Mu­si­kan­al­fa­be­ten som trod­de sig sak­na Me­tal­li­ca

I hös­tas fick jag, halvt med våld, ban­ka in den här in­ställ­ning­en i mitt eget hu­vud igen.

Åbo Underrättelser - - LEDARE - Johan Bac­kas Jour­na­list på ÅU

Jag har all­tid fa­sci­ne­rats över min släk­ting som idag är en god bit över 90 år gam­mal, men all­tid li­ka öp­pen för ut­veck­ling.

Han på­pe­kar all­tid hur fint det är att sa­ker går fram­åt, obe­ro­en­de om det gäl­ler me­to­der för jord­bruk el­ler mo­der­na elektro­nis­ka pry­lar.

In­te en en­das­te gång har jag hört ho­nom oja och vo­ja över att det var bätt­re förr.

DEN HÄR po­si­ti­va in­ställ­ning­en för­sö­ker jag på­min­na mig själv om att an­vän­da li­te of­ta­re.

I hös­tas fick jag, halvt med våld, ban­ka in den här in­ställ­ning­en i mitt eget hu­vud igen.

Or­sa­ken var att hoc­key­klub­ben TPS skul­le för­nya sin in­led­nings­show. Me­tal­li­cas tra­di­tio­nel­la ”En­ter Sand­man” och de spru­tan­de eld­lå­gor­na skul­le för­pas­sas till histo­ri­en.

Och allt det här just när mi­na barn lärt sig gil­la Me­tal­li­ca. Suck, tänk­te jag.

Näs­tan sam­ti­digt påmin­de jag mig själv om att lå­ta ut­veck­ling­en ha sin gång. För visst dof­ta­de showen li­te 1990-tal.

EF­TER ATT NU ha sett den nya showen ett par gång­er kan jag kon­sta­te­ra att jag gil­lar den.

Den mo­der­na led-ljussho­wen ac­kom­pan­je­rad av Riku Sjöroos nya in­led­nings­låt och -vi­deo kun­de fun­ge­ra rik­tigt bra.

Kun­de, skri­ver jag, ef­tersom det är svårt att ska­pa stäm­ning med 4000 per­so­ner i en hall där det ryms det tre­dubb­la.

Nu har TPS en egen låt och show som kän­ne­teck­nar dem. Då de un­der mat­chen spe­lar ock­så de äld­re klas­sis­ka TPS-lå­tar­na är bå­de nu­tid och histo­ria re­pre­sen­te­ra­de.

DEN NYA jum­bo­tro­nen, de ny­bygg­da re­stau­rang­plat­ser­na och den mångsidi­ga­re ma­ten i hal­len ökar i sin tur på triv­seln.

TPS sam­hälls­en­ga­ge­mang har un­der de se­nas­te åren värmt mitt hjär­ta.

Det är allt­så många kliv fram­åt. Men för själ­va matchupp­le­vel­sen fat­tas än­då det vik­ti­gas­te: folk­mäng­den.

Un­der hös­ten har TPS ett pu­blik­snitt på näs­tan 5500 per­so­ner.

Det är in­te fy skam, men de tom­ma rö­da sto­lar­na ly­ser för myc­ket för att stäm­ning­en ska bli rik­tigt elekt­risk. Obe­ro­en­de hur bra hoc­key som le­ve­re­ras på isen.

DET HAR LÄNGE ta­lats om att bil­jett­pri­ser­na är för höga, då det kan kos­ta 100 eu­ro att gå på match med fa­mil­jen om man ock­så vill äta nå­got.

Det sägs att de 60 grundse­ri­e­mat­cher­na är för många, re­sul­ta­tet i en­skil­da mat­cher spe­lar så li­ten roll i långa lop­pet.

Då det öv­ri­ga fri­tids­ut­bu­det dess­utom är bätt­re än nå­gon­sin sätts hoc­key­klub­bar­na inför sto­ra prov.

Ty­värr har jag in­te nå­got klart svar på hur fol­ket hit­tar till läk­tar­na, men ock­så här hop­pas jag på en ut­veck­ling med ti­den.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland

© PressReader. All rights reserved.