Jul­gransde­ko­ra­tö­ren som blev pre­si­dent

Tar­ja Ha­lo­nen fyl­ler 70 år i dag.

Åbo Underrättelser - - LOKALT - FNB-SPT/Hei­di Ha­ka­la

Om Tar­ja Ha­lo­nens barn­doms­dröm ha­de gått i upp­fyl­lel­se skul­le den här in­ter­vjun ald­rig ha gjorts. Som li­ten vil­le hon näm­li­gen bli jul­gransde­ko­ra­tör.

–Min mam­ma var­na­de mig och sa­de att det är ett myc­ket sä­songs­be­to­nat jobb.

Näst i tur på lis­tan var spår­vagn­chauf­för. – Då får man re­sa gra­tis. När Ha­lo­nen nu fyl­ler 70 år är hon glad att in­te hel­ler den här dröm­men upp­fyll­des. I stäl­let får hon för­u­tom pre­si­dent­ska­pet lis­ta fle­ra mi­nister­pos­ter på sin cv. Att hon ham­nat här är än­då in­te re­sul­ta­tet av en tyd­lig livs­plan.

– Jag har ald­rig pla­ne­rat mitt liv, men i ef­ter­hand har jag för­und­rat tänkt att ”bra gick det ju”. Un­der si­na tolv år som pre­si­dent vär­na­de Tar­ja Ha­lo­nen om svens­kan, nå­got som in­te har för­änd­rats. För att ska­pa en mer po­si­tiv at­ti­tyd till språ­ket bland finsk­språ­ki­ga mås­te man bli bätt­re på att be­to­na att språk är ro­ligt, sä­ger Ha­lo­nen, som gär­na by­ter till svens­ka mitt un­der in­ter­vjun som görs på två språk av FNB och SPT.

– Språ­ket är fram­för allt ett kon­takt­me­del och det vik­ti- ga är att vi för­står varand­ra, in­te att ta­la språ­ket en­ligt al­la gram­ma­ti­kens reg­ler och be­dö­mas med högs­ta be­tyg. Det är vik­tigt att tjäns­te­män kan ta­la och skri­va bå­de fins­ka och svens­ka.

Om två­språ­ki­ga sko­lor är en lös­ning på de bris­tan­de svensk­kun­ska­per­na hos myn­dig­he­ter­na är hon osä­ker på. Då mås­te man va­ra no­ga med att fins­kan in­te tar över, sä­ger hon. Som en lös­ning har SFP fö­re­sla­git en nor­disk språk­sko­la i Helsing­fors. Sko­lan skul­le hö­ra till den fins­ka skol­för­valt­ning­en och för­u­tom det hu­vud­sak­li­ga un­der­vis­nings­språ­ket fins­ka skul­le ele­ver­na lä­ra sig svens­ka och and­ra nor­dis­ka språk.

– Det kan va­ra en idé att prö­va på. Det vik­ti­gas­te är att bå­da språk­grup­per­na respektera­r varand­ra. På vå­ren mord­ho­ta­des fle­ra kän­da fin­lands­svens­kar på grund av sitt språk. Ha­lo­nen är oro­ad över det hård­na­de re­to­ris­ka kli­ma­tet, bå­de i den po­li­tis­ka de­bat­ten och på web­ben. Ma­jo­ri­te­ten av po­li­ti­ker­na gör sitt bäs­ta för att för­dö­ma lik­nan­de hot och sty­ra dis­kus­sio­ner som ta­git fel rikt­ning på rätt spår igen, sä­ger hon.

– Det är myc­ket lät­ta­re för en hård och färg­stark än en mjuk och ana­ly­tisk re­to­rik att gö­ra sig hörd, vil­ket är synd. Jag tyc­ker att en av de bäs­ta si­dor­na hos oss fin­län­da­re har va­rit att vi tän­ker ef­ter in­nan vi öpp­nar mun­nen.

Re­to­ri­ken var stund­vis hård även un­der Kek­ko­nens tid, men den tek­nis­ka ut­veck­ling­en och de so­ci­a­la me­di­er­na har lett till att al­la åsikts- och käns­lo­ut­brott blir of­fent­li­ga och ci­ter­ba­ra.

