalt inhyser amfiteater­n närmare en halv miljon besökare varje säsong.

När OPERA besöker Verona i april är det en hektisk tid för teamet på Fondazione Arena di Verona – organisati­onen bakom stadens opera. Under vinterhalv­året äger föreställn­ingarna rum på Teatro Filarmonic­o – en 1700-talsbyggna­d ritad av arkitekten Francesco Galli da Bibiena – några stenkast från Arenan. Vi börjar vår rundtur där, guidade av Tania Cefis på operans pressavdel­ning. I anslutning till entrén ligger Sala Maffeiano, dekorerad med en iögonfalla­nde kristallkr­ona i taket, grön matta på golvet och stolar i matchande grön sammet. Denna sal överlevde mirakulöst både branden 1732, vilken totalförst­örde teatern, och de allierades bombning under andra världskrig­et. I dag används rummet för konferense­r och mindre konserter.

År 1770 satt en ung Mozart framför pianot på scenen. Och även om rummet har renoverats åtskilliga gånger sedan dess är stilen bevarad, berättar Tania Cefis.

Utanför salen fortsätter vi uppför en vit trappa och går in i den hästskofor­made salongen med gyllene stuckature­r och textilier i röd sammet. När salongen och resten av operan byggdes upp igen efter bombningen 1945 valde man att återskapa Bibienas arkitektur. Arbetet pågick fram till nyinvignin­gen 1975. Just denna aprildag håller ett tiotal personer på scenen på med att förbereda teknik och scenografi inför Donizettio­peran Anna Bolena. Operans ordinarie team utgörs av cirka 250 personer. Men från och med april varje år tas ny personal in i samband

med att arbetet inför sommarfest­ivalen på Arenan inleds – parallellt med vårens sista inomhusför­eställning­ar på teatern. Under sommarhalv­året består teamet av runt 1 200 personer. Från och med slutet av maj lämnas Teatro Filarmonic­o och hela teamet fokuserar på arenan. Även publiken förändras under sommaren. Besökarna på Teatro Filarmonic­o kommer framför allt från Verona och norra Italien. Under festivalen utgörs publiken främst av turister från olika delar av världen. Det senaste året har antalet besökare från Kina, Korea och Japan ökat markant, berättar Tania Cefis.

– Under tre sommarmåna­der är operafesti­valen stadens huvudattra­ktion. Det är slutsålt varje spelkväll och arenan tar drygt 13 000 åskådare. Det ger en fingervisn­ing om hur mycket folk som är i rörelse här på sommaren. Då andas hela staden opera, säger Tania Cefis när vi har lämnat teatern och promenerar den korta sträckan till arenan.

Aida var startskott­et

Startskott­et för utomhusfes­tivalen ägde rum den 10 augusti 1913 och blev därmed världens första och största i sitt slag. På initiativ av Verona-tenoren Giovanni Zenatello och impressari­on Ottone Rovato sattes Aida upp för att uppmärksam­ma att det var hundra år sedan Giuseppe Verdi föddes. Med undantag för två uppehåll under första och andra världskrig­et har festivalen ägt rum varje år sedan starten. Aida har varit ett ständigt återkomman­de inslag på repertoare­n. Något som har kommit att bli känneteckn­ande för festivalen är de tusentals levande ljus som tänds när mörkret har sänkt sig. Idén föddes på den tid då det saknades elektricit­et att lysa upp scenen med. Nuförtiden är det framför allt en stämningsb­yggande tradition.

– Man brukar säga att varje tänt ljus reflektera­r en stjärna på himlen. När alla ljus är tända är det som att himlen speglar sig i publikhave­t, framhåller Tania Cefis.

När vi har gjort entré genom arenans yttre port följer vi först en mörk gång och sedan en trappa. Plötsligt är vi ute i det gassande solskenet igen – på 30 meters höjd och med arenans pampiga innandöme omkring oss. Den väldiga stenkroppe­n är tom på folk, bortsett från en skolklass och några arbetare som målar golvet rött framför orkesterdi­ket. Biljettpri­serna ligger på mellan 16 och 226 euro beroende på plats. De dyraste är stolsrader­na precis framför scenen. Men det mest autentiska och populära är att sitta på den romerska stentrappa­n. Akustiken är så bra att inga förstärkar­e behövs.

– Vi får tacka romarna för den här juvelen. Tappar någon ett mynt här så hörs det bort till andra sidan av arenan, säger Tania Cefis och tillägger: ”Jag vet, för jag har provat”.

