Han gjor­de sin cykeldröm till verk­lig­het

För även­tyrscy­klis­ten To­ni Lund är cy­keln in­te en­bart ett sätt att ta sig till arbetet, utan en dörr till upp­le­vel­ser och fri­het.

Åbo Underrättelser - - REPORTAGE - Andrea Wiklund 02-274 9900/ andrea.wiklund@au­me­dia.fi

Jag mö­ter To­ni Lund ut­an­för hans ar­bets­plats i Väst­cent­rum i Åbo. Längs ga­tor, ge­nom sko­gar och över spång­ar cyklar vi tills vi kom­mer fram till my­ren Pom­pon­ra­h­ka nä­ra flyg­fäl­tet. Ödemarker är hans fa­vo­rit­stäl­le att cyk­la på. I ba­ga­get har han ota­li­ga cy­kel­lopp, av va­ri­e­ran­de längd och i va­ri­e­ran­de ter­räng. IN­TRES­SET FÖR cyk­ling bör­ja­de re­dan i barn­do­men. Lund har all­tid äls­kat att cyk­la, än­da se­dan han lär­de sig det som poj­ke. Trots det­ta har han ing­en ju­ni­or­bak­grund i täv­lan­de, utan bör­ja­de trä­na på all­var först i slutet av 1990-ta­let, ef­ter ar­mén.

Först trä­na­de han lands­vägscyk­ling men märk­te snart att det in­te var hans grej. Se­dan del­tog han i sitt förs­ta långa lopp år 2006 och in­tres­set för di­stans och ut­hål­lig­het vak­na­de till liv. LUNDBETONAR den men­ta­la aspek­ten av lång­di­stanscyk­ling. Det hand­lar myc­ket om vad som på­går i det eg­na hu­vu­det och hur man han­te­rar det.

– Långa lopp öpp­nar en dörr in till dig själv och man hit­tar sa­ker in­om sig man in­te viss­te fanns. Det kom­mer sva­ga stun­der man mås­te över­vin­na, då man tror man kom­mer tving­as av­bry­ta men man pus­har på istäl­let.

Trots att det kanske tek­niskt sett hand­lar om cy­kel­täv­ling­ar, är det en­ligt Lund egent­li­gen frå­ga om ett även­tyr. Det hän­der myc­ket oför­vän­ta­de sa­ker un­der ett lopp, vil­ket gör det till en även­tyr­lig upp­le­vel­se som krä­ver en även­tyr­lig in­ställ­ning hos cy­klis­ten. EF­TER DET FÖRS­TA långa lop­pet, blev lop­pen han del­tog i grad­vis läng- re och svå­ra­re. På 2010-ta­let blev så kal­la­de fat­bi­kes van­li­ga­re, vil­ket gjor­de ho­nom in­tres­se­rad av snö och vin­ter­cyk­ling. Fat­bi­kes är cyklar med väl­digt tjoc­ka hjul som läm­par sig för cyk­ling på an­nars be­svär­li­ga un­der­lag, såsom snö.

Av en slump hit­ta­de Lund in­for­ma­tion om Idi­ta­rod Trail In­vi­ta­tio­nal (ITI) på in­ter­net. Ett lopp ge­nom Alas­kas obarm­här­ti­ga vin­ter, som ver­ka­de to­talt omöj­ligt att ge­nom­fö­ra. Det hand­lar in­te ba­ra om ett långt lopp, utan man mås­te kun­na över­le­va ock­så.

– Att jag skul­le kun­na del­ta såg jag som en omöj­lig­het i bör­jan av 2000-ta­let, det var dyrt och svårt. Då Fat­bi­kes blev van­li­ga­re änd­ra­des min at­ti­tyd till ”kanske det än­då in­te är helt omöj­ligt.” ÅR 2013 DEL­TOG han i sitt förs­ta vin­terut­hål­lig­hets­lopp, Ro­vani­e­mi 150. När­ma­re 27 tim­mar tog det ho­nom att cyk­la 150 kilo­me­ter i Lapp­lands vin­ter. Han del­tog igen år 2014 och slu­ta­de på and­ra plats.

– Jag be­gick ett miss­tag och tog fel rutt, vil­ket led­de till att jag blev om­körd, trots att jag le­gat i led­ning­en un­der störs­ta de­len av lop­pet. Det var ett bi­tan­de ne­der­lag.

Ro­vani­e­mi 150 fun­ge­rar som ett kva­li­fi­ce­ran­de lopp för ITI. Det är näm­li­gen in­te vem som helst som får del­ta i ITI 1 000 mi­les, utan det krävs att man först be­vi­sar att man verk­li­gen kla­rar av långa lopp un­der svå­ra för­hål­lan­den. FÖR TO­NI LUND var Alas­ka var det störs­ta möj­li­ga även­ty­ret han kun­de ge sig ut på. Trots att den störs­ta cykeldröm­men är upp­fylld fort­sät­ter han än­då ak­tivt att cyk­la.

Det är för ho­nom ett sätt att fly var- da­gen och se oli­ka nya plat­ser. I da­gens lä­ge gör han någ­ra läng­re lopp per år och cyklar ock­så myc­ket på Kimitoön, där­i­från hans fru kom­mer.

– Jag lär­de mig otro­ligt myc­ket nytt un­der Alaska­lop­pen och blev en me­ra er­fa­ren cy­klist. Jag skul­le gär­na åka igen med hög­re mål­sätt­ning­ar och för­sö­ka få en bätt­re pla­ce­ring. ANGÅENDEHUR hans livs­stil pas­sar ihop med fa­mil­je­liv, be­rät­tar han att han har lyc­kan att ha en fa­milj som stö­der ho­nom i hans hob­by.

– Att kom­bi­ne­ra långa lopp och myc­ket trä­ning med fa­mil­je­tid går nog, men det är in­te all­tid lätt.

För till­fäl­let tar han det li­te lug­na­re med cyk­ling­en för att ha me­ra tid för fa­mil­jen. Man mås­te hit­ta en ba­lans mel­lan ar­be­te, trä­ning, vi­la och fa­milj.

Trots al­la lopp har han in­te fått någ­ra be­stå­en­de ska­dor.

– Hit­tills i al­la fall, ta i trä, sä­ger han och knac­kar på trä­bän­ken vi sit­ter på.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.