Värl­dens störs­ta fred­slopp går via Åbo

Fin­land har va­rit med från förs­ta bör­jan. Av kän­dis­del­ta­gar­na kan näm­nas Tar­ja Ha­lo­nen, Ja­ri Lit­ma­nen och Ju­ha Mi­e­to.

Åbo Underrättelser - - SOLSIDAN -

Den fins­ka sta­fett­sträc­kan för det in­ter­na­tio­nel­la fred­slop­pet Sri Chin­moy One­ness – Ho­me Pe­a­ce Run löps i år från Helsing­fors via Åbo till Åland den 19–22 juli. Från Åland fort­sät­ter freds­sta­fet­ten till Sve­ri­ge.

Freds­fack­lan an­län­der till Helsing­fors på tors­dag den 19 juli. Den fins­ka sträc­kan är en del av en stör­re sta­fett, som löps un­der åt­ta må­na­der i näs­tan al­la län­der i Eu­ro­pa.

Med fack­lan spring­er ett team på tret­ton per­so­ner, från Tjec­ki­en, Ukrai­na, Stor-Bri­tan­ni­en, Ryss­land, Kro­a­ti­en, Tyskland, Por­tu­gal, Lett­land, Ös­ter­ri­ke, Austra­li­en och Ka­zakstan samt fy­ra–fem lö­pa­re från Fin­land. FRED­SLOP­PET HAR ar­ran­ge­rats i 31 år och är värl­dens störs­ta och längs­ta an­sträng­ning för fred på gräs­rots­ni­vå.

Lop­pets syn­li­ga kän­ne­tec­ken är en brin­nan­de fack­la som bärs i olym­pisk stil. Fin­land har del­ta­git i Fred­slop­pet från förs­ta bör­jan i år 1987, då lop­pet löp­tes från Va­sa till Helsing­fors.

Vem som helst kan del­ta i lop­pet. Fred­slop­pet är opo­li­tiskt, av­sett för van­li­ga män­ni­skor. Må­let är ock­så att stär­ka sam­hö­rig­het och vän­skap ge­nom mo­tion. Del­ta­gan­det är gra­tis. FLERAKÄNDA fin­län­da­re har del­ta­git, i Fin­land el­ler ut­om­lands, an­ting­en ge­nom att springa el­ler hål­la i fack­lan.

Av dem som delt­gaits kan näm­nas bland and­ra pre­si­dent Tar­ja Ha­lo­nen, Erk­ki Tu­o­mio­ja, Mer­ja Kyl­lö­nen, Sa­ri Es­say­ah, Paa­vo Väyry­nen, Ja­ri Sil­lan­pää, JJ Lehto, Ja­ri Lit­ma­nen, Mi­ka Ni­e­mi­nen, Ee­ro Män­ty­ran­ta och Ju­ha Mi­e­to. FRED­SLOP­PET grun­da­des av Sri Chin­moy (1931–2007), som ar­be­ta­de för fred och har­mo­ni för mänsk­lig­he­ten. Han var en in­disk fi­lo­sof, för­fat­ta­re och konst­när samt en iv­rig sports­man, som i sin ungdom vann fle­ra lo­ka­la ti­o­kam­per. Un­der sin livs­tid var han en iv­rig fö­re­språ­ka­re för mo­tion.

Fred­slop­pets prak­tis­ka ar­range­mang sköts av fri­vil­li­ga lo­ka­la kon­takt­per­so­ner som sam­ar­be­tar med oli­ka re­pre­sen­tan­ter för stä­der och för­e­ning­ar.

De som vill spor­ra lö­par­na el­ler själ­va springa ett styc­ke av sträc­kan, kan för­ber­te­da sig på att va­ra re­do på fre­dag kväll den 20 juli.

Den 20 juli avan­ce­rar sta­fet­ten från Helsing­fors till Åbo. där man bor­de va­ra cir­ka kloc­kan 18. Lö­par­na spring­er längs gam­la Helsing­fors­vä­gen. En nog­gran­na­re tid­ta­bell kom­mer i bör­jan av näs­ta vec­ka. Vid som­ma­rens in­gång fick jag åter­se Je­ru­sa­lem. Det var mitt tred­je be­sök: den­na gång, liksom ti­di­ga­re, för att träf­fa släk­ten, men ock­så för att un­der­vi­sa in­om ra­men för en kurs om kul­tur­mö­ten och re­li­gi­ons­di­a­log vid Svens­ka te­o­lo­gis­ka in­sti­tu­tet (som upp­rätt­hålls av Svens­ka kyr­kan). Re­li­gi­ons­di­a­log i Je­ru­sa­lem … ba­ra tan­ken gjor­de mig matt in­för av­re­san! Ett me­ra eld­fängt, tung­rott, seg­dra­get – ja rent ut sagt hopp­löst pro­jekt är det väl svårt att fö­re­stäl­la sig?

