#andnow?

ALLT började för en knapp vecka sedan. Då fick skådespelaren Rose McGowan beskedet att hennes Twitterkontos egenskaper hade begränsats. Orsaken sades vara olämpliga inlägg. Om de raderas, återeställs kontot efter tolv timmar, fick hon veta.

Rose McGowan är en av de artister som gått ut och berättat om hur filmproducenten Harvey Weinsteins sexuella våld. Hon har också varit mycket öppen om det att så många i filmbranschen visste precis vad som pågick.

När McGowan via Instagram berättade om vad som skett med hennes Twitterkonto, började somliga organisera en Twitterbojkott – medan andra tyckte tystnad är fel metod, skriver webbmagasinet Bustle.

Twitter fick också förklara sig: Orsaken lär ha varit en enda tweet av McGowan, en tweet som innehöll ett telefonnummer. KVINNORÄTTSFÖRKÄMPEN Amy Siskind, chef för The New Agenda som arbetar för ett bättre liv för flickor och kvinnor, valde att protestera med kvinnor som ryter-devisen, #WomenWhoRoar. Tig inte, ryt, uppmanade Siskind. På söndagen började sedan hashtaggen #metoo dyka upp tillsammans med #WomenWhoRoar. Siskind skrev då att hennes hjärta krossas av det tragiska faktum att det finns så många kvinnor som vill berätta om vad de upplevt. STRAX DÄREFTER fick fenomenet en verklig kick mot att bli ett viralt fenomen. Det var då skådespelaren Alyssa Milano gick ut med sin vädjan. Milano hade uppmanats till det av en vän, och spred #metoo med den text som nu är känd världen över:

”Om alla kvinnor som har blivit sexuellt trakasserade skriver ’jag också’ som status, kanske människor kan greppa magnituden av problemet”.

Så lyder texten på svenska, i den version som verkar förekomma allra mest.

Nu spreds #metoo som en löpeld. HASHTAGGEN #metoo har sannolikt genererat världens största kampanj för medveten- het om sexuellt våld mot kvinnor. Och som det brukar bli på sociala medier, dyker det också upp sidospår.

Somliga har lagt till de två orden ”och män” för att utvidga kampanjen. Andra har valt att använda det neutrala ”personer” istället för ”kvinnor”.

Som det också brukar bli, i alla debatter om våld mot kvinnor, finns det de män som uppger sig vara upprörda över att kampanjen fokuserar på kvinnor. Eller så uppfattar de i alla fall det hela. Två frågor kan ställas till dem som plötsligt känner sig så kränkta:

1. Var var alla dessa wannabe-människorättsaktivister före #metoo-kampanjen?

2. På vilket sätt är kampanjen uteslutande? DET ÄR KLART att det är lika allvarligt då män och pojkar utsätts för sexuellt våld, men det handlar inte på långt när om samma dimensioner som det sexuella våld som är etablerat som en närapå accepterad del i så många delar av samhället. Det här gäller också samhällsdebatten, där mängden sexuella våldhot har exploderat som ett ”argument” när man (män!) inte klarar av att diskutera som civiliserade människor. SOMLIGA TOG EN funderare kring temat och prövade på andra infallsvinklar. Hur gick det om man vände upp och ned på det hela med #neveragain?

”Om alla som någon gång gått över gränsen för en annan persons kroppsliga integritet (i ord eller handling) skriver ’never again’ som sin status, kan vi så ett frö till verklig förändring.” DET ÄR DESSA ”FRÖN” som många funderat över. Hur förändras världen om jag deltar med ett alldeles eget #metoo? SANNOLIKT GÖR DEN DET. Det tål att upprepas: #metoo-hashtaggen ha sannolikt genererat världens största kampanj för medvetenhet om sexuellt våld mot kvinnor.

Det finns en genialitet i enkelheten. Tankarna går till #prataomdet, den finlandssvenska journalisten och författaren Johanna Koljonens initiativ om hur man borde tala mer om sex, gråzoner och gränsdragningar.

Den enkla hashtaggen får folk att haja till, utan att gå in på detaljer. Den sätter myror i så många människors huvuden. OCH NEJ, ALLA ”vet” inte hur vanligt sexuellt våld och olika trakasserier det är. Det gäller särskilt ungdomar. Tänk på alla unga som ser #metoo i sina flöden. Många av dem har kanske redan varit med om något otäckt, men inte kunnat bearbeta det, då känslan av utsatthet och ensamhet kväver dem.

Det hela handlar kanske inte primärt om alla dem som knappat ned de två orden, utan om alla dem som inte vågar göra det.

#metoo kan ge somliga av de svagaste en knuff att söka hjälp. Det var inte konstigt att Kvinnolinjen-jouren gick ut med en påminnelse om sin existens. Det är också bra att tänka på alla de kloka råd som har spridits under dessa dygn. KAMPANJENS effekt mäts inte i antalet tweets eller statusuppdateringar. Det viktigaste är alla ögon som sett inläggen.

Så här skrev Amy Siskind på söndagen: ”This shit has got to stop!”

Det måste bli ett slut på skitet. Så är det. FÖRSVAR Värnpliktsfrågan är ju genomtröskad hur många gånger som helst och det borde inte finnas några tvivel om att den är lagligt förankrad. Finland kan ju inte erbjuda militärutbildning på svenska eftersom kommandospråket är enhetligt och på finska. Ändå försöker man, än en gång, att få ålänningarna utpekade som fega och ovilliga att försvara sitt land. (...) Det man försöker skapa med debatten om ”rättvis värnplikt för alla” är att ålänningar ska känna sig utpekade som moraliskt underlägsna i debatten. Det kan man ta med ro för i sak har det ingen betydelse om armén går miste om några hundratal unga åländska män per år.

Det är bara att vänta ut den här pseudodebatten och se den för vad den är, ett sätt att rikta uppmärksamheten mot en grupp som är lätt att angripa. (...) I fråga om försvar borde försvarsministern ha mer angelägna frågor att intressera sig för. MEDBORGARINITIATIV Förra veckan uppnådde medborgarinitiativet Ingen marknadsvara de 50000 namnunderskrifter som behövs för att ärendet ska tas upp i riksdagen. (...) Med initiativet vill man få ett slut på upphandlingen om nödvändig hjälp och stöd för personer med funktionsnedsättning. Det gäller allt från boende och tjänster i det dagliga livet, till exempel personliga assistenter. (...) Medborgarinitiativ är ett relativt nytt påverkningsinstrument i Finland. Hittills har endast ett initiativ godkänts i riksdagen, det om jämlik äktenskapslag. Det nu aktuella medborgarinitiativet är på rätt väg. Riksdagen har alla möjligheter att visa att man är mån om att alla grupper i samhället ska vara jämlika. Att godkänna initiativet handlar i grund botten om att man visar att man högaktar allas rätt till lika värde.