NYTT PÅ CD Fång­en.

Tidskriften OPERA - - Innehåll -

DALLAPICCOLA: FÅNG­EN As­s­zo­nyi, But­ter, von Sen­den, Pichler, Mcs­ha­ne/ Chor der Oper Graz und Gra­zer Phil­har­mo­nisches Or­ches­ter/ Kaf­tan Oehms Clas­sics OC970 [1 cd] Distr: Nax­os

När fa­mil­jen Dallapiccola från sta­den Pa­zin i då­va­ran­de Ös­ter­ri­keung­ern (nu­me­ra Kro­a­ti­en) mot slu­tet av förs­ta världs­kri­get 1917 an­sågs va­ra ”po­li­tiskt opå­lit­lig” tvångs­för­flyt­ta­des fa­mil­jen till Graz. Sta­den gav so­nen Lui­gi Dallapiccola (1904–75) mot­stri­di­ga käns­lor; för­ned­ring över att hans far var tvung­en att dag­li­gen rap­por­te­ra till po­li­sen, sorg över att ha för­dri­vits från sitt hem och en oro över hur fram­ti­den skul­le bli. Sam­ti­digt ha­de Graz ett pro­duk­tivt ope­ra­hus. Där såg Dallapiccola över 80 föreställningar un­der si­na 20 må­na­der i sta­den. En­ligt egen ut­sa­go lär det ha va­rit un­der Wag­ners Den fly­gan­de hol­län­da­ren som han be­stäm­de sig för att bli kom­po­si­tör.

Ef­ter krigs­slu­tet fick fa­mil­jen åter­vän­da till hemsta­den, men re­dan 1922 flyt­ta­de Dallapiccola till Flo­rens, som kom att bli hans hemstad, för att stu­de­ra kom­po­si­tion. Ef­ter att ha sett Ar­nold Schön­bergs Pi­er­rot Lu­nai­re tog han till sig den­nes tolv­tons­tek­nik.

Till skill­nad från den ös­ter­ri­kis­ke kom­po­si­tö­ren, som ar­be­ta­de kring en en­sam tolv­tons­ska­la ska­pa­de Dallapiccola ett eget språk och i en­ak­ta­ren Fång­en (Il pri­gi­o­ni­e­ro) från 1949 åter­finns he­la tre ska­lor be­nämn­da bö­nen, hop­pet och bro­dern. Ope­ran skrevs till li­bret­to av Dallapiccola själv, men ba­se­ra­des på La tor­tu­re par l'es­pé­ran­ce (hop­pets tor­tyr) av den frans­ke sym­bo­lis­ten Au­gus­te Vil­li­ers de l'is­le­a­dam och La Légen­de d'ulenspi­e­gel et de Lam­me Go­ed­zak av den bel­gis­ke för­fat­ta­ren Char­les de Cos­ter. Fång­en var den tred­je de­len i en tri­lo­gi om fri­het och fång­en­skap och var en re­ak­tion på de fa­scis­tis­ka dik­ta­tu­rer­nas fram­växt i Eu­ro­pa. I Sve­ri­ge upp­för­des ver­ket för förs­ta gång­en kon­ser­tant 1957 i Stock­holms kon­sert­hus och sce­niskt 1962 på Kung­li­ga Ope­ran.

År 2017 sat­tes Fång­en upp på Oper Graz un­der led­ning av di­ri­gen­ten Dirk Kaf­tan var­i­från den­na li­ve­in­spel­ning gjor­des. Om Esa­pek­ka Sa­lo­nens in­spel­ning från Stock­holm 1992 – som även om- fat­ta­de Dal­la­pic­co­las kör­verk Can­ti di pri­gi­o­nia från 1942–44 – ha­de en tyd­lig hård­het så är Kaf­tans tolk­ning mju­ka­re och nå­got för­vå­nan­de mer hu­mo­ris­tisk. Det­ta trots den in­le­dan­de pro­lo­gens Orff­ska klang­er och hjärt­skä­ran­de sång­par­ti, där fång­ens mor be­skri­ver sin störs­ta mar­dröm, att hen­nes son i sto­rinkvi­si­torns fäng­el­se ska dö.

I ett sam­tal mel­lan de två be­rät­tar fång­en att han in­getts hopp om fri­het då fång­vak­ta­ren kal­lat ho­nom ”bro­der”. När han se­na­re ser att cell­dör­ren läm­nats öp­pen för­sö­ker han fly, smi­ter för­bi två präs­ter (te­no­ren Ro­man Pichler och ba­ry­to­nen Da­vid Mcs­ha­ne), som be­fin­ner sig helt up­pe i ett djupt fi­lo­so­fiskt sam­tal, och lyc­kas ta sig ut i en träd­gård. I ope­rans sista scen blir han dock fång­ad av sto­rinkvi­si­torn (som ti­di­ga­re för­klätt sig till fång­vak­ta­ren), som tar ho­nom till av­rätt­ning. Käns­lan av att för­hopp­ning­en om fri­het kan va­ra den värs­ta tor­ty­ren drö­jer kvar ef­ter fång­ens sista för­tviv­la­de och choc­ka­de: ”Li­ber­tà?”

Över­lag är sång­in­sat­ser­na sta­bi­la, med ett stort plus för den tyd­li­ga text­ning­en. Mo­dern är käns­ligt men nå­got osta­bilt sjung­en av Ai­le As­s­zo­nyi, me­dan fång­en i bas­ba­ry­to­nen Mar­kus But­ters ge­stalt har en nästin­till Mo­zartsk ton som för tan­kar­na till en Le­po­rel­lo el­ler Fi­garo, vil­ket bi­drar till en lätt­het som känns ovan­lig för den of­ta tunga tolv­tons­mu­si­ken. Ma­nu­el von Sen­dens ka­rak­tä­ris­tis­ka te­nor pas­sar ut­märkt till fång­vak­ta­ren/sto­rinkvi­si­torns vil­se­le­dan­de och makt­full­kom­li­ga bö­del. Gra­zer Phil­har­mo­nisches Or­ches­ter byg­ger fint upp Dal­la­pic­co­las tre ska­lor och är till­sam­mans med Gra­zo­pe­rans kör en im­po­ne­ran­de med­spe­la­re i den dra­ma­tis­ka hand­ling­en. De lyf­ter Dal­la­pic­co­las ibland mot­strä­vi­ga ton­gång­ar. Bo­dil Has­sel­gren

Newspapers in Swedish

Newspapers from Denmark

© PressReader. All rights reserved.