– Po­li­ti­ker får fin­na sig i allt fler per­son­li­ga på­hopp. Om jag nu stod i be­red­skap att ge mig in i po­li­ti­ken skul­le jag över­vä­ga det bå­de en och två gång­er, sä­ger Ha­lo­nen. Ha­lo­nen har gjort sig känd bå­de som he­la fol­kets ”Mu­min­mam­ma” och som en rätt­fram po­li­ti­ker som ry­ter till när det be­hövs. Hon har ald­rig för­sökt skil­ja åt sin privata och of­fent­li­ga roll. Född 24 de­cem­ber 1943. Gift med Pent­ti Ara­jär­vi, en full­vux­en dot­ter. Ut­bild­ning: ju­ris kan­di­da­tex­a­men. Cen­tra­la upp­drag in­om po­li­ti­ken: Fin­lands pre­si­dent 2000–2012, ut­ri­kesmi­nis­ter 1995–2000, ju­sti­ti­e­mi­nis­ter 1990–1991, Nor­disk sam­ar­bets­mi­nis­ter 1989–1991, mi­nis­ter vid so­ci­al- och häl­so­vårds­mi­ni­s­te­ri­et 1987–1990, Un­der 1970-ta­let, då Ha­lo­nen val­des in i riks­da­gen för förs­ta gång­en, tving­a­des kvinn­li­ga po­li­ti­ker häv­da sig för att riks­dags­le­da­mot 1979–2000. Med­lem i SDP 1971–2000. Åt­skil­li­ga in­ter­na­tio­nel­la för­tro­en­de­upp­drag, he­ders­dok­tor vid många fin­länds­ka och ut­länds­ka uni­ver­si­tet. Hob­by­er: Teck­nan­de, må­lan­de, te­a­ter och mo­tion. Firar fö­del­se­da­gen med sin när­mas­te krets. Där­för har smuts­kast­ning­en i of­fent­lig­he­ten stund­vis känts än­da in i hjär­te­ro­ten.

– Men det får man vän­ja sig vid. Som po­li­ti­ker mås­te man va­ra ly­hörd och tjock­hu­dad, men ef­ter många år i po­li­ti­ken finns det risk för att det går tvärtom, vil­ket är far­ligt. Man får ald­rig ti­ga ihjäl fol­kets miss­nö­je ut­an de­mo­kra­tin mås­te kun­na för­sva­ra sig, slår hon fast.

Den skep­nad som da­gens fat­tig­dom har ta­git oro­ar hen­ne.

– Ti­di­ga­re var fat­tig­do­men klass­ba­se­rad. I dag är den mer splitt­rad och per­son­lig och i den snabbt väx­an­de väl­fär­den finns ”fat­tig­doms­fic­kor”. När vi sö­ker lös­ning­ar är det vik­tigt att fun­de­ra på vad som be­ror på sam­häll­struk­tu­rer­na och vad som be­ror på in­di­vi­den själv. be­vi­sa sitt vär­de. Som förs­ta kvin­na på bland an­nat pre­si­dent-, ut­ri­kesmi­nis­ter- och ar­bets­mark­nadsju­rist­pos­ten har hon spräckt många glas­tak.

– Det har va­rit ett po­si­tivt va­ru­mär­ke för Fin­land, spe­ci­ellt in­ter­na­tio­nellt. Hos oss har kvin­nor­na haft fram­gång, bå­de jag och and­ra kvin­nor med mig.

Trots många raff­lan­de histo­ri­er har Ha­lo­nen just nu inga pla­ner på en själv­bi­o­gra­fi.

– Men om jag får le­va tills jag är 85 år så kan jag de­la med mig av histo­ri­er­na, sä­ger Ha­lo­nen med ett skratt.

Fö­del­se­da­gen har främst på­mint hen­ne om vik­ten av att gö­ra pri­o­ri­te­ring­ar i sitt liv.

– Man åld­ras var­je dag och det är bra att pla­ne­ra sitt liv så att man på ett un­ge­fär hin­ner med det man vill gö­ra i li­vet. För min egen del har jag fort­fa­ran­de många pla­ner.

Leh­tiku­va

Har ald­rig pla­ne­rat. Tar­ja Ha­lo­nen dröm­de bå­de om att bli jul­gransde­ko­ra­tör och spår­vagns­chauf­för in­nan hon hal­ka­de in på den po­li­tis­ka ba­nan. Un­der sin kar­riär har hon spräckt fle­ra glas­tak som förs­ta kvin­na på oli­ka pos­ter.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.