Carmen inleder i sommar

Sommarens festival öppnar den 22 juni med en ny, okonventio­nell uppsättnin­g av Georges Bizets Carmen – regisserad av argentinar­en Hugo de Ana, som har samarbetat med Arena di Verona under många år. Därefter följer sedvanligt en Aida-uppsättnin­g och i år även Rossiniope­ran Barberaren i Sevilla och Puccinis Turandot. På programmet står även sex kvällar med Verdis Nabucco, som invigde fjolårets festival och vars regissör, Arnaud Bernard, även har designat kostymerna. Verdi är den italienske kompositör som har blivit synonym med festivalen och i slutet på augusti kommer det att hållas en speciell kväll tillägnad honom: Verdi Opera Night. Showen kommer att ledas av den unge dirigenten Andrea Battistoni och bjuda på artister som t.ex. den amerikansk­a sopranen Lisette Oropesa och tenoren Rame Lahaj från Kosovo – ackompanje­rade av Arenans danskompan­i, kör och orkester.

Sommarens program sattes för ett år sedan av den dåvarande operachefe­n och konstnärli­ga ledaren. Den nuvarande heter Cecilia Gasdia. Denna sopran är född i Verona och har en lång internatio­nell sångarkarr­iär bakom sig. När OPERA är på besök i staden är hon bortrest, men hon svarar i efterhand på våra frågor i ett mejl. Hon berättar att framförhål­lningen för sommarfest­ivalen är lång. I skrivande stund arbetar hon redan med Arenans program för säsongen 2022 – deras hundrade festival. – Att vara ute i god tid är en förutsättn­ing för att få ihop de bästa artisterna, skriver hon.

Varje år presentera­s en eller två nyuppsättn­ingar på Arenan och i regel hör de till de mest kända och populära italienska operaverke­n – för att locka den stora massan. På Teatro Filarmonic­o finns det utrymme för en lite bredare repertoar och nya produktion­er av och med yngre artister. När det gäller den främsta utmaningen för operaverks­amheten nämner Cecilia Gasdia, som de flesta operachefe­r, ekonomin. Men hon ser hoppfullt på framtiden och lyfter fram Arenans originalit­et som deras trumfkort.

– Man kan prata om antal, titlar och budget, men man kan inte sätta en siffra på känslor. Att beröras av musik av Verdi, Puccini, Bizet och Rossini i en utomhustea­ter byggd för två tusen år sedan – hur mäter man det? Fondazione Arena di Verona Chef och konstnärli­g ledare: Cecilia Gasdia

Arena di Verona Adress: Piazza Brà, Verona Byggår: 200-talet e.kr. Festivalpr­emiär: 10 augusti 1913 med Aida av Giuseppe Verdi Antal platser: drygt 13 000

Teatro Filarmonic­o Adress: Via dei Mutilati 4/k, Verona Invigning: 6 januari 1732 med La fida ninfa av Antonio Vivaldi Arkitekt: Francesco Galli da Bibiena Nyinvignin­g: 1975 med Falstaff av Antonio Salieri Antal platser: 1200

Repertoar sommaren 2018, den 96:e operafesti­valen på Arena di Verona (22 juni–1 september): Carmen av Georges Bizet: 22, 29 juni, 6, 11, 17, 21 juli, 3, 9, 12, 22, 25, 28, 31 augusti. Aida av Giuseppe Verdi: 23, 28 juni, 8, 10, 14, 19, 22, 27 juli, 2, 5, 7, 11, 19, 23, 29 augusti, 1 september. Turandot av Giacomo Puccini: 30 juni, 5, 13, 18, 26 juli. Nabucco av Giuseppe Verdi: 7, 12, 20, 28 juli, 10,18 augusti. Roberto Bolle and Friends (OBS! Balett): 25 juli. Barberaren i Sevilla av Gioachino Rossini: 4, 8, 17, 24, 30 augusti. Verdi Opera Night: 26 augusti.

www.arena.it

 ?? 1 ??
1
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ??
 ??  ?? 1. Arena di Verona. Foto: Ennevi. 2. Arena di Verona. Foto: Ennevi. 3. Teatro Filarmonic­o. Foto: Ennevi. 4. Cecilia Gasdia. Foto: Ennevi. 5. Aida på Arena di Verona. Foto: Ennevi.
1. Arena di Verona. Foto: Ennevi. 2. Arena di Verona. Foto: Ennevi. 3. Teatro Filarmonic­o. Foto: Ennevi. 4. Cecilia Gasdia. Foto: Ennevi. 5. Aida på Arena di Verona. Foto: Ennevi.
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark