En miljon skuttar inte

FINLAND ÄR INGEN eftersläntrare då det gäller teknisk utveckling, ur varken europeiskt eller globalt perspektiv. Ändå är det många som pekar på esterna och hur de kommit så mycket längre med sin digitalisering av samhället. Det gick faktiskt att förhandsrösta hemifrån i Estland redan 2005.

Tekniken bakom det hela bedömdes då vara världens mest utvecklade system för röstning via internet. IT-revolutionen som drog fram i Baltikum förbluffade många. Och hej, det var faktiskt fyra ester som var i nyckelposition också bakom internettelefonins stora stjärna Skype. MEN... MAGIN bakom digitaliseringen imponerar föga, enligt Gustaf Antell, Yles Baltikum-korrespondent. Han skrev en kolumn efter ett EU-toppmöte i Tallinn, där Estland marknadsförde sig som landet som kommit längst med intelligent digitalisering och digitala visioner:

”Jämförande undersökningar visar att Estland inte ens hör till toppländerna i EU när det gäller användarvänliga tjänster på nätet. Verkligheten motsvarar inte den bild landet har och ger av sig själv”, konstaterar Antell. VI KAN DRA paralleller till hur det är i de uppkopplades bubbla hos oss. Trots att de flesta sedan länge glömt att de någon gång ens använt sig av begrepp som IRL eller AFK – In Real Life och Away From Keyboard – är det också väldigt många som inte alls stiftat någon bekantskap med det ”digitala” (med vad allt det nu sedan ens kan betyda). HURMÅNGAÄR de då? Hundratusen, tvåhundratusen... Akademiforskare Sakari Taipale från Jyväskylä universitet gav nyligen (Yle, 2.1) en kvalificerad gissning: De är en miljon. Taipale, som arbetar vid universitetets enhet för forskning kring åldrande och omsorg, räknar med att de som befinner sig i det uppkopplade samhällets periferier faktiskt är så här många. OM VI UTGÅR från Taipales uppskattning känns det onekligen vilseledande att använ- da begrepp som det digitala klivet eller skuttet, The Digital Leap (på finska: digitaaliloikka). En miljon varken kliver eller skuttar. DET VIKTIGA ÄR att inse att det här inte är ett unga mot äldre-upplägg. Det finns uppskattningsvis 250000 unga som är så gott som icke-uppkopplade. Det kan vara en följd av att de också annars befinner i samhällets periferier – ingen utbildning, inget jobb – eller så beror det helt enkelt på att de har språkliga svårigheter.

Detta enligt Finansministeriet, vars AUTA-projekt ska hjälpa folk ta i bruk digitala tjänster.

”Den offentliga servicen digitaliseras och alla klarar inte av att själva använda tjänsterna digitaliskt. Vi måste hjälpa dem som behöver stöd. (...) Den nya handlingsmodellen erbjuder flexibla stödformer i olika delar av landet åt sådana kunder som inte själva kan använda digitala tjänster.”Så lydde uppdraget för satsningen, som avslutades vid årsskiftet. Det ska bli intressant att läsa AUTAprojektets slutrapport, som ska vara klar i slutet av den här månaden. ATT VARA UPPKOPPLAD betyder inte automatiskt mer delaktighet. Det finns de som surfar omkring hela tiden och är närvarande på alla tänkbara sociala medier – men som inte klarar av att kommunicera med myndigheter, enligt Yles artikel (2.1.) De förstår helt enkelt inte det språk som används i officiella sammanhang på nätet.

Det är därför inte en lösning att bara koppla upp alla. Vem ska handleda människor? DET SOM SKER i Finland är inget unikt. I Sverige stängs var femte äldre ute i det nya digitala samhället. Detta enligt de tre svenska forskarna Tobias Olsson, Ulli Samuelsson och Dino Viscovi, som skrev en insändare i Dagens Nyheter i november.

”Vår riksomfattande enkät visar att minst 400000 äldre i praktiken står utanför det digitala samhället. Och problemet är inte övergående. Det innebär att det måste finnas välfungerande alternativa kanaler och tjänster även framgent. Myndighetskontakter måste enkelt kunna skötas per telefon, brev eller genom besök” (DN, 22.11)

De tre forskarna är verksamma i projektet ”Ung teknik, äldres vardag” och har därmed en bra insyn i läget i Sverige. Olsson, Samuelsson och Viscovi anser att det är mycket snack om att påskynda digitaliseringen – medan det är sällan som någon fokuserar på användarna, medborgarna.

”För överskådlig tid kommer det därför att finnas ett betydande antal äldre som står utanför det digitala samhället eller bara sparsamt förmår använda tekniken.” DEN SLUTSATSEN kan säkert överföras som sådan till Finland. Fina digitala strategier och stora projekt kan inte utgå enbart från visionen om att alla ska ta ett digitalt skutt. Det kommer inte att ske. Akademiforskare Sakari Taipale ställer bra frågor: Hur högt ska den digitala ribban ställas? Hur många alternativa modeller ska det finnas för att sköta ärenden i framtiden?

Många av de finländare som inte skuttar digitalt nu, kommer inte heller att göra det i framtiden. De ska ha rätt att sköta sina ärenden på andra, fungerande sätt. SJÄLVMORD Att självmorden igen har börjat öka efter en längre trend av nedgång är en väckarklocka som vi bör ta på allvar. Det finns något som inte är som det ska vara i dagens samhällsutveckling. (...) Det är inte bara människorna som mår dåligt som behöver få tala ut om sina känslor. Också nära anhöriga till psykiskt sjuka har mycket att lära ut till människor som hittills saknar egna erfarenheter om problemet. (...) Vi i Finland har om möjligt anledning att vara betydligt mera rädda för vad det finländska illamåendet kan ställa till med än för den internationella terrorn. Även om vi inte själva mår psykiskt dåligt är risken stor för att vi kommer till skada som en följd av våra medmänniskors illamående. (...) Förslaget om en regelbunden, psykisk hälsokontroll är bra. Människan är en komplicerad helhet. ALKOHOL Nu lever vi 2018 och en ny, liberalare alkohollag än förr har trätt i kraft. Procentgränsen för de alkoholdrycker som får säljas i detaljhandeln har höjts till 5,5 från 4,7. (...) På hälsa och välfärd baserar sig riksdagens beslut om innehållet i nya alkohollagen inte, det handlar givetvis om politik. Beslutsfattarna har tagit en medveten risk och nu får vi lov att vänta och se hur den utfaller och betala det efterföljande kalaset, vad det än har för prislapp i både mänskliga tragedier och reda pengar.

Finländska ungdomar dricker allt mindre, den här utvecklingen har pågått i flera år. Samma trend syns också i andra europeiska länder. Nu gäller det att hoppas att de unga fortsätter visa vägen.