Väl fram­me går käns­lor­nas och dis­kus­sio­ner­nas vå­gor höga bland de nor­dis­ka kurs­del­ta­gar­na. Vi sit­ter bland ci­tron­trä­den och bloms­terprak­ten på STI:s sa­go­li­ka in­ne­gård. I de var­ma sol­ned­gång­ar­na över det an­ri­ka sten­hu­set på Pro­fe­ter­nas ga­ta söker vi vägar fram­åt: dels i den tröst­lö­sa kon­flik­ten som om­ger oss, dels i de mot­sätt­ning­ar mel­lan män­ni­skor av oli­ka tro som kurs­del­ta­gar­na upp­le­ver i sin var­dag.

Där sit­ter di­a­ko­nen från Karl­stad, re­li­gi­ons­lä­ra­ren från Åland, mång­faldsko­or­di­na­torn från Reyk­ja­vik, präs­ten från Stock­holm. Förs­ta da­gen är al­la ful­la av iver och idéer: di­a­log kan ska­pa fred, rätt­vi­sa och sam­för­stånd! And­ra da­gen, då vi hun­nit be­sö­ka de pa­les­tins­ka stads­de­lar­na i Öst­ra Je­ru­sa­lem och sett den mas­si­va mi­li­tä­ra när­va­ron kring Gam­la stan, är till­för­sik­ten till­tuf­sad och ton­gång­ar­na me­ra tvek­sam­ma. TREDJEDAGEN, då vi upp­levt mu­ren av be­tong och tagg­tråd runt Bet­le­hem och hört de me­ra oför­son­li­ga ton­gång­ar­na bland ju­dar, krist­na och mus­li­mer i sta­den, al­la li­ka för­vis­sa­de om att de har rät­ten (och Gud) på sin si­da, har en­tu­si­as­men för­bytts i cy­nisk upp­gi­ven­het. Det här går ald­rig att lö­sa! Det ver­kar som om allt blir så till­spet­sat i Je­ru­sa­lem, al­la käns­lor så in­ten­si­va och re­li­giö­sa över­ty­gel­ser så oför­son­li­ga, obe­ro­en­de av vil­ken tra­di­tion du be­kän­ner dig till. He­la värl­den har en åsikt om Je­ru­sa­lem, al­las in­tres­sen spels ut i den här geo­gra­fiskt sett lil­la men sym­bo­liskt sett så be­ty­del­se­ful­la sta­den. In­te att und­ra på att det är svårt att se klart och hit­ta en rim­lig lös­ning.

Men fjär­de da­gen får vi be­sök: av rab- bi­nen Mel­chi­or som ar­be­tat för di­a­log i Je­ru­sa­lem i de­cen­ni­er och in­te räds att bju­da si­na värs­ta me­nings­mot­stån­da­re på mid­dag; av di­a­lo­gens Gran­de Old Da­me Deb­bie som se­dan sjut­ti­o­ta­let sam­lat Je­ru­sa­lems kvin­nor från oli­ka re­li­giö­sa grup­per för sam­tal och hand­grip­li­ga ak­tio­ner för fred och sam­lev­nad. Och vi ser STI:s egen per­so­nal som de­lar sin ar­bets­dag i re­spekt och hu­mor: pa­les­ti­ni­er (en mus­lim, en kris­ten or­to­dox, en ka­to­lik), en mes­si­ansk ju­de, en or­to­dox ju­de, lut­he­ra­ner ... he­la Je­ru­sa­lems re­li­giö­sa pa­lett un­der sam­ma vack­ra tak. Al­la sä­ger de sam­ma sak: vi har hop­pet. Om vi mis­ter hop­pet har vi ing­et kvar, där­för lå­ter vi ald­rig hop­pet gå. EN KVÄLL BRY­TER vi fas­tan i sol­ned­gång­en (vi är mitt i Ra­ma­dan) som gäs­ter vid pro­fes­sorn och ima­men Musta­fas dig­nan­de mid­dags­bord. Gäst­fri­he­ten och öp­pen­he­ten gör ett djupt in­tryck på oss al­la, och även Musta­fa ta­lar om hop­pet: för oss som tror finns all­tid hop­pet. Jag är en män­ni­ska pre­cis som du, allt som krävs för fred i Je­ru­sa­lem är att vi bör­jar be­hand­la varand­ra som män­ni­skor, sä­ger han.

Mi­na da­gar i Je­ru­sa­lem för mig från pa­les­ti­ni­er­nas Beit Ha­ni­na i norr till det väl­bär­ga­de väs­ter­länds­ka Ma­mil­la i sö­der, från det ult­ra­or­to­doxt ju­dis­ka Geu­la i väs­ter till El-Aza­riy­eh, Bi­belns Be­ta­nia på Väst­ban­ken, i ös­ter där min kä­ra mos­ter Gun bott se­dan 1966. Jag åker hem djupt ta­gen av det hopp som gror hos al­la de här män­ni­skor­na, hop­pet som ver­kar så obe­fo­gat men än­då världs­för­änd­ran­de – hop­pet som de­ras tro ger dem.

PÅ VÄG. Den här bil­den togs från en etapp i Li­tau­en för någ­ra da­gar se­dan.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.